Bokmässan närmar sig med stormsteg och när jag nu kikade in på hemsidan och såg att det bara var 33 dagar kvar fick jag en liten chock. Nyss var det ju 59 dagar kvar! I vilket fall som helst skulle jag gärna vilja prata om en potentiell bokbloggarträff på Bokmässan, precis som vi hade förra året. Även i år finns det redan en officiell bokbloggarträff, men ALLA bokbloggare som kommer till mässan kommer ju inte på den officiella träffen och jag vill gärna träffa även dem som inte ska på den träffen. Dock är mässan ungefär lika stor som halva Sveriges yta och det bara kryllar av folk så att bara springa på någon av en slump är inte särskilt troligt. Så en träff är väl toppenbra, eller hur?

 

Förra årets träff blev löjligt lyckad och det var helt sjukt kul att träffa alla! Speciellt eftersom många inte gick på den officiella träffen. Dessutom blev den inofficiella träffen lite som en mjukstart inför den riktiga och det gjorde att det inte blev så stelt när man väl kom dit. 

 

BLABLABLA, kom till saken någon gång. Ja, men träff. Bokbloggarträff. Jag vill att ni kommer. Ni måste inte ens ha en bokblogg. Om ni läser eller hör om detta och tycker att det låter asabasakul, kom dit!

 

När? Lördagen den 28 september 2013. Kl. 14.00

Vi träffades vid Bonnier Carlsens monter förra året och jag tyckte att det gick hyfsat bra. När jag såg att de hade på samma plats i år igen tänkte jag att det kanske var lika bra att ha där igen. Om ni har något förslag som är bättre får ni gärna komma med det!

 

Den här boken har så mycket potential att bli något fantastiskt, och när jag öppnade boken var det också med den inställningen. Jag hade läst tusen hyllningar på den här boken och jag kände på mig att det här skulle bli något bra.Till en början stämde det också, men cirka 100 sidor in gick det bara nedför. Okej, inte bara nedför. Se det mer som en berg- och dalbana. 

 

Först och främst skulle jag vilja klaga på baksidetexten. Den hintar inte det minsta om att det faktiskt sker perspektivbyten genom hela boken. Det var ett av de största problemen jag hade medan jag läste. Cassies röst älskade jag. Hon var sarkastisk och det var intressant att läsa om det hon hade gått igenom och hur hon handskades med det. Efter ca 100 sidor bytte det perspektiv och jag tappade direkt intresset. Visst blev det ganska intressant när man kom tillbaka till Cassie igen, men jag hade föredragit att bara ha Cassies perspektiv.

 

Ett annat problem jag hade med den här boken var riktningen den tog. Jag hade tänkt mig en överlevnadsbok och lite fler attacker, istället fick jag någon bok där de förberedde sig för krig. Det intresserade mig inte över hvuud taget och jag kunde inte vara mer ointresserad än när de var på det där lägret. 

 

Cliffhangers och plottwists var något annat jag saknade i den här boken. När jag läste baksidan fick jag känslan av att den här boken skulle ha ungefär lika mycket plottwists som "The Knife of Never Letting Go" ("Tystnaden i bruset" på svenska). Istället hade den INGA plotwists. Det kändes som att författaren kanske försökte få till plottwists men i så fall misslyckades BRUTALT. Inte en enda gång blev jag förvånad över det som hände eftersom jag redan hade räknat ut allt ungefär 100 sidor tidigare.

 

Sedan har vi någon slags instalove som jag över huvud taget inte förstår mig på. Varför skulle den ens behöva finnas i boken. Jag undrar hela tiden om Cassie verkligen tycker om den här personen eller om hon bara låtsas för att få hjälp, så lite känns det som att hon bryr sig. Och någon som bryr sig ännu mindre, om det nu är möjligt, är jag. Jag brydde mig inte för fem öre vad som hände med hennes pojkvän (eller vad han nu var).

 

Det som drog mig till den här boken från allra första början var konceptet och handlingen. Den verkade så himla intressant! Och det var den faktiskt, till en början. Det var jätteläskigt och samtidigt superintressant att läsa om de olika vågorna eftersom de var så smarta och faktiskt skulle kunna hända på riktigt. Tummen upp för det. Sedan tappade jag ju tyvärr intresset eftersom boken inte alls utvecklades åt det håll jag från början hade hoppats på. I början tyckte jag att handlingen var väldigt unik, men nu vet jag inte riktigt. Den påminner en aning om "The Host" ("Genom dina ögon" på svenska) och även om ett avsnitt i Doctor Who och det gjorde mig lite besviken. Jag är dessutom inte så bevandrad i dystopivärlden (eller om det är här postapokalyptisk bok) så kanske är den inte alls så värst unik trots allt, det kanske bara är jag som inte läst så mycket sådant.

 

Som ni märker blev jag VÄLDIGT besviken på den här boken. Själva konceptet, skrivstilen och Cassie tycker jag dock om väldigt mycket och om den här boken hade varit uppbyggt på ett annat sätt hade jag nog kunnat älska den, men nu blev det tyvärr inte så. Jag hade så gärna velat älska den här boken med tanke på hur cool den hade kunnat bli, men det gjorde jag inte och jag är inte alls särskilt sugen på att läsa fortsättningen.

 

Bästa med boken: Konceptet och Cassie. 

Sämsta med boken: Att fokuset inte låg på det jag hade hoppats och trott på. 

 

/Anna(:

 

Jag är mycket ledsen över att meddela är att detta är sommarens sista Bucket List-inlägg. Det här har varit min sista hela vecka och på onsdag är det tillbaka till skolan igen... Kan ju säga att jag inte längtar. Men det är långt kvar ännu (låt oss i alla fall intala oss det), så låt sluta tänka på det och sätta igång med inlägget!

 

 

 

Ebba var här på besök och jag tyckte att vi skulle filma en video tillsammans. Eftersom vi har väldigt olika dialekter (och för att vi pratade väldigt mycket om det) bestämde vi oss för att spela in en video där vi tar upp skånska och västgötska ord och ser om vi kan gissa vad de betyder. Videon är ganska lång, men den är också väldigt trevlig (tycker i alla fall jag) och förhoppningsvis lär ni er något nytt! 

 

Kolla gärna in Ebbas blogg också om ni inte gjort det än!

 

 

/Anna(:

I förrförra veckans Bucket List nämnde jag att jag skulle fara iväg till London, och där har jag varit nu! Det var helt underbart! Wifi:et på hotellet var dock inte något att hurra för så jag spenderade faktiskt en hel dag utan internet (tur att det var så dåligt för jag hade fått problem med den här punkten annars)!

 

Men jag tänkte att den här veckans Bucket List också skulle bli någon slags London Edition eftersom jag med den här resan faktiskt fyller i massa av de punkter jag sedan tidigare bockat av. Så här kommer det några bilder från min trevliga vistelse i London:

 

 

 

Hoppas ni tycker om den! :)

 

/Anna(:

Titel: The Summoning

Författare: Kelley Armstrong

Sidantal: 390

Betyg: 5/10

Originalspråk: Engelska

Serie: The Darkest Powers (del 1)

 

När jag plockade upp den här boken hade jag haft den oläst på min hylla i ungefär två och ett halvt år. Jag köpte den för att jag tyckte att den verkade intressant, men också för att jag tyckte att omslaget var snyggt. Om jag hade läst den när jag köpte den hade det säkert slutat med att jag tyckte om den, men nu märkte jag att jag hade vuxit ifrån den. Jag gillar inte paranormal romance särskilt mycket längre och det känns som att inte en enda bok i den här genren skiljer sig särskilt mycket från alla de andra. Det gjorde inte heller den här. 

 

Till en början tyckte jag att den här boken var helt okej och väldigt lättläst. Jag bara flög igenom första halvan av boken. Det var inget nytt mästerverk, men jag led inte av att läsa den heller. Sedan gick det utför. När jag hade kommit igenom halva boken började jag helt enkelt tröttna. Inget hände ju och när något faktiskt väl hände orkade jag bara inte bry mig. Det kändes som att boken saknade mening. Boken handlade dessutom inte om något och jag undrade många gånger vad som egentligen var meningen med boken. Vad skulle hända?  Visst handlade det om att hitta Chloes sanna identitet, men vi som läsare visste ju redan från början att hon inte var schizofren utan faktiskt såg spöken på riktigt. Alltså var ungefär hela handlingen förstörd eftersom det var det enda den handlade om. 

 

Chloe var en ganska trist karaktär och jag kommer knappt ihåg henne nu en månad senare. Jag har för mig att hon kanske skulle föreställa att vara tuff och sarkastisk, men ärligt talat kommer jag inte riktigt ihåg. Derek var däremot rätt intressant, trots att jag aldrig riktigt fick något grepp om honom. Han var inte den här typiska snygga killen och det var kul, men samtidigt hade jag svårt att greppa om det var meningen att han ens skulle vara involverad med Chloe på ett kärleksaktigt sätt. För jag fick mer sådana vibbar från Dereks bror och i så fall är det som vanligt inget speciellt att Derek kanske inte är den snygga. 

 

Men ja, slutet på den här boken tyckte jag tyvärr inte heller om. Jag hade hört att den skulle bli spännande i slutet, men det tyckte jag inte att den blev. Jag läste mest de sista 80 sidorna bara för att få det överstökat och jag brydde mig inte nämnvärt om vad som hände. Vid den tidpunkten hade jag redan bestämt mig för att inte läsa resten av serien så jag orkade bara inte fokusera ordentligt. 

 

Bästa med boken: Den var ändå rätt så lättläst och konceptet hade kunnat bli unikt. 

Sämsta med boken: Den var en typisk paranormal romance och den hade ingen direkt handling.

 

/Anna(: