Här kommer min BookTubeAThon-vlogg! Jag hoppas att ni tycker om den :D 

 

/Anna(:

Som en trevlig överraskning fick jag ledigt den här kommande veckan (så länge ingen på jobbet blir sjuk vilket verkligen kan hända), och som av en slump är det då också BookTubeAThon och för ungefär en timme sedan började jag tänka: jag kanske ska vara med? 

 

Väldigt spontant och random har jag då alltså bestämt mig för att medverka. Kanske vloggar jag lite under veckan om min läsning, eller så går allt det här åt skogen pga att jag blir inringd. Eller så läser jag faktiskt inget alls. Det kan gå hur som helst. Men nu utgår vi ifrån att jag kommer delta och att jag kommer läsa mer än vad jag har gjort under hela året hittills.

 

Det är sju utmaningar och jag har gjort mitt bästa för att välja böcker som ska klara utmaningarna (notera gärna att alla böcker är väldigt blåa och svarta av någon anledning)

 

För utmaningen: Read a book by one of your favourite authors

 

För utmaningarna: Read a book that is older than you och Read and watch a book-to-movie adaptation (jag hoppas du är glad nu Anna)

 

För utmaningen: Read a book with yellow on the cover

 

Jag vet ärligt talat inte än för vilken utmaning, men jag och min kompis ska läsa den tillsammans och vi kanske börjar i veckan. Vi får väl se hur långt jag hinner i så fall.

 

För utmaningarna: Read a book only after sunset och Read a book you discovered through booktube

 

Sedan ska man läsa sju böcker också, men vi får väl se med den utmaningen. Som alltid kör jag latemansversionen så förvänta er absolut inte för mycket (men det vet ni säkert redan när det gäller mig). 

 

 

/Anna(:

 

Innerst inne vet jag att en bokhylla kan innehålla så mycket mer än bara böcker. Den kan innehålla filmer och TV-serier, men också vikta pappersbåtar och bilder föreställandes ens bästa vän. Trots att jag vet, och trots att mina bokhyllor innehåller allt det jag precis nämnde så kan min hjärna efter sex år inte uppdatera sig själv. I mitt hjärnvokabulär står det bara "böcker,böcker,böcker,böcker" efter ordet "bokhylla/bookshelf". Varje gång jag tänker att jag vill blogga om den där pappersbåten så kommer min lilla hjärnvakt fram och hytter med näven, skakar på huvudet och pekar på ordet "bokhylla" i ordboken. Men nu för tiden är min hjärna fylld med så mycket mer än bara böcker och jag skulle vilja göra ett försök att formulera de tankarna. Jag försöker skrämma mig själv med att ni inte skulle bry er eller tycka om det, men jag tror inte att det är sant. 

 

 

Det jag alltså vill ha sagt med det här inlägget är att jag skulle vilja testa på att skriva om fler ämnen än bara böcker. Jag vill göra Bookshelf till en bokhylla som inte bara är fylld med böcker, utan med allt jag älskar och bryr mig om. Och jag är rädd för att göra det. Och kanske egentligen också lite lat. 

 

/Anna(:

 

De två första avsnitten är en av de bästa introduktioner till en TV-serie jag någonsin har sett. De är otroligt roliga — något som jag för övrigt inte direkt hade förväntat mig — och jag och min syster skrattade nästan konstant åt hur de lyckades klanta till det på grund av bristen på erfarenhet. De två första avsnitten är också actionpackade och lite lagom äckliga emellanåt. Under de avsnitten förstod jag hypen och kände att det här kunde bli en ny favoritserie, men sedan fortsatte vi titta och ju fler avsnitt vi såg desto mer sjönk hoppet. 

 

Aldrig trodde jag väl att en serie om en kemilärare som får cancer och börjar koka metamfetamin skulle kunna bli långsam och seg, men det är precis vad "Breaking Bad" blir vid tredje avsnittet. Inte mycket händer kring drogkokandet, istället får vi bara följa Walter och hans ootroligt tjatiga och irriterande fru. Scenerna är ofta långa och utan kvicka  eller ens intressanta dialoger, och det fick mig att flera gånger tappa fokus och börja tänka på något annat (som typ att mina ben faktiskt ser bruna ut i rätt ljus). Jag älskar dock Walters son — som har något slags handikapp som jag inte vet så mycket om än — och även hans drogkokarpartner, för de har väldigt bra kemi och i deras gemensamma scener skrattade jag nästan alltid. 

"Breaking Bad" är tyvärr också en väldigt vit och mansdominerad serie, och innehåller inte särskilt mycket mångfald. Jag har lite överseende med det eftersom säsong 1 spelades in 2008, då debatten om mångfald ännu inte var lika stor som den är nu, men jag hoppas verkligen att det förbättras i kommande säsonger (det skulle ju dock inte förvåna mig om serien är så stor just för att den inte är utmanande på något vis). 

 

Sedan vill jag också nämna att jag ALDRIG har varit med om en så dålig säsongsavslutning (förutom kanske s1 av Hemlock Grove som var dålig av motsatta anledningen). Det kändes precis som vilket avsnitt som helst, och när det var fem minuter kvar väntade jag mig något som skulle leda till världens cliffhanger så att jag skulle få lust att se mer, men det kom inte. Det tog bara slut. 

 

Något som dock var jävligt badass, och då menar jag jävligt, var att Mr White var så himla duktig på kemi och med hjälp av den kunskapen kunde ta sig ur svåra situationer. Sjukt coolt.

 

 

| Droger | Cancer | Kemi | Familj | Kriminalitet | Mord | Drogbranschen | Klasskillnader |