5 anledningar att delta i NaNoWriMo
Imorgon är det den 1 november, och för en hel del människor betyder november bara en sak (och när jag säger att det bara betyder en sak så menar jag det bokstavligt): NaNoWriMo! Har du deltagit tidigare men ännu inte bestämt dig ifall du ska vara med i år? Eller har du aldrig varit med och undrar varför det är en så himla bra grej? Här kommer fem anledningar till varför du ska delta i NaNoWriMo i år:
1. PRESTERA MERA
Du vet väl om att du lever i ett samhälle där du inte räknas om du inte presterar under minst sexton av dygnets tjugofyra timmar? Slår ditt hjärta 110 slag i minuten för att du redan är så stressad? Hinner du knappt äta mellanmål efter skolan innan det är dags att börja plugga? Har du fullt med två veckor gamla tallrikar på ditt skrivbord för att du aldrig hinner städa efter jobbet? Allt det här är bara ursäkter! Och även om det inte är det, och det faktiskt är så att du är så stressad, vad spelar det då egentligen för roll om du deltar i NaNoWriMo och lägger till en stressande sak till? Prestation är som sagt viktigare än välmående.
2. GRÅT UTAN ATT BLI HÅNAD
Börjar du ibland gråta av ingen anledning alls? Känner du dig sedan löjlig för att du gråter över ingenting och börjar gråta ännu mer?
NaNoWriMo kan ge dig en riktig anledning att gråta! Låt bara NaNo verka i ca två till tre veckor och sedan kan du gråta öppet inför alla, eftersom du då vet att du faktiskt har en anledning.
3. BELÖNA DIG SJÄLV UTAN ATT FÅ DÅLIGT SAMVETE
Önskar du ibland att du kunde belöna dig själv och faktiskt känna att du förtjänar det? NaNoWriMo är den perfekta möjligheten för det! Här kommer förslag på saker du kan belöna dig för under NaNoWriMo:
1. När du har lyckats skriva din första mening
2. Om du fortfarande lever när den tredje veckan börjar
3. Om din dator fortfarande lever när den tredje veckan börjar
4. Att du ens öppnar Worddokumentet (gäller endast tredje och fjärde veckan)
5. Att du bara har gråtit en gång om dagen den senaste veckan.
4. ÄNTLIGEN EN URSÄKT FÖR ATT BLI EREMIT
Blir du irriterad varje gång någon av dina vänner sms:ar och frågar om du har tid att umgås? Önskar du att de bara kunde förstå att du inte vill träffas? Att du bara vill ligga hemma i soffan i dina trasigaste byxor och äta chips direkt ur påsen? Tycker du att det är jobbigt att alltid behöva hitta på lögner om vad du gör för att ingen ska få reda på att du egentligen bara ser en reprissändning av Top Model samtidigt som du vräker i dig godis?
NaNoWriMo är ännu en gång din räddning! Ingen av dina vänner kommer att veta vad NaNoWriMo är, men för kanske första gången i ditt liv kommer du att ha en riktig ursäkt till varför du inte har "tid" att träffas.
5. SLIPP EXISTENTIELLA KRISER (I ALLA FALL UNDER NOVEMBER)
Ibland när man är runt tjugo år gammal och tittar tillbaka på sitt rätt korta liv så inser man att man inte har åstadkommit särskilt mycket. Alla betyg man har slitit för i flera år verkar plötsligt inte betyda något, och man börjar undra vad man egentligen har gjort med sina 7300 dagar i livet. Och därpå följer den förödande frågan: kommer mina följande 7300 dagar vara lika meningslösa?
Innan du hamnar allt för långt inne i den mörka spiralen av existentiell kris så ber jag dig att stoppa dina tankar och istället hoppa på NaNoWriMo. Det kommer hålla undan dina ångesttankar i en månad (eller åtminstone i en vecka), och efter november kommer du dessutom äntligen ha åstadkommit något som du kan vara stolt över! Du kommer att ha skrivit 50 000 ord (eller kanske bara 3000, men det är inte fy skam det heller).
Om ni redan har bestämt er för att delta i NaNoWriMo, men vill ha lite överlevnadstips, så rekommenderar jag att ni läser inlägget jag skrev förra året. Det är faktiskt ett ganska roligt och informativt inlägg. Klicka HÄR om ni vill komma dit.
Jag ska självklart delta och heter som alltid AnnaBookshelf på NaNoWriMos hemsida.. Ni får mer än gärna lägga till mig som skrivarkompis! Jag behöver alla kompisar jag kan få tag på om jag ska klara mig igenom NaNo i år!
/Anna(:
Locke & Key: Head Games (#2)
Titel: Locke and Key: Head Games
Författare: Joe Hill och Gabriel Rodriguez
Sidantal: 144
Betyg: 8/10
Originalspråk: Engelska
Serie: Ja (#2)
Innan jag påbörjade den här boken läste jag om första delen för att fräscha upp minnet, och jag håller fast vid min åsikt att det seriealbumet är bland det bästa och smartaste gjorda som jag någonsin har läst. Jag tror dessutom att jag till och med tyckte om det mer vid omläsningen. Därför blev mina förhoppningar för andra boken såklart ännu högre, och det slutade tyvärr med att den inte lyckades leva upp till varken första boken eller mina förväntningar. Tolka mig rätt, det var fortfarande ett fantastiskt seriealbum, men inte alls i samma klass som den första volymen.
En av de saker som jag älskade så mycket med första volymen var karaktärerna. Jag älskade barnen i familjen Locke - och att se hur de tacklade alla problem man stöter på under uppväxten - och i den här andra volymen tyckte jag att fokus låg alldeles för lite på dem och mer på karaktärer som jag inte tycker är lika intressanta.
Om vi nu ska fortsätta den här jämförelsen med den första boken så tycker jag inte heller om den nya "fienden" lika mycket. I första volymen hade vi en människa som inte hade några som helst hämningar, och det tyckte jag var mer intressant och skrämmande än den här nya, lite halvt övernaturliga, fienden.
Den här volymen innehöll en hel del tillbakablickar och avslöjande av det förflutna, och överlag kändes det väldigt mycket som en uppbyggnadsvolym inför resten av serien. Får man inte rätt ofta den känslan när det gäller andra boken i en serie?
Tecknarstilen i sig är jag fortfarande lika förälskad i, men samtidigt saknade jag alla smarta övergångar som fanns i den första. Det fanns några sådana även här, men inte alls lika många. Jag är ledsnare över det än vad som troligtvis är rimligt.
Jag är medveten om att den här recensionen får det att låta som att jag inte alls tyckte om det här seriealbumet, men så var det verkligen inte. Det var väldigt bra, men för mig levde det inte alls upp till det första, vilket självklart är väldigt sorgligt. Förhoppningsvis kommer resten av serien att vara mer som första albumet!
/DementorAnna
Scream (TV-serien)
Min enda relation till Scream-filmerna är den väldigt kända masken som används av mördaren. Min kompis ägde nämligen en sådan, och varje år när vi gick Bus eller godis på Halloween hade hon på sig den. Trots att jag har blivit utsatt för den masken under flera år av min uppväxt har jag aldrig känt behovet av att se filmerna (kanske just därför). Vad som fick mig att börja se TV-serien, vars första säsong nyligen hade säsongsavslutning, vet jag därför inte riktigt. Jag tror att jag var ute efter något som var nytt och läskigt, och jag måste erkänna att jag fick det jag var ute efter!
Hur själva serien förhåller sig till och liknar filmerna har jag tyvärr ingen aning om, eftersom jag som sagt inte ens har sett en sekund av filmerna (jag är dock sugen på att göra det nu). Men serien gillade jag i alla fall! Det är som en lite våldsammare och mörkare version av "Pretty Little Liars". Precis som i PLL handlar serien om tonåringar, och med det kommer självklart en hel del problem. Problem som ibland har mer med kärlek att göra än en maskerad mördare. Den idén funkar inte alltid, men här tycker jag att det gör det. Det är självklart lite cheesy ibland, men sådana serier behöver jag emellenåt!
Det jag ofta ogillar med skräckfilmer är att så mycket fokus ligger på skräckelementet att skaparna helt och hållet glömmer av att utveckla karaktärerna. Därför fungerar den stereotypa skräckfilmen förvånansvärt bra i serieformat! Vi får lära känna och bry oss om karaktärerna, vilket sedan gör att man oroar sig för att de kommer bli mördarens nästa offer. Dessutom dör flera stycken redan i de första avsnitten, något som leder till att man aldrig kan vara riktigt säker på vilka som kommer överleva. Ingen går säker.
Något annat positivt med den här serien: DEN LYCKADES SKRÄMMA MIG! FLERA GÅNGER DESSUTOM! Det var väldigt otrevligt att mördaren kommunicerade så mycket genom sociala medier och hade sådan koll på alla (ungefär som i PLL). Dessutom var hen hela tiden inne i allas hus på kvällarna och det stressade mig. Väldigt mycket. Dessutom är den här serien väldigt självmedveten och karaktärerna skämtar alltid om när de gör något som är stereotypt för skräckfilmsgenren (som tex att dela upp sig och gå åt olika håll).
Hela den här serien känns också väldigt 2015, med tanke på alla virala klipp (även om det kanske inte var helt realistiskt hela tiden) och det konstanta användandet av mobiltelefonerna. Det enda som jag retade ihjäl mig på var tjejen som alltid gick runt och filmade med en gammal hederlig filmkamera. I stort sett INGEN använder det längre. Häng med lite.
Den här serien är inget mästerverk, men den är otroligt beroendeframkallande, lite läskig och precis en sådan serie man behöver ibland. Gillar ni PLL tycker jag garanterat att ni borde ge den här serien en chans! Det är modernt tonårsdrama kryddat med en galen mördare. Hur kan det bli fel?
Och om inte det räcker som övertalning så tänker jag ta till mitt sista vapen: Kieran
/DementorAnna
Through the Woods
Titel: Through the Woods
Författare: Emily Carroll
Sidantal: 208
Betyg: 7/10
Originalspråk: Engelska
Serie: Nej
"Through the Woods" är ett seriealbum med fem serienoveller som jag har hört mycket gott om och velat läsa i mer än ett år. Därför passade jag på att köpa hem det nu när oktober närmade sig!
Att läsa novellsamlingar är lite som att äta buffé. Det finns alltid något som man älskar, något som är helt okej, och något som inte alls faller en i smaken. Jag måste dock säga att den här boken är en av de bättre bufféerna jag har varit på. Det var inget i den här novellsamlingen som jag inte klarade av att äta upp, men vid en eventuell påfyllning så skulle jag inte ha tagit mer av vissa av novellerna. Låt mig nu lämna den här konstiga liknelsen innan jag blir alldeles för hungrig.
Det som drar in mig i alla de här historierna, vare sig jag älskar dem eller inte, är tecknarstilen och illustrationerna. Varje novell har sin egen tecknarstil, men samtidigt passar alla ihop och gör att boken känns enhetlig. En svart bakgrund kombineras ofta med starka färger, såsom rött och blått, och det leder till en stil som ögat verkligen dras till! Dessutom är inte handlingen bunden till de vanliga serierutorna utan berättas ofta över hela sidorna, vilket är väldigt trevligt.
Mina favoritnoveller är "His Face All Red", "The Nesting Place" och "A Lady's Hands Are Cold". Alla dessa känns som klassiska skräckhistorier och stämningen i dem är väldigt bra. "The Nesting Place" har ett väldigt äckligt monster, "A Lady's Hands Are Cold" känns som en klassisk spökhistoria, och "His Face All Red" har både en huvudkaraktär och en skog som skrämmer mig.
Tyvärr finns det en sak som förstör varenda en av de här fem novellerna. Slutet. Varenda novell är fruktansvärt bra uppbyggda och har ett driv som gör att man inte kan vända sidorna tillräckligt snabbt. Man vill bara komma till slutet för att se vad för smart slut författaren har hittat på, och sedan blir det världens antiklimax. Varje gång. Jag fattade aldrig sluten, och det gjorde att hela berättelsen tappade lite av sin tjusning. Väldigt sorgligt, men jag tror också att det är en smaksak vad man tycker om de här lite öppna sluten.
Detta är ett otroligt vackert seriealbum, som absolut lyckas med den skrämmande stämningen. Tyvärr föll inte sluten mig i smaken, och det drar ner betyget. Men jag rekommenderar absolut att ni plockar upp det här seriealbumet ändå!
/Anna(:
Tre noveller
Titel: Spökhanden
Författare: Selma Lagerlöf
Sidantal: 22
Varje gång jag hör Selma Lagerlöfs namn tänker jag på en gammal dammig svensk författare vars böcker jag absolut inte kommer tycka om. Men nu har jag läst en bok och några noveller av henne, och jag har hittils tyckt om allt! Det är tydligt att jag behöver släppa mina fördomar.
Det finns tre anledningar till varför jag tycker så mycket om Selma:
1. Hon lyckas väva in övernaturligheter och folktro på ett bra sätt i sina texter
2. Hennes böcker/noveller har alltid bra budskap
3. Väldigt bra språk (även om det kan vara lite svårläst för att det är gammalt ibland)
Slutet fick mig att fundera väldigt mycket, först för att jag inte riktigt förstod, men sedan för att det var ett väldigt tankeväckande slut.
Förutom lite skrämmande stämning så var det inte särskilt mycket fokus på att det skulle vara läskigt. Jag fick istället känslan av att det handlade om kvinnans frigörelse, och hur svårt det var. Det här var en bra novell som jag gärna läser om (och då med rätt förväntningar).
Titel: Tjänsteanden
Författare: Selma Lagerlöf
Sidantal: 27
"Tjänsteanden" handlar om en skomakarlärling som vill hjälpa sin lärare att få en tjänsteande som kan ge en vad man vill. Men när lärlingen väl har fått tag i tjänsteanden så märker han att inte gärna vill göra sig av med den.
Stämningen i den här novellen var P.E.R.F.E.K.T och så oktoberig. Om man vill läsa den här novellen ska man absolut passa på att göra det under hösten.
Även här lyckas Selma få in folktron och jag erkänner att jag är en sucker för det. Lite som dåtidens "Supernatural", fast snällare. Hur kan det inte bli bra?
Trots att jag inte riktigt greppade budskapet i den här novellen (men jag känner att det finns ett) så tyckte jag riktigt mycket om den,och jag bara känner att jag måste läsa något mer av Selma Lagerlöf!
Titel: Huset Ushers undergång
Författare: Edgar Allan Poe
Sidantal: 34
Jag har tidigare läst två noveller av Edgar Allan Poe och tyckt om båda. Kanske inte älskat, men tyckt om. Det är därför jag är så förvirrad nu. Jag gillade verkligen inte alls "Huset Ushers undergång".
Först och främst tog det tre (!) dagar att läsa ut den här novellen som är på dryga trettio sidor. Jag kunde verkligen inte fokusera på handlingen, och jag tror att det mest hade med språket att göra. Meningarna är över lag väldigt långa, och i dessa långa meningar finns det dessutom en hel del jobbiga och ovanliga ord. Två saker som alltid bidrar till att jag har svårt att koncentrera mig på en text.
Sedan hjälpte det ju inte heller att handlingen var, enligt mig, utrist. De första tre fjärdedelarna av novellen handlar om typ ingenting, och i den sista fjärdedelen hände allt, men inte ens det var särskilt intressant.
Jag måste erkänna att det enda sätt den här novellen lyckades skrämma mig på var genom att avskräcka mig från att läsa mer Poe inom den närmaste framtiden.Den hade garanterat en skrämmande stämning, men den gick tyvärr förlorad på mig eftersom jag hade så svårt att fokusera.
/Anna(:
Amerikanskt/kanadensiskt godistest (#2)
Här kommer del två i vår godistestning! Hoppas ni tycker om videon!
/Anna och Linda :D
21 oktober 2015
Nu är framtiden här! Därför tänkte jag ge er tips på saker man äntligen kan börja göra idag:
1. Sluta vara en eremit
Bor du som en eremit på en ö som helt saknar kontakt med fastlandet? Frukta inte längre! Tack vare den nya Hoverboarden kan nu dina vänner äntligen komma och hälsa på dig, även om de inte äger någon båt! Dessutom kan du nu också beställa hem Linas Matkasse (och du kan själv åka in till stan oftare än vartannat år, fast varför skulle du behöva det om du ändå har Linas Matkasse?)
2. Bli lika perfekt som nya Pepsi Perfect (samtidigt som du nynnar på nya 1D-sången)
"Vad är skillnaden på en vanlig Pepsi och en Pepsi Perfect?", undrar du säkert. Svaret finns i namnet: den är perfekt. Till skillnad från vanliga Pepsi som uppenbarligen inte är det. Dessutom serveras vanlig Pepsi aldrig på samma sätt som Pepsi Perfect.
3. Släpp skoknytarskammen
Undvek du alltid att knyta upp skosnörena inför idrottslektionen för att du visste att du aldrig skulle kunna knyta dem igen? Nu kan du lämna skammen i det förflutna och stiga in i framtiden! Nike har nämligen släppt ett par skor som knyter sig själva. Förutom skammen så slipper du också förslitningsskador senare i livet på grund av att du har knutit skorna för mycket. Dessutom är de utmärkta att hoverboarda i! Hur bra de håller sig rena med tanke på att de är vita har jag dock inga uppgifter om.
4. Ingen mer fryspanik
Är du en student med väldigt begränsad storlek på din frys, men tycker ändå om pizza? Eller har du en fullstor frys men upplever ändå alltid att det inte finns någon plats för din nyinköpta frysta pizza? I framtiden existerar inte längre de problemen! De nya frystorkade minipizzorna kanske inte ser mycket ut för världen, men om du bara stoppar in dem i Black & Deckers hydrator (som du visserligen också måste köpa och som tar lite plats) så blir de precis lika stora som en vanlig pizza. Du kan alltså köpa hem pizza för en hel vecka utan att lida platsbrist i frysen (jag kom precis på att man inte ens behöver ha frystorkad mat i frysen, vilket ju är ännu bättre, men tar bort hela poängen med min aslånga text, så ignorera det)!
5. Gå på bio
Jaws 19 kommer nämligen snart ut på bio,och jag tycker att trailern talar för sig själv. Nu måste jag bara se ikapp de 18 tidigare filmerna innan jag kan se den nya på bio...
Förresten: Glad Back to the Future-dag! Har ni ännu inte sett trilogin vet jag faktiskt inte vad ni väntar på. Och säg inte att ni har tänkt se den i framtiden, för framtiden är redan här!
/Anna(:
Amerikanskt/kanadensiskt godistest (#1)
Jag hoppas att ni kommer att tycka om den här videon, som varken handlar om böcker eller något läskigt. Del två borde komma inom den närmsta framtiden!
/Anna(:
Fem Halloweenfilmer
Toleransen för skräck är väldigt personlig, och det som den ena upplever som läskigt kanske den andra bara rycker på axlarna åt. Därför tänkte jag nu ge er tips på fem bra filmer som passar att se under oktober och Halloween, och listan kommer att växa i läskighetsstyrka (om man kan säga så). Den första filmen kommer alltså vara oläskig men ändå ha Halloweenkänsla, medan den femte filmen förhoppningsvis kommer att vara åtminstone lite läskig för den mest toleranta.
1. Hotell Transylvanien
En sjukt rolig film om en äventyrlig människokille som råkar hamna på ett hotell för monster, ägt av Dracula. Hotellet är en frizon undan alla människor som annars vill monstren illa. Ni kan då tänka er att det inte skulle vara så populärt om monstren plötsligt fick reda på att Dracula har råkat släppa in en människa på hotellet. Därför gör han allt för att bevara sin hemlighet, samtidigt som han försöker göra sig av med människan.
Så himla härlig och rolig film, som handlar om familj, att växa upp och sedan lite kärlek också. Alla kända monster, som tex Frankenstein, gör filmen ännu bättre! Dessutom kommer andra filmen snart på bio (så varför inte se första redan nu så att ni kan se den andra direkt på bio?)
2. Paranorman
Norman kan prata med de döda, och det gör honom ganska opopulär både hemma och i skolan. En dag får han veta att han är den enda som kan rädda staden från en farlig förbannelse.
Precis som Hotell Transylvanien är det här en film som blandar monster och humor, och dessutom har fantastiska karaktärer. Norman är en intressant - och lite introvert - huvudkaraktär, och jag gillade hans förmåga att prata med de döda. Bikaraktärerna är också underbara, och väldigt roliga! Trots att hela filmen är fylld av humor så har den också fina och sorgliga ögonblick, och slutet är ett av dem. Perfekt film att se i oktober om man vill ha något Halloweenigt som inte är läskigt.
3. Secret Window
Mort (spelad av Johnny Depp <3) är en ostabil författare som en dag besöks av en konstig man som hävdar att Mort har plagierat en av hans texter. Den okända mannen kräver rättvisa, och i sin jakt på det börjar han långsamt förstöra Morts liv.
Detta är en väldigt skruvad och lite halvläskig historia, med ett slut som man minns! Johnny Depp gör Mort väldigt bra, och jag älskar att se hur han går från lite ostabil i början till vääldigt ostabil mot slutet. Trots att jag har sett den tre gånger så är den fortfarande lika spännande, och det är en sådan där film jag inte tröttnar på. Dessutom lyckas den alltid med att skrämma upp mig alldeles lagom mycket!
4. The Shining
Detta var en av de första skräckfilmerna jag såg, och innan hade jag stressat upp mig själv så mycket att jag nästan kissade på mig under de fem första minuterna. Men den är inte så farlig. Även "The Shining" handlar om en författare (som Stephen Kings historier så ofta verkar göra) som bor på ett övergivet hotell över vintern tillsammans med sin familj. Låt mig bara säga att han inte klarar av den här isoleringen så värst bra.
Alltså, den här filmen är underbar! Och Jach Nicholson är så fantastisk i den här filmen att till och med kungen skulle kasta sig framför hans fötter. Han är totalt övertygande och hur skrämmande som helst i rollen som Jack Torrance. Om ni vanligtvis oroar er för jumpscares så kan ni andas ut, eftersom den här filmen istället fokuserar på det psykologiska. Men jag kan lova er att det ändå är skrämmande så att det räcker och blir över.
Detta är en klassiker som man bara måste se någon gång under sin livstid!
5. Orphan
Finns det något mer skrämmande än filmer med läskiga barn? Svar: nej. Clowner hamnar ganska högt upp på listan över skrämmande saker, men barn är alltid värre. "Orphan" handlar om Esther, ett föräldralöst barn som blir adopterat av en tvåbarnsfamilj. Hon verkar normal till en början, men det dröjer inte länge innan de två barnen i familjen får se en helt annan sida av Esther.
Att se den här filmen är en otroligt stressande och frustrerande upplevelse, men på det absolut bästa sättet. Då och då under filmens gång får man nästan trycka in sina knytnävar i munnen för att stoppa sig ifrån att skrika ut varningsord åt alla karaktärer. "Orphan" är en sådan där film som får en att frukta andra människor (och bestämma sig för att inte adoptera barn). Precis som i alla de bästa skräckfilmerna så är slutet även här oväntat och väldigt bra!
Jag hoppas att ni hittade någon bra film att se under Halloween! Ni får dessutom MER än gärna tipsa mig om bra skräckfilmer (så att jag kan göra en ännu längre lista nästa år)!
/DementorAnna
Psycho
Hitchcock är kanske det mest kända namnet inom skräckfilmsbranschen, och hans film "Psycho" är minst lika välkänd. Bara musiken till duschscenen i "Psycho" har använts hundratals gånger i flera olika skräcksammanhang. Det är kort sagt en film som många känner till, men hur många har egentligen sett hela filmen?
Jag hade inte gjort det tills för bara några veckor sedan, och det trots att jag är ett stoort fan av TV-serien "Bates Motel", som faktiskt är baserad på "Psycho", och utspelar sig innan filmens handling. Men det var just min stora besatthet av "Bates Motel" som fick mig att köpa "Psycho" när jag hittade den på ett loppis för några veckor sedan.
Och sedan såg jag den. Ska jag vara ärlig hade jag verkligen inga höga förväntningar. Överhuvudtaget. Filmen är från 1960, den är svartvit, och några veckor tidigare hade jag dessutom börjat se en annan Hitchcockfilm som var superkonstig. Ni förstår. Inte blev det heller bättre av att början i stort sett bara handlar om en tjej som snor pengar och sedan åker bil, åker lite mer bil, och sedan lite till samtidigt som det spelas supercreepy musik som inte alls passar in.
Men! MEN! men! Så fort den här bilåkande kvinnan, vars namn jag inte kommer ihåg, anländer till Bates Motel blir det genast mycket bättre. Spänningen börjar då genast byggas upp och Anthony Perkins, som spelar Norman Bates, är F.A.N.T.A.S.T.I.S.K. och hur gullig som helst. Som en liten kattunge som man bara vill klappa och gosa med! Men om vi bortser från att han påminner mig om en kattunge så gör han faktiskt Norman Bates riktigt riktigt bra, och han är garanterat stjärnan i filmen. Liksom wow. Utan honom hade den här filmen troligtvis inte blivit en sådan klassiker.
Jag blir sällan rädd när jag ser på film, men "Psycho" skrämde mig. Inte så att jag var tvungen att kolla under sängen innan jag skulle sova, men tillräckligt för att jag skulle bita ner mina naglar några millimeter längre än vad som är hälsosamt. Dessutom är det spännande! Och slutet är så himla nice och oväntat. Ni behöver dock inte oroa er för några jumpscares, utan det är mer psykologisk skräck. Lite som i "The Shining".
Jag märker nu att det låter som att den här filmen bara var bra för att mina förväntningar var lägre än när jag skulle läsa "Fifty Shades of Grey", men så är det inte. Den var på riktigt väldigt väldigt bra! Det händer ofta att jag känner mig besviken i slutet av skräckfilmer, mest för att de aldrig är tillräckligt läskiga, men jag var så nöjd när "Psychos" eftertexter började rulla. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att detta är en av de bästa skräckfilmer jag någonsin har sett.
Om ni ser "Psycho" och gillar den så är det bara naturligt att ni då också ser TV-serien "Bates Motel". Och vice versa förstås (vad menar ni med att jag försöker få folk att se "Bates Motel"? Absolut inte. Host.)
Läskighetsskala:
Så fort man kommer förbi bilåkandet
/Anna(:
Spooktober TBR
Har ni alltid längtat efter att få se en video med mig där jag säger ordet "taggad" alldeles för många gånger för att det ska vara okej? Ni behöver inte längta längre! Här kommer nämligen min TBR för oktober, och det finns inte en chans att ni missar hur TAGGAD jag är över den här månadens TBR! Trots mitt överanvändande av detta ganska så fula ord så hoppas jag att ni ska tycka om videon!
/DementorAnna
Spooktober
Jag vaknade upp imorse och när jag kollade min blogg såg den inte längre likadan ut. Självklart blev jag lite orolig, men nu har jag blivit informerad om situationen. Tre dementorer kommer driva denna blogg under oktober (snälla, snälla, rädda mig). Det är inget att oroa sig för, men innehållet kommer att vara annorlunda och troligtvis hålla högre kvalitet. Om allt går enligt planerna finns det en chans att dementorerna tar över även efter oktober månads slut.
Från och med den 1 oktober kommer de nya förändringarna börja gälla, och den största förändringen är bloggens tema. För att lyckas i bloggvärlden krävs ett nischat innehåll, och dementorernas fokus kommer att ligga på skräck. En genre som växer sig allt större och som dementorerna dessutom har stor kunskap om.
En TBR-video med de böcker jag kommer att läsa under oktober kommer förhoppningsvis att dyka upp inom en kort framtid. Dementorerna har också skrivit ihop en lista med skräckfilmer som de vill att jag ska se, eftersom de anser att ett skräcktema inte är komplett utan åtminstone en skräckfilm.
Dementorerna ville presentera sig med ett självporträtt så nedan följer ett collage med en bild på var och en av dem.
De vill avsluta med att hälsa att de hoppas att ni ska bli ordentligt rädda under oktober.
/DementorAnna
