Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Sidantal: 341
Betyg: 9/10
Originalspråk: Svenska
Serie: Nej
Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.
Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.
Ibland verkar det finnas krafter i världen som vet bättre än vad man själv gör, och då är det lika bra att lyssna. En dag förra veckan gick jag ut till brevlådan och fann till min förvåning ett paket från Rabén & Sjögren. Jag har inte varit i kontakt med dem på en mindre evighet så jag hade ingen aning om vad paketet kunde tänkas innehålla. Jag blev om möjligt ännu mer konfunderad när jag väl hade slitit upp paketet, och det innehöll en bok jag aldrig hade hört talas om. Efter en snabbläsning av baksidan kände jag att det trots allt kunde vara något för mig. Trots den känslan var jag nästan helt säker på att jag aldrig skulle få läst den, främst för att jag sedan årets början har befunnit mig i världens lässvacka. Men det klaffade så perfekt att jag precis hade läst ut min tidigare bok, och då låg "Du, bara" nära till hands, så jag bestämde mig för att plocka upp den direkt. Ett bra beslut, eftersom den inte bara var helt fantastisk utan också lyckades ta mig ur min lässvacka.
Nu kommer jag säga något som utan förklaring kan låta som något negativt, men som jag menar på det mest kärleksfulla sättet: att läsa den här boken kändes som att läsa riktigt bra fanfiction. Det finns visserligen lika många olika sorters fanfiction som det finns fiskar i havet, och jag har bara läst en promille av dem, men fanfiction har ofta en viss känsla och den känslan har "Du, bara" också lyckats få till.
Precis som i många fanfictions har "Du bara" inte någon evighetslång startsträcka där karaktärerna inte ens har hunnit träffa varandra efter hundra sidor. Här sätter handlingen och attraktionen igång nästan direkt (utan att man suckar för att det känns som insta-love). Dessutom befinner vi oss ständigt i situationer och miljöer som bidrar till den romantiska spänningen, som tex en viss scen inne i pappershandeln. På tal om pappershandeln så älskar jag när vissa föremål, i det här fallet papperstranorna, blir så viktiga att de nästan blir som egna karaktärer.
John var också lite av en typisk fanfiction-karaktär. Han är egentligen ganska oerfaren när det gäller kärlek och sex, och ibland får man känslan av att han är en ganska lågmäld person. Men när han träffar Frank förändras allt och han blir plötsligt så himla våghalsig och skickar massa SMS och säger saker som man själv aldrig hade vågat. Jag älskar att han är så frispråkig, och att han inte bara går runt och tänker på allt han vill göra med Frank, utan faktiskt vågar göra det.
Sedan har vi det här med kärleken, aka det typ viktigaste i hela boken. I den lilla lappen som skickades med rec-exet står det att författaren ville skapa en historia där kärlek bara är kärlek, och den sexuella läggningen inte behöver kommenteras, och hon lyckades SÅ bra. Med hela grejen. Alltså, det här är en av de bästa och mest beroendeframkallande kärlekshistorier jag har läst på länge. Jag tappade bort tiden medan jag läste och helt plötsligt hade 200 sidor flugit förbi. Och när det var slut ville jag bara ha MER. Jag hade kunnat läsa 600 sidor av det här, och det hade inte ens behövt ha någon särskild handling. Mysiga kärleksscener hade varit tillräckligt. Den här boken var liksom lite klyschig, men på det där sättet som man faller för om och om igen, hur många gånger man än har läst om det tidigare. Så fruktansvärt beroendeframkallande historia (precis som majoriteten av alla fanfictions jag har läst). Allt som sker är kanske inte superrealistiskt, men det spelar ingen roll om det leder till mer angst och romantic tension.
"Du,bara" var en riktigt positiv överraskning, och de senaste veckorna har jag försökt trycka den här boken i händerna på alla vänner och främlingar jag har sprungit in i. Sjuukt beroendeframkallande och jag fick så mycket känslor för John och Frank att jag typ bara log som en idiot medan jag läste, och när det var slut blev jag helt desperat och ville helst bara gå in på AO3 och läsa lite fanfiction om Frank och John (please, kan någon begåvad skriva det?). Tack så hemskt mycket Rabén & Sjögren för det här oväntade rec-exet!
Om ni letar efter den perfekta sommarläsningen behöver ni inte leta längre, "Du, bara" har allt som behövs en varm sommardag på stranden (eller en regnig dag i sängen, eller kall dag i en snögrotta).
Bästa med boken: Den fluffiga och angsty kärlekshistorian och hur man totalt sögs in i boken
Sämsta med boken: Inget som har någon betydelse
| Sex | Mysig kärlek | Romantic tension | Angst | Populärkultursreferenser | Sommar | Vänskap | Syskonrelationer |
/Anna(:
