Alltså, please, save me från mig själv. Om jag tyckte att jag sög förra veckan då jag låg 1600 ord efter, så ska vi ju inte ens börja prata om denna veckas kaos. I söndags skrev jag 4000 ord och lyckades nästan ta mig ikapp. Naiv och korkad som jag är trodde jag att det var vändningspunkten. Nope. 

 

Det här årets NaNoWriMo är en så speciell upplevelse för mig. Dag efter dag efter dag skiter jag bara i att skriva, och jag bryr mig knappt ens. Samtidigt är jag fast besluten att vinna det här. Jag har lovat mig själv att köpa den nya Muminvintermuggen om jag vinner, och den vill jag ju ha. Men jag jobbar rätt mycket för tillfället vilket gör mig T.R.Ö.T.T. Så trött att jag bara vill se YouTube-videor (utan att skriva 200 ord för varje minuts tittning), så det har jag gjort. Och nu ligger jag nästan 7000 ord efter. Den där muminmuggen verkar svår att nå i år.

 

Herregud, vilken dålig dag jag hade häromdagen. Jag var fast besluten att skriva de där 1667 orden, men alltså, jag kunde inte skriva. Min frustration var total och till slut skrev jag en scen ur en kattunges perspektiv och jag ville gråta hela tiden. Här får ni ett litet exempel på kommentarer från min text den dagen:

Min plot och mina karaktärer är fortfarande all over the place, men jag förväntar mig inte att det ska ändras. Det är väl en del av processen antar jag. 

 

Nu MÅSTE jag VERKLIGEN SKRIVA, så HEJDÅ OCH WISH ME LUCK. I SURE NEED IT *gråter*

/Anna(: