Jag är nu hemkommen från årets Bokmässa och tänkte köra någon slags miniberättelse som jag gjorde förra året också. I år lyckades jag dock inte få alls lika mycket bilder eftersom jag inte hade någon privat fotograf med mig denna gång och jag suger själv på att ta kort. Orkar aldrig plocka upp kameran. I alla fall, dags för första rubriken!

 

MÄNNISKOR är ungefär allt jag har att säga. Det var grymt mycket folk och det fanns bara 40 obokade platser så jag kastade mig på tåget så fort det kom och rusade bara till första lediga plats. Det var ett fyrasäte och tjejen som satt bredvid vände sig om när jag satte mig och då såg jag att det var... *trumvirvel* LUCY! Vad är sannolikheten? Jag visste att vi skulle åka samma tåg, men trodde aldrig vi skulle hamna bredvid varandra.

 

Vi mötte upp med Emelie på stationen och sedan inne på mässan mötte vi först upp med Ebba och vandrade runt ett tag. Sedan träffade vi även på Frida  som jag inte pratat med så mycket men som var sjuukt trevlig! Vi kollade igenom diverse montrar när jag plötsligt fick syn på Pia (eller så var det nog hon som fick syn på oss) som sedan också anslöt sig ett tag. Det som var toppenbra med den det här årets mässa var att det var mycket mer bokbloggarkontakt utspritt under hela dagen. Förra året mötte jag bara folk under träffarna. 

Vid halv ett hade vi redan börjat tröttna på att titta i olika montrar - det blir lätt så när det inte finns några intressanta författare att lyssna på - så jag, Frida, Emelie och Ebba gick och åt. På McDonalds. Såklart! På vägen dit fick vi se de underbara stockholmsborna ståendes i kön in till mässan och vi hade någon slags trevlig vinkningstävling med dem.

 

Det var inte bara vi som var kulturella nog att satsa på McDonalds, vi fick även syn på både Lisa och Anna där. Anna var trevlig nog att ge oss deras bord eftersom de var klara, och vi kunde nog inte vara mer tacksamma! 

Här ser ni Frida, Ebba och Emelie på McDonalds efter att vi fått sittplats (säg till om jag ska ta bort någon bild)

 

Klockan två började den lilla inofficiella person-som-gillar-böcker-och-människor-och-har-internet-träffen (alla var ju inte bokbloggare så det känns orättvist att säga bokbloggare) som jag hade ordnat/fixat ihop lite snabbt med absolut ingen organisering. Det kom en hel del personer och jag blev lika förvånad även i år. Det här var seriöst DET BÄSTA EVER PÅ DAGEN. Jag skojar inte. Det var så underbart att få träffa och prata med alla, både nya och gamla bekantskaper. Så kul att folk verkligen tog sig tid att komma dit och bara så kul att få krama alla och skriva på deras tygkassar och bara SE dem i verkliga livet. Den här träffen slår ALLT, den var det bästa på hela lördagen. Författare och andra kända människor är ingenting i jämförelse med att träffa de här människorna. 

 

 

 

Enjoy!

/Anna(:

Är det första året ni ska på Bokmässan? Känner ni er lite borta och har lite panik över vad man faktiskt bör ha med sig och tänka på? Ta det bara lugnt! Jag tänkte nämligen göra en liten guide över saker som kan vara bra att tänka på när man ska till Bokmässan!

 

Sköna skor kan vara en av de viktigaste sakerna att ha under Bokmässan. Sköna skor kan förhoppningsvis gör att smärtan i kroppen kommer lite senare än vad den hade gjort ifall du hade dåliga skor. För jag lovar er, smärtan kommer. Det spelar ingen roll hur bra skor ni har (om ni inte är typ supervältränade). Men jag rekommenderar typ gympaskor. Många har Converse, men personligen skulle jag tyvärr inte klara det.

När man är helt omgiven av böcker och för ett ögonblick tror att man har dött och hamnat i himlen får man inte glömma bort att man inte ens i himlen klarar sig utan att äta. Vissa kanske klarar sig hela dagen, men jag blir lätt hängig och sur och då är det helt enkelt inte lika kul längre. Man skulle kunna säga att jag blir som han i Snickersreklamen när jag inte får mat - en riktig diva.

Hejsan svejsan i lingonskogen! Har ni det bra? Det är bara en vecka kvar till Bokmässan nu (om en vecka är den nästan slut vid det här laget men låt oss verkligen inte tänka på det nu) och jag är excited som bara den! Men det var inte det jag skulle prata om. Nej, jag har nämligen blivit taggad av hela TRE personer till att göra den här taggen. De som taggade mig var Inutienbok, Pia och Nelly (om ni taggat mig och jag har missat det får ni gärna säga till mig). Det man ska göra är i alla fall att svara på 5 frågor och här kommer dem:

 

Det fanns en tid i mitt liv då jag spenderade all min tid på en sida som heter GoSupermodel. Där hade jag en hel del vänner och tre av dem hade bestämt sig för att skaffa en bokblogg och frågade mig om jag ville vara med. Först vill jag inte vara med eftersom jag avskydde bloggar på den tiden, men sedan lät jag mig övertalas och är inte det ungefär det bästa som hänt? Grupptryck kan vara bra ibland! Alla andra har hoppat av sedan länge, men det är skönt att driva bloggen själv. Innan jag började blogga här hade jag förresten ingen som helst aning om att det fanns något som hette bokbloggar (det fanns inte så många på den tiden heller), så det var helt nytt. (tycker ni förresten inte att det är snyggt att alla "jag" kom precis under varandra?)

 

 2. Hur väljer du ämnen att blogga om?

Eftersom det här är en bokblogg blir ju ämnet oftast något som har med böcker att göra, men det händer även att jag skriver om lite vad som helst som jag känner för att skriva om just då. Kan bli lite filmer och musik, men även helt random saker. Tycker att det kan vara kul att ha lite personliga inlägg ibland också SÅ ATT NI KAN LÄRA KÄNNA MIG (fråga inte vad som hände där).

 

De flesta vet nog inte att jag ville bli modell när jag gick på mellanstadiet. De som känner mig nu och får veta det har dessutom väldigt svårt att tro på det. Men det är sant. Tänkte nästan ansöka till tidningen Julias modellmojs, men som tur var gjorde jag det inte. Ser ju inte direkt ut som nya Twiggy så det var väl tur.

 

T-shirtar, bekvämt och tråkigt. Jag vet att alla har tolkat den här frågan lite som de vill och jag kände mig inte sugen på att skriva min bokstil så jag tog min enormt tråkiga klädstil istället. 

Läsa (såklart), se på TV-serier, sitta vid datorn, umgås med vänner, vara ensam, spela fiol och piano, äta kakor, umgås med familj och släkt (och nu försöker jag desperat komma på något mer intressant och spännande men det går bara inte. Jag har ingen personlighet).

 

Hoppas ni gillade inlägget! Har funderat på att göra en frågestund så ni kan fråga ännu mer, men vi får se hur det blir.

Nu sitter ni säkert och undrar hur det går med den där tävlingen jag lovade. Ja, det går sådär. Jag har så mycket att tänka på för tillfället att det bara blir pannkaka av allt ihop. Helst skulle jag bara vilja komma på en idé till gymnasiearbetet för det är det som blockerar allt annat för tillfället...

 

/Anna(:

 

 

 

Antal lästa böcker: 3

Antal lästa sidor: 342

Bästa bok: Båda böckerna om Lou

 

1. Snapphaneresan - Kim M Kimselius

2. Lou! Dagboksdagar - Julien Neel

3. Lou! Sommarblues- Julien Neel

/Anna(:

Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet

Författare: Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo

Sidantal: 335

Betyg: 8/10

Originalspråk: Svenska

Serie: Nej

 

Om jag skulle beskriva den här boken med endast ett ord skulle det nog vara originell, för det tycker jag att den är. Visst, den känns väldigt mycket som en svensk ungdomsbok, men den har så många element som gör den speciell och som gör att jag kommer komma ihåg den i framtiden. Hur många gånger har man egentligen läst en ungdomsbok där den ena faktiskt har barn. Vad jag kan komma på har jag aldrig gjort det och det var så himla intressant! Det var kul att se hur Jens verkligen tog papparollen på allvar och att det faktiskt skapade ett problem i deras relation.

 

Om jag skulle sätta in den här boken i någon genre skulle det nog vara New Adult (som är en genre jag egentligen inte utforskat överhuvudtaget, men det känns som om den här boken skulle passa in där). Karaktärerna är ganska gamla, 18 och 24, men jag känner att det passar mig. Många karaktärer i ungdomsböcker är typ runt 16 eller 17 och det passar inte riktigt mig längre eftersom jag nu för tiden är en riktig gamling, hela 18 år. Nej, jag kan uppskatta böcker med yngre karaktärer också eftersom karaktärerna ofta är ganska mogna, men det var kul att läsa en bok där en av huruvdkaraktärerna är lika gammal som mig. 

 

Bokens kapitel är hyfsat korta och det gjorde att jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig den här boken när jag väl plockade upp den. Dessutom kändes den så annorlunda att jag faktiskt inte var riktigt säker på hur det hela skulle sluta och det gjorde att jag blev mer sugen på att fortsätta läsa.

 

Karaktärerna var bra och det var kul att man fick läsa från bådas perspektiv. Hanna var nog min favorit, jag tyckte helt enkelt att det var roligare att läsa från hennes perspektiv. Men det var intressant att läsa från Jens också eftersom han hade lite mer problem i sitt liv. Både när det kom till hans gamla flickvän och hans barn. Som sagt var hans karaktär väldigt speciell och inte någon man läser om i ungdomsböcker särskilt ofta.

 

Det som dock gjorde mig lite besviken var det här med vad boken handlade om, eller hur ska jag säga. När jag först läste vad boken skulle handla om fick jag för mig att det skulle vara en sådan här elev-blir-kär-i-lärare-bok, (Ezra och Aria-style) men det var det tyvärr inte. Jag var nämligen sugen på det för tillfället och det var inte riktigt det jag fick. Jag hade velat ha lite mer förbjuden kärlek, men jag vet inte om det kanske bara var jag som inte läste handlingen ordentligt och sedan tolkade som jag själv ville. 

 

 

Bästa med boken: Att den var annorlunda mot andra ungdomsböcker

Sämsta med boken: Att den inte handlade om förbjuden kärlek som jag först trodde

 

 

Btw, var så himla länge sedan som jag skrev recensioner att det känns som att jag har glömt hur man gör.

 

/Anna(:

Jag blev taggad av Ebba att göra den här taggen och eftersom jag inte har bloggat på mer än en vecka tänkte jag att det här skulle vara ett bra sätt att få igång blogglusten på igen.

 

 

Att inte ha läst Harry Potter-serien är väl ungefär värre än att svära i kyrkan. Varje gång jag berättar det här för någon ny tappar de alltid hakan och undrar vad felet är med mig, speciellt eftersom jag gillar att läsa. Varje gång blir jag också lika ställd när jag får frågan: varför? Mitt svar brukar bli något i stil med att de är så långa och att jag inte riktigt vet och ja. Jag har helt enkelt svårt att ta tag i dem. Det har dock inget med att göra att jag har svårt att få tag i dem, jag äger nämligen hela serien på svenska. 

 

 

 

/Anna(: