Vi behöver nog prata lite

Som ni kanske har märkt - eller inte har märkt beroende på hur mycket ni bryr er - så har jag inte uppdaterat min blogg på cirka en månad. Jag tycker på riktigt att det är väldigt sorgligt, och jag tänker ständigt på att jag borde skriva ett inlägg. Om vad som helst. Men det går bara inte. Det är fysiskt omöljligt. Varje gång jag sätter mig för att skriva ett inlägg råkar jag hamna på youtube och kommer inte därifrån förrän det är dags att sova. 

 

På ett sätt är jag skittaggad på att utveckla den här bloggen, men jag har ingen inspiration. Jag skulle vilja skriva tusen inlägg och äntligen göra min blogg precis så bra som jag vill ha den. Men för att göra det krävs ju idéer och tankar, och det har jag inga. Alltså, verkligen inte en enda idé. Dessutom har jag så höga krav på mig själv. Jag vill liksom inte bara skriva recension på recension, blandat med några andra inlägg då och då. Jag vill att min blogg ska vara fylld med unika inlägg som är intressanta att läsa. Men jag kommer fan inte på ett enda intressant inlägg att skriva. 

 

Det är som att min livskris nu även har förts över till bloggen. Precis som att jag vill göra något speciellt, annorlunda och intressant med mitt liv, så vill jag även göra det med min blogg. Problemet - både i livet och med bloggen - är som sagt att jag inte vet vad jag vill. Och när jag inte vet vad jag vill så har jag märkt att det slutar med att jag istället gör INGENTING. Eller jo, jag sitter med lite lätta (starka) ångestkänslor och tänker att jag verkligen vill göra något. 

 

Sedan bli det VERKLIGEN inte bättre av att jag har noll läslust för tillfället. Det har först och främst att göra med att jag ständigt är trött. Jag sätter mig i solstolen för att läsa och kommer två sidor innan jag somnar. Jag lägger mig i sängen på kvällen för att läsa och kommer en halv sida innan mina ögonlock stängs mot min vilja. Jag hinner ju aldrig någonstans i böckerna jag läser, så jag tröttnar. Jag tror verkligen att det är den största anledningen till att jag är så trött på att läsa för tillfället. Jag kommer aldrig någon jävla stans. Jag har läst samma bok i typ en och en halv månad nu och har ändå bara kommit halvvägs (och ja, ni som gissade på att det är Harry Potter 4 har rätt). För några år sedan läste jag typ sju böcker på en månad, och nu får jag vara överlycklig om jag ens hinner med en bok på 200 sidor per månad. Det är inte konstigt att man tappar suget då. Märks det att jag är frustrerad?

 

Och vad har hänt med bokbloggarvärlden? För mig känns det som att allt har dött ut lite och som att inte alls lika många uppdaterar längre, men det kanske bara känns så för att jag själv är så himla inaktiv?

 

Och jag vill spela in videor, fan vad jag vill spela in videor, men det är ALLTID (och då menar jag verkligen ALLTID) någon hemma när jag är hemma, och då är det inte roligt. Och vad ska jag ens spela in för video? Jag vet inte. No inspiration. Tips tas tacksamt emot. 

 

Om ni orkade läsa det här sjuukt nedstämmande (finns det ens ett ord som heter så?) inlägget så är ni riktigt trogna läsare och förtjänar en bokformad guldklimp. Jag ber inte om ursäkt för att jag har varit frånvarande, men jag är bara sjukt irriterad på mig själv för att jag aldrig tar tag i saker, utan istället bara ser på youtubevideor och låter allt rinna förbi. Jag ska försöka att tvinga mig själv till att skriva, för jag tror att aktivitet föder kreativitet, men jag lovar som vanligt inget. Och ännu en gång, grattis till er ifall ni klarade av att läsa det här meningslösa och onödigt långa inlägget. Vi vet alla att jag alltid har haft svårt att fatta mig kort när jag väl börjar skriva.

 

Här har ni en bild på en gullig katt för att göra det här inlägget roligare:

 

(förlåt förresten för att jag svor så mycket i det här inlägget)

/Anna(:

Ta den tid du behöver för att komma igen, vi finns här när du kommer tillbaka igen :) Jag har också uppdaterat dåligt i perioder, men det är väl så livet är som mest? :)

Jag vet ju hur det känns, haha ^^ jag kan också känna ibland att bokbloggarnas glory days are over. Men vi måste ju komma ihåg att vi bokbloggar för att vi vill och inget annat, och som kommentaren innan skriver så går det i perioder. Såååå känn ingen press på att lägga upp inlägg! Ta en paus i nån vecka, månad eller ett år tillochmed! Communityt kommer ju finnas kvar ändå ^^

Ibland har man inte alltid inspiration och det är okej. Tror också på att man får mer kreativitet av att man skriver vilket jag oftast försöker göra och då blir det lite halvtaskiga inlägg så är det. Jag hoppas att du kommer tillbaka och även kommer på vad du vill göra i livet!

Och ja tyvärr tycker jag att bloggvärlden blivit mindre aktiv men tror det beror mycket på att många bloggar man följer har slutat eller trappat ner, men tror det uppkommer många nya bloggar som det gäller att hitta :)

Jag relaterar så mycket på det du skriver!! Orken finns helt enkelt inte och det blir bara bläha av allt. Det bästa är nog att faktiskt ta lite avstånd och försöka släppa pressen och bara, BARA, skriva när man verkligen känner sig glad och inspirerad. Sen om det blir en gång i månaden, eller till och med en gång i halvåret, så får det vara så. Det är inte jordens undergång! :)

På tal om inget alls, hur blir det med bokmässan för dig i år? Kanske kan vara en trevlig boost i inspirationen om inte annat? :)

Ibland känns allt lite tungt och man saknar helt enkelt ork. Jag försöker komma igång med bloggandet igen efter, jag vet inte hur lång tid. Precis som du tyckte jag när jag inte bloggade och nu när jag försöker göra det att det är jobbigt att inte blogga samtidigt som det är jobbigt att vilja, men inte komma på något som "duger". Någon svordom tror jag nog att jag klarar! ;) Jag hoppas verkligen att du finner lite glädje från youtube eller något annat för att efter en liten paus återvända med ny inspiration till både läsandet och bloggandet! :)

Vill bara flika in att jag har läst många, många inspirerande och intressanta inlägg hos dig! :)

Oj vad jag känner igen mig!! Man vill skriva så mycket men man vet inte riktigt vad och har man en lässvacka blir det inget bloggande alls :/

Men ta en paus, utan ångest över att du inte läser eller bloggar och kom tillbaka när du känner dig redo igen :)

Såklart att det krisar sig hos bloggen om det krisar sig i livet irl. Bloggen är ju inte fristående. :) Äh, ta en paus och återkom när/om du orkar, någonstans så ska du ju läsa och skriva för dig själv.

Först och främst KRAM <3 Vad jobbigt att du känner såhär ''/ Jag känner SÅ HIMLA VÄL igen den där känslan av att "åh nu ska jag vara produktiv och göra något av min tillvaro" och så hamnar man bara på youtube... Det är extremt frustrerande.

Jag tycker inte du behöver sätta någon press på att skriva "unika" inlägg. Det som är viktigast är att du skriver det du tycker är roligt, och om det är att recensera en bok enbart med hjälp av kattGIFS:s then so be it!

Och srsly, du måste lägga ner HP... Det är ju uppenbart att du inte njuter av det, och vad är meningen med läsande om det inte är njutbart?! Läs Destiel fanfic. Titta på Sherlock. Gör något i WTJ (det är förresten jättebra videokoncept! jag skulle supergärna vilja se när du wreckar :D )

Min teori angående bokbloggarvärlden är att vi som skriver har blivit äldre = man har inte all tid i världen. När man gick i skolan var det enklare att hitta tid, nu ska man jobba och dessutom försöka lista ut vad man vill göra när man blir stor. Det känns som en helt naturligt grej och är ingenting som behöver sörjas :)

Mitt tips till dig är att ta en paus från bloggandet! Och då menar jag inte att det går en månad utan att du skriver något, du måste deklarera för omvärlden att "nu ska jag ta en paus så räkna inte med något inlägg förrän det här datumet!". Det fungerar för mig ;)

Återigen KRAM och ta det lugnt. Det här löser sig :) <3

Det där med att inte veta vad man vill är så oerhört jobbigt, jag levde med det i över tio år och det tär något fruktansvärt när man inte ens har en liten susning om vad man vill med sitt liv. Och när alla runtomkring blir vuxna, skaffar utbildning och jobb och allt såntdär uttänkt, medan jag sitter hemma och odlar navelludd. Hoppas du hittar något att snöa in på snart, att du får någon idé som stämmer! Och om du inte hittar någon sådan så tycker jag att du ska hitta på något ändå, det kan inte bli mer än fel och då kan du ju iaf pricka för en grej som du vet inte funkar :)

Anna. Fan att jag inte läst detta förrän nu, men jag känner verkligen med dig. Genomlevt den här fasen "Vad vill jag göra" för många gånger de senaste åren, och har en sådan livskris igen nu. Vet du vad dock? Det är nog lite charmen med livet. Och detta säger jag, som också blir passiv när jag står där med alla möjligheter och drömmar framför mig. Men tro mig, man vågar mer än man tror. Ibland får man liksom gripa tag efter strån för att sen landa i något större. Eller det är vad jag intalar mig själv. Massvis med kramar, och jag hoppas att du finner mer ro med din livssituation! <3