Min koncentrationsförmåga har försämrats drastiskt de senaste åren, och för att förklara det har jag skyllt på min ångest, som även den ökat de senaste åren. Men det var inte förrän min syster tog bort sina sociala medie-appar som jag började fundera på hur de apparna påverkade även mig. Kanske berodde både bristen på koncentration och min ångest till viss del på sociala medier. En dag insåg jag att jag knappt ens kunde fokusera på en hel Youtube-video utan att plocka upp mobilen och tankspritt börja scrolla igenom ett flöde där ingen hade uppdaterat något sedan jag kollade för fem minuter senaste gången. 

 

Att inte kunna hålla koncetrationen i ens tio minuter är ju helt katastrofalt egentligen, och när jag väl hade fått den insikten bestämde jag mig för att testa att logga ut från mina sociala medier. Apparna jag loggade ut från var Twitter, Facebook och Instagram. Snapchat och Messenger bestämde jag mig för att behålla eftersom jag bara använder de apparna för att kommunicera med folk. Det händer liksom inte att jag går in och scrollar igenom min Messenger precis. Även Tumblr bestämde jag mig för att behålla, för något roligt ska man väl ändå ha att göra när man sitter och bajsar? Dessutom mår jag många gånger faktiskt bättre av att gå in på Tumblr och få mig ett gott skratt. 

 

Så, hur har det känts då? De första veckorna var rätt svåra (som det väl alltid är när man ska bryta en negativ vana?). Jag plockade ofta upp telefonen för att scrolla, men stoppades när jag inte var inloggad i apparna, och påmindes då om vad jag höll på med. Men efter kanske tre eller fyra veckor började jag verkligen vänja mig vid att inte hela tiden sitta med telefonen, och nu glömmer jag till och med ofta att ta med den när jag byter rum. Så länge inte någon annan vill kontakta mig eller jag dem har jag liksom inte någon direkt användning av telefonen. 

Jag har också insett att det som verkade så viktigt att veta om alla andras liv nu helt plötsligt är totalt oviktigt. Jag säger inte att jag inte bryr mig om vad mina vänner gör, men att det faktiskt är hyfsat ointressant att hela tiden veta vad alla i min lilla stad sysslar med. Vill jag veta vad mina vänner gör kan jag alltid fråga dem på Messenger eller Snapchat och då slipper jag få ångest av att bli bombarderad med allas så perfekta internetliv. I början tillät jag mig själv att varje helg logga in en gång på Instagram, men jag insåg redan efter två eller tre veckor att den långa raddan med bilder som hade laddats upp den senaste veckan faktiskt inte intresserade mig särskilt mycket längre. 

 

För mig har det mestadels bara varit en stor befrielse att logga ut, men självklart finns det en del nackdelar också. Man missar till exempel när folk fyller år eftersom man inte får någon notis från Facebook, och man missar vad ens internetvänner som man inte pratar så ofta med gör. Men det betyder också att jag slipper folk vars inlägg drog energin ur mig helt utan att jag ens visste det. Och jag kan se en hel Youtube-video - ja, till och med ett helt avsnitt av en TV-serie -  nu utan att ens fundera på att plocka upp telefonen. De senaste veckorna har jag till och med läst tre riktiga böcker, och lite tror jag ändå det har med det här att göra. Nu kan jag koncentrera mig så pass mycket igen att min hjärna inte vill avbryta var tionde minut för att scrolla igenom mitt flöde, och det känns extremt skönt.