Ingenting och allting
Titel: Ingenting och allting
Författare: Nicola Yoon
Sidantal: 296
Betyg: 4/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Everything Everything
Serie: Nej
Maddy lider av en sjukdom som gör att hon aldrig kan lämna huset utan att riskera att dö. Därför går hon aldrig ut utan spenderar dagarna med att läsa och studera på distans. Men så en dag flyttar en ny familj in i grannhuset, och när hon ser sonen blir hon genast intresserad och vill lära känna honom. De börjar mejla med varandra, men Maddy förstår snabbt att det inte kommer räcka. Hon måste träffa honom.
När jag fick hem rec-exet av den här boken var jag taggad, men sedan läste jag insidesflärpen och dessa två meningar fick mig att tappa lusten: Är det värt risken att dö för att få röra vid honom? Och vad är livet egentligen värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt? "PLEASE, save me från dessa klyschor och Bella Swan-uttryck" tänkte jag då, men dök ändå direkt in i den.
Om jag ska vara ärlig tyckte jag att den här boken var korkad, men innan vi går in på allt jag inte gillar med den så skulle jag vilja ta upp det jag faktiskt tyckte var bra. Det första var diversity (eller mångfald, om man enbart vill prata svenska) eftersom Maddy, huvudkaraktären, är afroamerikansk och asiatisk. Det behövs verkligen böcker där alla inte är vita! Sedan hade boken också korta kapitel, och om ni har läst min blogg i några år vet ni säkert att det är bland det bästa saker jag vet. På grund av de megakorta kapitlen flög man genom boken. Dessutom var de korta kapitlen även uppblandade med illustrationer. Stor tumme upp för det!
Ungefär där får jag slut på positiva saker att säga "Ingenting och allting". Det som kanske mest förstörde boken för mig var dialogerna. Det gjorde fysiskt ont inombords när jag läste dem. Jag tog djupa andetag med stängda ögon ibland i ett försök till återhämtning efter något hemskt/pinsamt jag precis hade läst. Folk pratar inte på det här sättet, och jag fick aldrig känslan att Maddy faktiskt skulle vara så pass gammal som arton. Allt hon sa lät så barnsligt.
Den här boken gör mig upprörd eftersom den egentligen har så mycket potential. Här har vi en tjej med en sjukdom som gör att hon aldrig kommer kunna gå ut, men istället för att undersöka det och fördjupa oss i hur det verkligen påverkar en så får vi en insta-lovig kärlekshistoria med några av de plattaste karaktärer som någonsin skapats. Jag fick känslan att författaren ville skriva en förbjuden och omöjlig kärlekshistoria, men var för otålig för att verkligen skapa något som kändes och smärtade, och då bara bestämde sig för att para ihop dem direkt istället. Maddy blev så oförsiktig och korkad sekunden hon träffade Olly, och han verkade knappt bry sig om att Maddy riskerade sitt liv genom att nudda eller kyssa honom.
Sedan har vi det här med hur pretentiöst allt är. Den här boken har flertalet gånger jämförts med "The Fault in Our Stars" och jag borde ha tagit dessa jämförelser som en varningssignal. Allt som jämförs med John Green är något jag borde hålla mig långt borta från, för vi går bara inte ihop. Nicola Yoon, precis som John Green, försöker för mycket. Hon försöker ständigt låta poetisk och djup och det blir bara som sådana Carpe Diem-tavlor folk hänger upp på väggarna. Klyschigt.
Slutet ska jag självklart inte gå in särskilt djupt på, men jag tänker säga en sak. Jag kände på mig hur det skulle sluta redan tidigt i boken, och alltså, det PASSAR INTE IN I EN CONTEMPORARY. Men vid det laget var jag så över den här boken att jag knappt brydde mig.
Om ni vill läsa en insta-lovig kärlekshistoria där de gör de mest idiotiska saker bara för att få vara tillsammans, och där de pratar och tänker som trettonåringar som tror att de är trettiofemåriga högutbildade filosofer så är det här boken för er! Om ni dessutom vill läsa en bok om en ovanlig sjukdom som konstant nämns vid namn men aldrig egentligen utforskas eller förklaras, och karaktärer som beskrivs ungefär lika djupgående som sjukdomen så är det här också en bok för er. Gillar ni John Green är det här kanske också boken för er. Om ni däremot inte gillar något av ovanstående, men blev intresserade när jag nämnde korta kapitel, diversity och illustrationer så ska ni nog ändå hålla er undan den här boken.
Bästa med boken: Korta kapitel, lättläst, diversity
Sämsta med boken: Astråkiga karaktärer, awkward dialog, INSTA-LOVE
Tack till Bonnier Carlsen för rec-exet! Måste bara nämna att det var så roligt att de hade lagt i några notisar med lite utmaningar kopplade till boken!
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Maria
I <3 this so much!!! Recensionen, inte boken. Som jag inte har läst. Jag missade faktiskt att hämta ut den när jag hade reserverat den på biblioteket, men känner nu att det inte var någon större förlust.
Trackback
