Bland bärfisar i blåbärsskogen
Om ni har lyssnat på radion eller läst nyheterna i sommar har ni säkert hört att det här har varit ett av de bästa blåbärsåren på länge. Som den lilla gumma jag är var jag därför tvungen att ge mig ut i skogen för att fylla frysen inför kommande, och kanske blåbärsfattigare, år. Och som den lilla hamstrande gumma jag är så räckte det såklart inte med bara ett besök, utan fyra. Än så länge.
Alltså, ja. Jag är så jävla lat att jag måste sitta på en skrikrosa pall när jag PLOCKAR BLÅBÄR I SKOGEN. Men kollar man in mina ILLBLÅ läppar kan man ju börja undra om plockning verkligen är det jag har ägnat mest tid åt.
Någon sekund efter första bilden lyckades min syster ertappa mig när jag tryckte munnen full istället för att plocka.
Det är kanske förresten inte konstigt att man sitter ner när ens egen syster mobbar ens rumpa så fort man bestämmer sig för att vara lite hurtig och stå upp.
Vi såg också en hel klan med bärfisar – eller berry farters som vi kallar dem – och alltså jag tror inte ni förstår hur jävla mycket bärfisfis det stank i den där skogen. Och hur många gånger jag tog i en och fick stanken på händerna.
Det ser kanske ut som att Linda verkligen plockar så att svetten lackar, men låt er inte luras. Hon åt nog mest av oss alla. Och plockade minst. Som alltid.
Jag var väldigt stolt över mitt blåbärsstrå och ville att Linda skulle ta ett kort. Hon hävdade dock hela tiden att det inte syntes, så jag försökte mig på den där sminkvloggargrejen. Ärligt talat ser det med mina röda händer mest ut som att jag precis har dödat en oskyldig människa för ett blåbärsstrå.
Jaja, det här var i alla fall det vi lyckades få ihop en av gångerna, och det är väl ändå inte så illa! Kanske inte tillräckligt för att lugna en hamstrande gummas svaga nerver, men tillräckligt för att ha på gröten i några år.
Och för att faktiskt försöka sluta lite allvarligt: jag älskar verkligen att plocka blåbär. Älskar lugnet och tystnaden i skogen. Älskar att ägna mig åt något så monotont och lugnande (lite som att måla i målarböcker, fast mindre stressande). När jag går ut i skogen och plockar saker känner jag mig närmare mina förfäder och det liv de levde. Det är säkert sjukt glamoriserande av mig, men så får det väl vara då.
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Jennie
Fantastiska du! Blogga mer om sånt här, du skriver så hysteriskt bra och roligt. KRAM
Postat av: Anna H
Åhh men mys!! <3 vill också bo nära skogen och plocka blåbär!
Svar:
bookshelf
Trackback