Författare: Natalia Batista

Betyg: 5/10

Sidantal: 195

Originalspråk: Svenska

Serie: Ja (del 3)

 

 

Sword Princess Amaltea är en av de bästa seriealbumsserierna jag har läst. Troligtvis den bästa svenska. Därför var mina förväntningar inför den tredje boken högre än Burj Khalifa i Dubai. Från tidigare erfarenheter vet jag att det är sjukt korkat att ha för höga förväntningar, men jag trodde faktiskt inte att det fanns en chans att den här serien skulle kunna göra mig besviken. Vad tror ni hände?

 

Jag vill bara börja med att förklara att jag fortfarande älskar själva könsrollsgrejen. Så fantastiskt och nice! Dessutom tycker jag väldigt mycket om tecknarstilen, trots att jag vanligtvis inte riktigt älskar mangastilen.

 

Men nu till de saker som jag inte tyckte om med det här sista albumet. Den första var handlingen. De tidigare delarna har varit fyllda med humor och intressanta twister, men handlingen i det här sista albumet tyckte jag blev väldigt tjatig. Det enda som händer är att Amaltea slåss eller förbereder sig för att slåss. Jag var inte ett så stort fan av det. Det blev för allvarligt och enformigt. 

 

Sedan tyckte jag att slutet var jättekonstigt och nästan lite obehagligt. Allt det som hade med mamman att göra. Så konstig twist och upplösning. Nej, det gillade jag verkligen inte. 

 

Bästa med boken: de omvända könsrollerna och tecknarstilen

Sämsta med boken: Inte lika kreativ och rolig som de tidigare delarna. Gillade dessutom inte upplösningen och alla fighter.