Äntligen dags för en ny book haul! En aning senare än jag hade tänkt mig, men vad spelar det för roll? Mitt hår ser hemskt ut i den här videon också, men det börjar bli något av en tradition, haha.

 

Ursäkta att jag inte har svarat på era superfina och gulliga kommentarer på mitt förra inlägg. Jag ska, jag lovar. Det är bara det att jag har så mycket att göra för tillfället (åhh,vilken bra ursäkt som du kör med varje gång). Men jag blev i alla fall jätteglad för alla kommentarer!

 

/Anna(:

Efter att ha sett Uppdrag granskning förra veckan väcktes tanken om att skriva det här inlägget. Precis som med många av mina andra inlägg stannade även den här tanken kvar i huvudet och jag skrev aldrig något inlägg. När alla andra dessutom började skriva inlägg om det kändes det bara löjligt att jag skulle skriva ett nästan likadant inlägg. I vilket fall som helst ändrade jag åsikt igår när jag fyllde år och verkligen blev överöst av grattis från er på Twitter. Det fick mig att förstå hur himla lycklig lottad jag faktiskt är. Hade jag tillhört någon annan bloggkategori hade jag säkert inte alls varit lika glad varje gång jag fick kommentarer. Människor som bloggar om annat än böcker, mode t.ex., får ofta en hel del elaka kommentarer tillsammans med de snälla. Jag är så himla glad att jag har lyckats hamna i ett community där negativa och elaka kommentarer nästan inte existerar överhuvudtaget och där man accepterar att inte alla har samma åsikter. Sedan jag började blogga här tror jag inte att jag fått en enda elak kommentar. Och om jag har fått någon så har den troligtvis inte varit så hemskt eftersom jag redan glömt den i så fall.

 

Sedan så vet ni kanske att jag är bajsdålig på att svara på kommentarer. Mitt nyårslöfte går inget vidare om vi säger så. Dock kommer jag alltid svara på kommentarerna någon gång. Det var några som jag svarade på som var över en månad gamla, men jag svarade ändå. I vilket fall som helst blir jag superglad för alla era kommentarer och trots att jag kanske bara träffat vissa av er (de flesta) en enda gång så kan jag nog ändå säga att jag älskar er. Jag älskar att det alltid finns någon som kommenterar på varje inlägg jag gör. Det ger mig självförtroende att våga skriva och dela med mig av mina tankar utan att oroa mig för att ni dömer mig eller skriver elaka kommentarer. På den här bloggen känner jag inte heller alls samma press som jag gör i skolan på att allt jag postar måste vara helt perfekt. Visst strävar jag oftast efter att skriva så roligt eller bra jag bara kan, men jag vet ändå att ni inte kommer sluta följa min blogg bara för att jag helt plötsligt skriver något som inte är toppenbra eller för att jag inte skriver så ofta under vissa perioder (som nu). Trots det kämpar jag ändå för att göra så bra inlägg som möjligt, dels för min egen skull såklart, men också för att jag VILL att ni ska gilla min blogg. Inte på ett sådant där sätt att jag gör allt för att ni ska vara nöjda, men jag vill såklart ändå att ni ska gilla det jag skriver.

 

Hela bokbloggscommunityt har verkligen gett mig bättre självförtroende (inbillar jag mig i alla fall). Jag har lärt mig så himla mycket om böcker och dessutom har jag träffat personer jag aldrig hade träffat tidigare. Hade jag inte tyckt om er så himla mycket hade jag aldrig tagit mig till Stockholm för att träffa er. Dessutom har jag bara varit i Stockholm en gång och ska tydligen lyckas åka tunnelbana helt själv. Vi får väl se. Kanske bryter jag ihop totalt.

Meningen med det här inlägget har jag ingen aning om. När jag läser igenom det nu verkar det dessutom inte ens som om jag fick sagt det jag från början ville ha sagt när jag satte mig och började skriva. Det jag ville säga är först och främst: TACK till alla er som grattade mig på Twitter igår! Det betydde hur mycket som helst för mig och jag vill bara spara vartenda ett av dem och lägga dem under min kudde. Det andra jag vill säga är: jag älskar er så himla mycket (det gäller såklart även er som inte grattade mig på Twitter,haha! ) och trots att jag inte känner er så superväl (okej, er på Twitter känner jag rätt väl) så tycker jag ändå om er supermycket och ni utgör en stor del av mitt liv. Hade det inte varit för er hade jag antagligen slutat blogga efter en månad, men till sommaren har jag bloggat här i tre år och jag ångrar mig inte ett dugg. Jag önskar att jag kunde bjuda hem er alla till mig på sju sorters kakor och tårta i äkta pensionärsanda.

 

TACK SÅ HIMLA MYCKET FÖR ATT NI FINNS (extra tack till er som faktiskt orkade läsa detta inlägg)!

Och ja, jag vet att det är Alla hjärtans dag först imorgon, men jag gör aldrig något annat i tid heller så jag kan ligga gärna publicera det här inlägget idag. Då kanske jag dessutom äntligen är först med något för en gångs skull!

 

/Anna(:

 

 

Titel: Döda flickors dans

Författare: Rachel Caine

Sidantal: 319

Betyg: 5/10
Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Dead Girls Dance

Serie: Del 2 i Vampyrerna i Morganville

 

 

 

Om ni läste handlingen jag skrev om boken (troligtvis gjorde du inte det, men jag klandrar dig inte) så märker ni kanske att jag inte verkar komma ihåg så mycket av den här boken. Det stämmer till 100 procent. När jag försöker minnas handlingen i den här boken går det inte särskilt bra och det finns bara två troliga anledningar till det: antingen har jag drabbats av minnesförlust eller så var den här boken inte särskilt intressant. Jag vet inte vilken ni gissar på, men eftersom jag kommer ihåg att Franska revolutionen började 14 juli 1789 så gissar jag på det sistnämnda.

 

Anledningen till att jag ens läste den här boken var för att jag dumt nog bad om den som recensionexemplar för ungefär jättelänge sedan (tänker inte nämna hur länge eftersom det är pinsamt).Den stod där i hyllan ett tag och för varje dag som gick fick jag mer och mer skuldkänslor över att jag inte läste den. Därför tog jag äntligen tag i den i december. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag läste första boken för ungefär ett år sedan och gillade den inte alls. Jag tyckte att den var korkad och löjlig och att Claire inte alls var så smart som alla påstod. Låt oss säga så här, allt dåligt som fanns i första boken var med även i den här, dock inte lika extremt.

 

Claire. Hon beskrivs som en av de smartaste i sin ålder och hon får till och med gå med äldre personer i skolan bara för det. Synd bara att man ALDRIG får se det. Hon klarar sig aldrig ur en enda knipa på egen hand genom att tänka, istället är det något otrovärdigt som inträffar som gör att hon lyckas fly. Dessutom är hon så jävla irriterande när det kommer till faror. Det finns typ en miljon människor som vill döda henne och ändå ska hon envisas med att gå till skolan och riskera att bli mördad. Ärligt, vem gör så? Om jag var mordhotad skulle jag stanna hemma från skolan. SLUTA VARA SÅ NAIV OCH JOBBIG.

 

Eftersom jag inte kommer ihåg så mycket av den här boken så tycker jag att vi kan gå över till det som faktiskt var bra (eller bättre) med den här boken. Det första som var bra och som fanns med även i första boken är flytet. När man väl plockar upp boken vill man helst inte lägga ner boken även om den är lite sådär halvbra. Det tar inte alls lång tid att läsa ut den här boken eftersom flytet är riktigt bra och man bara flyger igenom den.

 

Dessutom måste jag säga att den här boken faktiskt är bättre än första (märks dock inte på betyget). Kanske har det att göra med att jag inte hade lika höga förväntningar den här gången. I alla fall tyckte jag inte att handlingen var lika dum och att Claire kunde göra några smarta saker i alla fall ibland. Boken slutar även så att man vill läsa fortsättningen, MEN JAG TÄNKER INTE BLI LURAD ÄNNU EN GÅNG! Som ni kanske märker kommer jag troligtvis inte läsa tredje boken.

 

Bästa med boken: Flytet gör att man bara flyger igenom boken

Sämsta med boken: Att Claire är så himla irriterande

 

Om ni vill ha något lättsamt att läsa som dessutom innefattar vampyrer antar jag att jag rekommenderar den här boken. Eller ja, jag vet att många andra gillar den så de rekommenderar den antagligen. Jag gör det nog inte.

 

 

Dessutom borde jag väl lägga upp frågorna till vecka 3 och 4 i Sagan om Ringen-läsningen snart. När jag har tid och lust lovar jag att de kommer! Har så himla mycket för tillfället bara.