Här kommer en Book Haul där jag är vitare och mer genomskinlig än vanligt och där jag visar upp mina julklappsböcker (+ lite andra saker som jag kanske inte borde ha köpt). Hoppas att ni tycker om den! 

 

/Anna(:

Titel: Chocken efter fallet

Författare: Nathan Filer

Sidantal: 300

Betyg: 6/10

Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Shock After the Fall

Serie: Nej

 

 

För mig var det här en sådan där bok som man vet är bra, men som man ändå inte kan älska. Det finns liksom inget man inte gillar med boken, men samtidigt knyter man inga band varken till handlingen eller karaktärerna. För min del kanske det hade att göra med att den var skriven i något som liknar dagboksstilen lite. 

 

Det här var en bok som jag flög igenom, och jag njöt medan jag läste den, men tankarna på den försvann så fort jag stängde boken och la ner den på nattduksbordet. Matt är en intressant karaktär, men jag kände inte direkt något för honom. Jag gillade dock när allt han skrev var väldigt rörigt och man riktigt kunde känna att han mådde sämre. Ibland kunde det dock bli lite väl abstrakt och snurrigt och jag hängde inte riktigt med. Jag vet inte om det var meningen eller inte.

 

Handlingen bestod mest av Matts tankar och en uppbyggnad till avslöjandet av vad som egentligen hände med Simon. Som sagt, handlingen flöt på väldigt bra, men det var inget speciellt. 

 

 

Bästa med boken: Att man fick lära sig mer om hur det är att vara schizofren.

Sämsta med boken: Den berörde mig tyvärr inte. 

 

/Anna(:

 

Författare: Natalia Batista

Betyg: 5/10

Sidantal: 195

Originalspråk: Svenska

Serie: Ja (del 3)

 

 

Sword Princess Amaltea är en av de bästa seriealbumsserierna jag har läst. Troligtvis den bästa svenska. Därför var mina förväntningar inför den tredje boken högre än Burj Khalifa i Dubai. Från tidigare erfarenheter vet jag att det är sjukt korkat att ha för höga förväntningar, men jag trodde faktiskt inte att det fanns en chans att den här serien skulle kunna göra mig besviken. Vad tror ni hände?

 

Jag vill bara börja med att förklara att jag fortfarande älskar själva könsrollsgrejen. Så fantastiskt och nice! Dessutom tycker jag väldigt mycket om tecknarstilen, trots att jag vanligtvis inte riktigt älskar mangastilen.

 

Men nu till de saker som jag inte tyckte om med det här sista albumet. Den första var handlingen. De tidigare delarna har varit fyllda med humor och intressanta twister, men handlingen i det här sista albumet tyckte jag blev väldigt tjatig. Det enda som händer är att Amaltea slåss eller förbereder sig för att slåss. Jag var inte ett så stort fan av det. Det blev för allvarligt och enformigt. 

 

Sedan tyckte jag att slutet var jättekonstigt och nästan lite obehagligt. Allt det som hade med mamman att göra. Så konstig twist och upplösning. Nej, det gillade jag verkligen inte. 

 

Bästa med boken: de omvända könsrollerna och tecknarstilen

Sämsta med boken: Inte lika kreativ och rolig som de tidigare delarna. Gillade dessutom inte upplösningen och alla fighter.

Författare: Dan Howell och Phil Lester

Sidantal: 224

Originalspråk: Engelska

Serie: Nej (tror jag inte)

 

Dan och Phil betyder väldigt mycket för mig. Varje gång de laddar upp en ny video kastar jag mig över den, och när jag känner mig nere och ledsen vänder jag mig ofta till deras videor för att må bättre. Jag vet inte varför de får mig att må så bra, men jag tror att det är en kombination av att de är har så fruktansvärt bra kemi, är så roliga tillsammans och att jag verkligen kan relatera till dem (och då speciellt Dan som faktiskt är en av mina största förebilder). 

 

 När de då meddelade att de skulle släppa en bok tillsammans kunde jag bara inte inte köpa den. Överlag är jag inget stort fan av den här grejen att alla youtubers plötsligt ska släppa böcker trots att de ibland inte ens verkar ha något att säga, men Dan och Phils bok är annorlunda. Dels för att det känns som att de aldrig skulle göra en bok om de inte själva var helt säkra på att det var något de ville göra, men också för att de har pratat om den som om det var deras eget barn. De bryr sig verkligen om den här boken och de har lagt ner så mycket tid på den. 

 

Jag antar att ingen blir förvånad när jag säger att jag älskade boken. Det var precis som att se en av deras videor. De har lyckats perfekt med att få dialogerna att låta som sina egna röster, och jag kunde hela tiden höra i mitt huvud hur de skulle ha sagt det i en video. Jag läste någonstans att de spelade in konversationer som de hade för att sedan skriva ner dem, och då förstår jag varför de lyckades fånga sina egna röster så bra. 

 

Det här är en väldigt rolig bok full med intressanta historier. För att vara två killar som sällan lämnar sin lägenhet så har de råkat ut för förvånansvärt mycket konstiga saker. Vissa saker har jag självklart hört om tidigare, och just de sidorna var inte lika intressanta att läsa, men överlag älskade jag den här boken och alla galna historier (även om jag faktiskt föredrar deras historier i videoformat)!

Är det här en bok för alla? Nej, det tror jag faktiskt inte. Jag skulle inte tro att man får ut särskilt mycket av den här boken om man inte är ett stort fan av Dan och Phil. Men samtidigt känner jag att det inte spelar någon som helst roll. Alla böcker behöver inte passa alla. 

 

 

/Anna(:

 

Författare: Barbara Stok

Sidantal: 141

Betyg: 7/10

Originalspråk: Holländska

Serie: Finns en liten serie med seriealbum om andra konstnärer

 

Vincent van Gogh är min favoritkonstnär, och ända sedan jag såg Doctor Who-avsnittet om honom har jag varit fascinerad av hans liv. I oktober 2014 såg jag för första gången hans konst i verkligheten och jag kan fortfarande inte glömma det. Det var en väldigt speciell dag i mitt liv. 

 

När Ariel Bissett  visade seriealbumet "Vincent" i en book haul var jag tvungen att köpa det till mig själv. Jag menar, vad är ett mer perfekt sätt att lära sig om en konstnärs liv än att läsa ett seriealbum? 

 

Barbara Stoks konst är väldigt simpel och inte så fylld med detaljer, men hon lyckas samtidigt väldigt väl med att förmedla känslor, och alla hennes bilder är väldigt färgstarka. Dessutom visade hon Vincents anfall och ångest på ett väldigt bra sätt. Jag älskade också att hon emellanåt hyllade Vincents konst genom att plocka in lite av hans stil i bilderna. Även om Barbara Stok var duktig på att förmedla Vincents personlighet så tyckte jag dock inte att hon lyckades få mig att känna lika mycket som jag gjorde när jag såg Doctor Who-avsnittet om honom.

 

Något som är viktigt att veta är att det här albumet inte handlar om Vincents hela liv, som jag först trodde. Med tanke på att boken bara är 140 sidor lång borde jag kanske ha förstått det, men det gjorde jag alltså inte. Jag blev lite besviken på att albumet bara handlade om en så kort tid i hans liv. Jag saknade något, något som skulle ha gjort albumet magiskt. 

 

/Anna(:

Författare: Harper Lee

Sidantal: 285

Betyg: 9/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: To Kill a Mockingbird

Serie: Ja (del 1)

 

 

Lärare brukar oftast förklara att en klassiker är en bok med en handling som ständigt är aktuell (därför undrade jag hur "Brott och straff" någonsin kunde bli en klassiker, men det är inte det vi ska diskutera i den här recensionen). Därför förstår jag varför "To Kill a Mockingbird" har blivit en sådan känd modern klassiker.Det är otroligt sorgligt att de ämnen som tas upp i en bok skriven på 60-talet fortfarande är aktuella idag. Kanske dessutom mer aktuella än på länge. Men det är också därför det är viktigt att vi fortsätter läsa de här böckerna. Så att vi kan lära från historien och inte ständigt hålla på och upprepa den. 

 

Det här är en av de bästa klassikerna jag har läst. Språket är lätt att förstå och budskapet är inte svårt att ta till sig. Dessutom var omgivningarna så välbeskrivna att det kändes som om jag hade klivit in i en Tardis och rest till USA under 30-talet. Jag sögs in i handlingen och jag älskade karaktärerna. Scout som är så oskyldig. Atticus, Scouts pappa, som är så snäll och hela tiden förklarar på barnens nivå och försöker ge dem de rätta värderingarna. Det är smart av Harper Lee att skriva boken ur ett barns perspektiv, för det gör handlingen så mycket starkare. Man ser liksom hela det här händelseförloppet ur ögonen på någon som ännu inte har blivit förstörd av samhällets fördomar. 

 

Förutom att handlingen är väldigt angelägen idag så är det också en chans att lära sig om historien, och hur diskriminerade afroamerikaner faktiskt var i USA under den här tiden. 

 

 

Bästa med boken: Miljön, karaktärerna, handlingen

Sämsta med boken: Inget som jag kan komma på nu

 

/Anna(:

 

Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire

Författare: J.K. Rowling

Sidantal: 636

Betyg: 7/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Ja (del 4)

 

 

Efter att ha läst tredje Harry Potter-boken i början av 2015 och faktiskt inte alls tyckt om den, funderade jag på att helt ge upp. Kasta in handduken och bara erkänna att jag var ett missfoster som inte kunde förstå tjusningen med världens mest kända barn- och ungdomsserie. Men sedan blev jag övertalad av alla HP-fans att jag borde ge fjärde boken en chans, och eftersom jag aldrig kan stå emot grupptrycket så läste jag den förstås. Och tur var väl ändå det.

 

Redan under första kapitlet av fjärde boken fick jag en helt annan känsla än vad jag fick under hela tredje boken. Det kändes intressant. Språket var bra, karaktärerna likaså och handlingen var plötsligt jätteintressant trots att de bara spelade Quidditch. Och sedan fortsatte det så under i stort sett hela boken. Man börjar också känna hur en djupare och allvarligare konflikt börjar byggas upp i den här boken och jag ser fram emot att se vad som ska hända.

 

Det var också i den här boken som jag för första gången började ÄLSKA Hermione. Självklart har jag tyckt om henne förut, hur kan man inte? Men det var först i den här boken som hon verkligen växte i mina ögon. Hennes kamp för husalfernas rättigheter kändes så verklighetstrogen och var så intressant att läsa om, och jag längtar efter att läsa mer om henne. Men vad hände egentligen med Harry? Han var verkligen inte särskilt skarp i den här boken. Han lyckades inte lista ut en enda av ledtrådarna själv och det störde jag nästan ihjäl mig på.

 

 

Bästa med boken: väldigt intressant och rolig. Hermione! Dessutom är Rowling så kreativ och påhittig

Sämsta med boken: kan fortfarande tycka att vissa saker blir lite långdragna ibland

 

Författare: Scott Snyder, Jock

Sidantal: 144

Betyg: 6/10

Originalspråk: Engelska
Serie: Ja (del 1)

 

 

Det här var ett av de seriealbum som jag läste under min skräckläsning i oktober, och det lämnade mig med väldigt blandade känslor. 

 

Tecknarstilen i det här albumet känns som den sortens stil som man antingen älskar eller hatar. Personligen älskade jag den. Det är mycket svarta fält blandat med starka färger och ovanpå ser det ut som att någon har skvätt vattenfärg.  Ibland var det väldigt svårt att se vad bilderna föreställde på grund av de stora fälten med svart och vattenfärgsstänket ovanpå, men jag tyckte inte att det var något negativt. Det fick mig att stanna upp och titta noggrannare på bilden, tills jag kunde se vad det var som hände. Mycket intressant tecknarstil och påminner inte om någon tecknarstil jag tidigare har stött på i seriealbum. 

 

 Handlingen då? Det var som att det låg ett vattenfärgstäcke som gjorde det svårt att se över den också. Dock inte på något positivt sätt den här gången. Jag kände aldrig att jag egentligen fick grepp om något i handlingen. Jag förstod inte helt och fullt vad det var för hemskt som hade gjort att de flyttade, jag förstod inte riktigt vad häxorna ville, jag förstod inte vad som var fel med huvudkaraktären. Det var mycket jag inte förstod. Det kan ju bero på att jag är korkad, eller för att jag helt enkelt gav upp efter ett tag. Allt kändes bara väldigt luddigt. Karaktärerna var inte heller något jag direkt fastnade för, och det är högst osannolikt att jag kommer plocka upp nästa volym. 

 

Bästa med boken: tecknarstilen

Sämsta med boken: den förvirrande handlingen

 

/Anna(:

Författare: Sally Green

Sidantal: 357

Betyg: 5/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Half Bad

Serie: Ja (del 1/3)

 

 

Det fanns två anledningar till att jag ville läsa Half Bad. Den första och också största var att Sally Green skulle komma till Bokmässan och jag skulle gå på ett mingel där hon skulle prata om boken. Den andra anledningen var att jag hade hört att boken skulle vara fylld med blod och hemsk tortyr. Nu låter det kanske som att jag är någon hemsk sadist, men jag kan inte ens döda en mygga så det behöver ni inte oroa er för. Det finns dock inte så många YA-böcker som faktiskt är rätt våldsamma och därför var jag intresserad av att se hur den här skulle vara. Jag blev besviken (när blir jag inte det?). 

 

Folk har sagt till mig att de mådde illa under tortyrscenerna i den här boken, och i så fall måste det vara något fel på mig för jag kände ingenting förutom att jag var uttråkad. Han blev slagen hela tiden och det gav mig ingenting. Hade alla scener tagit borts där han blev slagen så hade boken säkert blivit hundra sidor kortare, och själva bokens handling hade inte ens påverkats nämnvärt.

 

Sally Greens språk kändes väldigt simpelt och var inte alls i min smak. De korta meningarna gjorde boken snabb att läsa, men det var också det enda positiva. Den här bokens handling är ungefär som alla texter jag själv har skrivit under NaNoWriMo: flera hundra sidor passerar, men inget har direkt hänt. Och när det väl hände något så var det inte särskilt originellt. Hur många böcker har man inte läst om svarta och vita häxor? Och hur många gånger har man inte läst böcker där huvudkaraktären är annorlunda och hatad av de styrande i samhället och därför väljer att fly som sista utväg? Det är inget fel att använda sådant som har använts tusen gånger tidigare i böcker, men om man ska göra det får det gärna kännas lite fräscht och nytänkande. 

 

Det fanns två anledningar till att jag ville plocka upp den här boken från början, och i slutändan fanns det också bara två saker jag tyckte var bra. Nummer ett är att den var snabbläst. Trots att det egentligen inte hände så mycket så flög sidorna förbi, och den här boken lyckades ta mig upp ur en ganska djup lässvacka. Den andra saken var Gabriel. Jag skulle på riktigt kunna läsa andra boken bara för att få se hur Nathans och Gabriels relation utvecklas.

 

 

Bästa med boken: Gabriel och att den gick så snabbt att läsa ut

Sämsta med boken: Inte mycket hände, väldigt stereotyp handling, hela boken kändes oinspirerad och språket var tråkigt.

 

/Anna(: 

Författare: Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

Betyg: 8/10

Sidantal: 813

Originalspråk: Svenska
Serie: Ja (del 3)

 

 

Nyckeln är den tjockaste boken jag någonsin har läst, och trots det läste jag ut den snabbare än vad jag har läst vissa 300-sidorsböcker. Jag började med att lyssna på ljudboken, men det gick för långsamt, så efter ungefär 300 sidor bytte jag till den vanliga boken. Och sedan läste jag de sista 500 sidorna på bara några dagar. Det här är en otroligt snabbläst och spännande bok, och om jag tyckte att första och andra boken var helt okej så höjde författarna, som sig bör, standarden ordentligt i den här sista boken.

 

1. Ett helt nytt gäng karaktärer som var jätteroliga att läsa om och som gjorde serien intressant på nytt.

2. De olika apokalypsstegen. Jag vill inte säga mer med rädsla att spoila, men det var SÅ ROLIGT. Precis lika påhittigt som en speciell sak som händer i andra boken.

3. Balansen mellan vardagslivet och magin var bättre. I de tidigare delarna har jag tyckt att det har varit lite för mycket vardag och lite för lite magi, men i den här boken var balansen perfekt.

 

1. Vanessas och Linneas relation blev väldigt stereotyp och tråkig att läsa om. De var några av mina favoritkaraktärer i andra boken, men jag hann tröttna på dem i den här delen.

2. Slutet. Allt löste sig för snabbt och det blev inte så spännande som jag hade väntat mig. Det här slutet har byggts upp under tre tjocka böcker och blev därför lite av en besvikelse när det slutade som det gjorde. 

 

 

/Anna(:

 

Titel: The Perks of Being a Wallflower

Författare: Stephen Chbosky

Sidantal: 231

Betyg: 8/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Nej

 

Det var en mindre evighet sedan jag läste ut den här boken, men trots det har jag fortfarande otroligt svårt att samla mina tankar. Jag vet att jag tyckte om den, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas förmedla det. Jag vet dock också att jag inte blev helt och hållet förtrollad, men jag förstår inte riktigt varför. 

 

Flera gånger medan jag läste den här boken var jag tvungen att stanna upp och markera citat för att de var så perfekta. Vissa meningar som Charlie skrev var helt klockrena, och vid sådana tillfällen älskade jag den här boken. Mycket av det som Charlie berättar får mig att förstå att jag inte är helt ensam om att känna en del känslor, och det är otroligt lättande.

 

Charlie som person tycker jag så himla mycket om, och anledningen kan nog vara att man verkligen får lära känna honom. Man får se hans goda sidor, och man får läsa om de dagar då han mår sämre. Charlie känns så otroligt verklig, och det är väldigt intressant att få läsa om hans uppväxt.

 

För att vara så kort tar den här boken upp otroligt många viktiga ämnen som inte diskuteras tillräckligt. Ibland upplevde jag att den nästan kändes lite väl mörk - varenda karaktär stötte på så himla mycket hemska saker - men jag gillade också att den vågade behandla de här lite mörkare ämnena. För att bara vara 230 sidor fick man också ett väldigt imponerande djup av de flesta karaktärerna. Det kändes verkligen som att man kände varenda person i den här boken. 

 

 Något som var så fantastiskt att det helt klart förtjänar sitt egna stycke är BRAD OCH PATRICK. Jag skulle nästan sälja mitt vänstra lillfinger för att få en bok med Brad och Patricks historia.GE MIG MER. 

 

Om ni är ett av mina större fans vet ni kanske att jag sällan gillar böcker skrivna i brev- eller dagboksformat. "The Perks of Being a Wallflower" är dock undantaget som bekräftar regeln. För en gång skull tyckte jag att det faktiskt fungerade riktigt bra med brevformat, och den här boken hade inte varit densamma utan sättet den är skriven på. Så, grattis till Stephen Chbosky som har skrivit en brevroman som jag tyckte om!

 

 

/Anna(:

Författare: Benjamin Alire Sàenz

Sidantal: 359

Betyg: 9/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Nej

 

 

Alla minns garanterat den här boken bara efter att ha läst den imponerande långa titeln, men är det något som stannar kvar i minnet även efter att man har avslutat den? Svar: JA.

 

Ett av de största bevisen på att jag gillar någonting riktigt mycket är att jag blir totalt tom efter att jag har avslutat vad det nu är. Jag kanske gråter som en dåre under bokens/filmens/seriens gång, men när den är slut sitter jag bara och stirrar ut i luften, oförmögen att ens röra mig. När jag såg Brokeback Mountain första gången stirrade jag bara framför mig i tio minuter innan jag kunde gå och lägga mig, för att jag kände alldeles för mycket känslor. Mina känslor får liksom kortslutning. Samma sak hände förstås efter att jag hade läst ut den här boken. Under läsningens gång ÄLSKADE jag inte riktigt boken. Jag tyckte verkligen om den, och älskade språket, men det var inte förrän jag hade läst ut den som jag kände den där tomhetskänslan.

 

 Anledningen till att jag knöt så starka band till just den här boken och dess karaktärer kan ha att göra med att jag kunde känna igen mig så mycket i Aris situation, och det gav mig tröst att veta att jag inte var den enda som kände på det viset. Jag markerade flera citat som satte ord på känslor som jag själv upplevde, men inte riktigt visste hur jag skulle beskriva. 

 

Ari är kanske inte den mest positiva karaktären, och jag tror att han kan upplevas som ganska negativ och gnällig, men jag tycker om honom så himla mycket, och han känns så verklig för mig. Och sedan har vi ju också Dante som är typ raka motsatsen till Ari, men samtidigt inte. Dante är liksom positiv och glad, men samtidigt bär han också på det där mörka, även om han inte är riktigt lika uppslukad av det som Ari. Och deras vänskap. Så fin. Alltså verkligen. Så fin. De har en speciell kemi som inte alla författare lyckas skapa mellan sina karaktärer.

 

 Någon handling har den här boken egentligen inte över huvud taget. Man läser bara om deras liv, som egentligen är ganska händelselösa, men samtidigt så intressanta. Men när språket är fantastiskt och karaktärerna känns som ens egna vänner så behöver man inte någon särskild handling.

 

Och nu när vi ändå kom in lite på språket så kan vi ju passa på och ta tillfället i akt och avhandla det också. Benjamin Alire Sàenz har verkligen den sortens språk som jag föredrar framför alla andra. Det är inte krångligt eller svårläst, men samtidigt är det så kraftfullt och lyckas sätta de perfekta orden på känslor. Lite som Neil Gaiman. 

 

 

Bästa med boken: Karaktärerna och språket

Sämsta med boken: Vet faktiskt inte. 

 

/Anna(:

 

Författare: Shaun Tan

Sidantal: 48

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Eric

Serie: Nej

 

Alla som har stalkat mig åtminstone lite vet garanterat att jag är besatt av Shaun Tan. Jag har läst allt som har getts ut av honom på svenska, men trots det slocknar aldrig min törst. Så gissa vem som blev typ helt galen när hon fick veta att det skulle släppas en ny Shaun Tan bok på svenska? Om ni gissade på mig så gissade ni rätt.

 

Jag mejlade Kabusa böcker och bad om ett rec-ex (tack så hemskt mycket!), och sedan flyttades utgivningsdatumet fram = sad Anna. Sedan flyttades det fram ännu lite mer. Men sedan en dag låg det där rec-exet i brevlådan och jag ville höja armarna mot skyn och tacka för denna fantastiska gåva. 

 

Den är i världens minsta format. Ungefär lika stor som en Novellix-novell. Och den är så söt. 

 

Sedan öppnade jag boken, för som alla vet så är ju insidan det viktigaste, och då blev jag lite besviken. Jag visste att Eric var en redan existerande karaktär från Shaun Tans andra bok "Berättelser från yttre förorten", men jag trodde att "Eric" skulle innehålla någon ny berättelse om honom. Tyvärr inte. Eric-berättelsen i "Berättelser från yttre förorten" är precis samma som den i "Eric". En liten besvikelse.

 

Men eftersom det var flera år sedan jag läste "Berättelser från yttre förorten" så hade jag glömt handlingen, och därför var det fortfarande trevligt att läsa "Eric". Men självklart var det en besvikelse när man har förväntat sig en ny historia. Kanske är det jag som borde läsa på lite mer innan jag bara kastar mig över allt som har Shaun Tans namn tryckt på framsidan.  

 

 Jag gillar historien om Eric, och Shaun Tans illustrationer är ju bara fabulous, men jag tycker inte att det är en av Tans bästa. Jag vet att många älskar den, men jag berörs inte av den lika mycket som jag berörs av tex "The Rabbits" och "Ankomsten". 

 

Det här är en jättefin gåbortbok, men om ni själva äger och har läst "Berättelser från yttre förorten" så skulle jag kanske inte köpa den här också, eftersom det är samma historia bara i ett nytt format. 

 

/Anna(:

Bara för att man är en loser som inte klarar sina mål för året så betyder det inte att det behöver fortsätta vara så. Mitt mål under 2015 var att skriva recensioner på 70% av det jag läste, men när jag räknade hade jag bara skrivit på ca 40% av alla böcker. Men jag lät inte ett nytt år och nya mål stoppa mig! De senaste dagarna har jag suttit och knåpat ihop ca 12 recensioner på böcker som jag läste ut 2015, och de kommer komma upp under de kommande dagarna med start imorgon. Ganska nice att jag lyckades ta mig samman, eller hur?

 

Jag måste passa på och tacka Pia också, för hennes inlägg om att ta sig samman var det som fick mig att till slut sätta mig och skriva de här recensionerna som har hängt över mig i flera månader. Så, tack!

 

Det finns två ämnen som jag är sugen på att läsa mer om för tillfället och jag behöver er hjälp!

 

Säsong två av den fantastiska svenska serien "Fröken Frimans krig" sändes nyss på SVT, och medan jag såg den andra säsongen insåg jag att det enda jag fick lära mig om den kvinnliga rösträtten i skolan var årtalet 1921 (och till och med det är jag lite förvirrad över). Är inte det egentligen helt jävla fruktansvärt? Att man vet så lite om något som är så viktigt och har haft så stor betydelse i historien?

Därför vill jag nu har era tips på bra böcker om just det här ämnet. Jag är öppen för båda skön- och facklitterära förslag! Mitt enda krav är att det ska vara intressant läsning.

 

(Jag har sett att det släpps en film på bio snart som heter "Suffragette" så den behöver ni inte tipsa om)

 

2. Äventyr/vandringar/hitta-sig-själv

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den här kategorin, trots att jag vet nästan precis vad det är jag vill ha. Tänk filmen "Into the Wild" eller boken "Vild" av Cheryl Strayed. Folk som lämnar sina vardagliga liv bakom sig för att ta sig an något utmanande och som ska få dem att växa. Jag älskar den sortens böcker, men jag vet inte riktigt vad det finns för bra böcker inom den genren. Samma sak gäller här: det spelar ingen roll om det är skönlitterärt eller självbiografier, bara det är intressant!

 

/Anna(:

1. Lumberjanes #2 - Stevension, Ellis, Waters, Allen, Laiho (seriealbum)

2. Mitt år som nomad - Emil Sergel

3. Jul med Bob - James Bowen

 

4. Inlåsta - Emma Donoghue

5. Diomedes hästar - Agata Christie (novell)

6. I skymningslandet - Astrid Lindgren (novell)

 

7. Älven - Anna Karin Palm (novell)

8. Just nu har vi varandra - Sara Bergmark Elfgren (bilderbok)

9. Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie

 

10. Äta djur - Jonathan Safran Foer

11. Nattfilm - Marisha Pessl (inte hela, endast 310/645 sidor)

 

12. Pojken i randig pyjamas - John Boyne (ljudbok)

13. Love Hurts #1 - Kim W Andersson

14. Kalle och chokladfabriken - Roald Dahl (O)

 

15. Du, bara - Anna Ahlund 

16. De skandalösa - Simona Ahrnstedt

17. Flykten - Francesca Sanna (bilderbok)

18. Adulthood is a Myth - Sarah Andersen

19. Matilda - Roald Dahl

 

20. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian - Sherman Alexie

21. Den sommaren - Jillian & Mariko Tamaki (seriealbum)

22. Simon VS the Homo Sapiens Agenda - Becky Albertalli

23. The Hunter - Joe Sparrow (seriealbum)

24. Nimona - Noelle Stevenson (seriealbum)

 

25. På spaning med Hedvig - Hedvig Ljungar (O)