Jag hade inte gjort det tills för bara några veckor sedan, och det trots att jag är ett stoort fan av TV-serien "Bates Motel", som faktiskt är baserad på "Psycho", och utspelar sig innan filmens handling. Men det var just min stora besatthet av "Bates Motel" som fick mig att köpa "Psycho" när jag hittade den på ett loppis för några veckor sedan. 

 

Och sedan såg jag den. Ska jag vara ärlig hade jag verkligen inga höga förväntningar. Överhuvudtaget. Filmen är från 1960,  den är svartvit, och några veckor tidigare hade jag dessutom börjat se en annan Hitchcockfilm som var superkonstig. Ni förstår. Inte blev det heller bättre av att början i stort sett bara handlar om en tjej som snor pengar och sedan åker bil, åker lite mer bil, och sedan lite till samtidigt som det spelas supercreepy musik som inte alls passar in. 

 

Men! MEN! men! Så fort den här bilåkande kvinnan, vars namn jag inte kommer ihåg, anländer till Bates Motel blir det genast mycket bättre. Spänningen börjar då genast byggas upp och Anthony Perkins, som spelar Norman Bates, är F.A.N.T.A.S.T.I.S.K. och hur gullig som helst. Som en liten kattunge som man bara vill klappa och gosa med! Men om vi bortser från att han påminner mig om en kattunge så gör han faktiskt Norman Bates riktigt riktigt bra, och han är garanterat stjärnan i filmen. Liksom wow. Utan honom hade den här filmen troligtvis inte blivit en sådan klassiker.

Jag blir sällan rädd när jag ser på film, men "Psycho" skrämde mig. Inte så att jag var tvungen att kolla under sängen innan jag skulle sova, men tillräckligt för att jag skulle bita ner mina naglar några millimeter längre än vad som är hälsosamt. Dessutom är det spännande! Och slutet är så himla nice och oväntat. Ni behöver dock inte oroa er för några jumpscares, utan det är mer psykologisk skräck. Lite som i "The Shining". 

 

Jag märker nu att det låter som att den här filmen bara var bra för att mina förväntningar var lägre än när jag skulle läsa "Fifty Shades of Grey", men så är det inte. Den var på riktigt väldigt väldigt bra! Det händer ofta att jag känner mig besviken i slutet av skräckfilmer, mest för att de aldrig är tillräckligt läskiga, men jag var så nöjd när "Psychos" eftertexter började rulla. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att detta är en av de bästa skräckfilmer jag någonsin har sett. 

 

Om ni ser "Psycho" och gillar den så är det bara naturligt att ni då också ser TV-serien "Bates Motel". Och vice versa förstås (vad menar ni med att jag försöker få folk att se "Bates Motel"? Absolut inte. Host.)

 

Läskighetsskala: