Titel: Var är Alaska?
Författare: John Green
Sidantal:223
Betyg:6/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Looking for Alaska

Miles är trött på sitt liv och sina klasskompisar i skolan han går på. Därför bestämmer han sig för att flytta och börja på internatskolan Culver Creek i Alabama som hans pappa tidigare gått på. Miles är duktig i skolan och han har inte direkt några kompisar. Dessutom samlar han på människors sista ord.
 På internatskolan får Miles bo med en kille som kallas Översten. De blir genast vänner. Det tar heller inte lång tid innan Miles får träffa Alaska, och han faller för hennes charm på direkten. Miles får för första gången riktiga vänner och tillsammans gör de saker som Miles aldrig gjort tidigare.

Anledningen till att det har tagit så lång tid att recensera den här boken är för att jag inte vet vad jag ska skriva. Tyckte jag om den? Tyckte jag inte om den? Jag har funderat och funderat och jag vet ärligt talat inte. I och för sig ljuger jag lite. Jag har inte direkt funderat febrilt för hos mig stannade boken inte direkt kvar särskilt länge efter att jag hade läst ut boken.

Karaktären Miles kunde jag relatera till rätt så bra i början då han var en plugghäst utan vänner. Och tolka det inte som att jag inte har några vänner, men jag pluggar rätt mycket och är alltså kanske inte den populäraste personen i skolan. Dock tog det inte särskilt lång tid innan jag slutade relatera till Miles. När han kom till Culver Creek förändrades han direkt. Han började röka och helt plötsligt kändes det inte som att han brydde sig om skolan. Kanske kom han bara på att det fanns viktigare saker i livet än att plugga, vad vet jag. Tyvärr hade jag lite svårt att relatera till den nye Miles. Det roligaste med Miles var att han samlade på människors sista ord. Jag har aldrig hört någon ha den hobbyn förut och det var roligt att hans hobby fick spela en ganska stor roll i boken
 Alaska kan jag inte direkt heller relatera till. Anledningen till det är väl för att man egentligen inte lär känna henne så himla bra. Hon är med i stora delar av boken, men man lär ändå inte känna henne särskilt bra. Fast John Green har nog också tänkt sig att man inte ska lära känna henne, det är en stor del av boken eftersom Miles inte direkt heller lär känna henne.
 De andra karaktärerna var väl också okej, men det fanns inte direkt någon karaktär i den här boken som jag verkligen fastnade för vilket var en aning tråkigt.

Handlingen är lite annorlunda. I stor del av boken är det inte någon direkt handling. Han är mest bara på internatskolan och man får läsa om hans vardagsliv. Det kunde bli en aning långrandigt ibland, men för det mesta flöt det på bra. Problemet var att det tog sjukt lång tid att läsa en sida i den här boken. Jag har ingen aning om varför. Jag kunde sitta och läsa hur länge som helst och ändå knappt komma någonstans.
 Det som gör att spänningen hålls kvar är att boken är uppdelad i ett Före och ett Efter. Det gjorde i alla fall mig nyfiken. Före vad?
 Boken tog enligt mig en väldigt oväntad vändning även om man säkert hade kunnat lista ut det om man var lite mer skärpt än vad jag är.

Så trots mina klagomål på att jag inte visste vad jag skulle säga så lyckades jag ändå få ner en hel del text.

Tyvärr tror jag inte riktigt att det här var en bok för mig. Jag kunde inte riktigt relatera till någon karaktär och det var bara något som saknades i boken för att jag skulle älska den. Det kan ha något att göra med John Greens språk. Ibland skriver han roligt, men det händer också att han skriver på ett enligt mig ganska jobbigt sätt. Man måste läsa om och läsa lite långsammare för att förstå ibland. Fast nu låter det som att jag är trög. Jag menar bara att han skriver rätt filosofiskt och ibland har jag svårt att fatta vad han vill förmedla för filosofiska tankar.

Bästa med boken: Oj, vad svår den här var att komma på. Det bästa var Före och Efterdelen. Man vill verkligen veta vad Efter skulle vara. När Efter kom blev man dessutom förvånad.
Sämsta med boken: Den var inte riktigt min stil och jag gillar inte riktigt språket ibland.

/Anna(:

Kyss mig- Axel Algmark

Hörde den här på Melodifestivalen och fastnade för den direkt. Den bästa låten i hela Melodifestivalen i år, sedan gick den inte ens vidare...
Nu hade jag tänkt ursäkta mig också. Jag har inte uppdaterat på väldigt länge, dessutom har jag massa recensioner att skriva. Anledningen? Jag har varit sjuk i feber och inte orkat skriva även om jag har suttit vid datorn... Förhoppningsvis orkar jag skriva en recension på Var är Alaska? idag eller imorgon. Ni vet nog alla vilken dag den kommer komma upp i så fall...

/Anna(:

Usch, här kommer videon som jag lovade. Förvänta er inte för mycket bara, det här är min första video och den blev antagligen inte så värst bra...

/Anna(:

Of Monsters and Men- Little Talks

Jag hittade den här låten tidigare idag när jag klickade runt lite och jag föll för den direkt. Himla bra låt!
Ska försöka spela in en video imorgon, vi får se hur det går.

/Anna(:

Ja, det pågår några tävlingar som jag gärna vill tipsa om eftersom priserna är riktigt grymma!

1.Booklovin har just nu en tävling där man kan vinna en valfri Hungerspelsbok av de som finns att välja bland och dessutom vinner man en biobiljett!

2. Andis Books har en riktigt cool tävling där man kan vinna riktigt många olika böcker!

3. Bokmalens tips har en tävling där man kan vinna boken Oksa Pollock: Det sista hoppet, men skynda er, idag är sista tävlingsdagen!

Förresten så fick jag hem en bok igår som jag vann på Bokfreak! Jag hade tänkt visa den men eftersom jag ännu inte visat mina födelsedagsböcker så hade jag funderat på att göra en video. Och ni känner ju till Lagen om all jävlighet eller hur?  Det är den jag har råkat ut för... Men under tiden som jag inte har några trevliga inlägg om vilka böcker jag har fått så kan ni ju alltid tävla och hoppas på att vinna(även om jag också vill vinna förstås).

/Anna(:

Titel: Till er tjänst
Författare: Meg Cabot
Sidantal: 220
Betyg:4/10
Serie: En prinsessas dagbok (del 4)
Originalspråk:Engelska
Originaltitel: Princess in Waiting

Spoilervarning för er som inte läst de tidigare delarna.
Mia är i Genovia för första gången och dessutom har hon precis blivit ihop med Michael. När hon är i Genovia längtar hon bara efter Michael, men tänk om han inte längtar efter henne? Han kanske redan har glömt henne och dejtar någon annan mycket snyggare och smartare än hon själv? Han kanske inte ens tycker om henne på det sättet, han kanske bara vill att de ska vara vänner. Detta oroar sig Mia för hela tiden i Genovia, och inte blir det bättre när hon väl kommer hem...

Har ni väl läst min lilla förklaring av boken (osäkert om ni gjort det)så behöver ni inte läsa något mer, tro mig. För det där är ungefär det enda som boken handlar om. Hela boken igenom sitter Mia och funderar över om Michael verkligen gillar henne eller inte. Ena sekunden är hon helt säker på att han dejtar någon annan och vilken sekund som helst kommer göra slut med henne. I nästa stund är hon säker på att Michael inte är en sådan person och att han inte alls kommer göra slut med henne. Fast är det verkligen säkert? Oj, nu måste jag visst gå på en tråkig prinsesslektion med min dumma farmor och även fast jag vet att min farmor är dum och självisk så går jag på allt hon säger för det enda jag kan tänka på är: Gillar Michael verkligen mig?

Okej, visst. Jag kan hålla med om att man säkert kan känna igen sig i det här med att man tvekar på om man verkligen duger för att man själv inte direkt tycker om sig själv, men jag fattade det redan på första sidan. Resten av boken ville jag mest bara strypa Mia varenda gång hon tänkte eller pratade om Michael. Hela tiden alltså. Boken är inte särskilt tjock (tur det), men trots det lyckas författaren upprepa sig minst en miljon gånger.
 De första böckerna i serien var inte mina favoriter av Meg Cabot, men de var ändå rätt så okej. Trean började i och för sig bli tjatig så jag borde väl ha förstått hur det skulle fortsätta...
 Visst tog den slut fort eftersom den är kort och har korta kapitel, men jag hade gärna sluppit allt tjat. Ni märker ju själva att jag inte ens kan skriva en otjatig recension för det enda jag kan kommentera är hur tjatig den var.

Kommer jag läsa fortsättningen? Troligtvis inte. Jag har verkligen fått nog av namnet Michael och planerar inte att döpa något av mina framtida barn till det just för tillfället. Om några år kanske jag har kommit över den så kallade Michael-chocken.

Samtidigt som jag nästintill hatar den här boken så kan jag ändå inte låta bli att tycka att den är lite bra. Jag avskyr den inte på samma sätt som Dandy, jag är mer frustrerad över den här boken.

Bästa med boken: Att den hade korta kapitel
Sämsta med boken: Ja, vad skulle det kunna vara?... ATT HON TJATADE SÅ OM MICHAEL SÅKLART!

Jag rekommenderar er faktiskt inte att läsa den här boken, som ni kanske förstår.

/Anna(:

Walk the Moon- Next in Line

/Anna(:

Du har säkert inte missat att det är Alla Hjärtans Dag idag. Kanske är du en sådan där person som hatar allt som har med den här dagen att göra. Hur alla par står och kysser varandra lite extra länge i kön i matbutiken, eller hur precis alla utom du verkar ha fått ett hjärta eller en ros.Kanske känns det dessutom som att ingen i hela världen gillar dig, som att alla har något emot dig.  Ska man då dessutom behöva dras med kärleksböcker också?
Är du just en sådan person som jag beskrev där uppe så behöver du inte oroa dig, jag hade nämligen tänkt gå emot strömmen just idag och ge tips på böcker som innehåller minimalt eller inget alls av kärlek. Så att även de som hatar Alla Hjärtans Dag kan känna sig nöjda.


I det här trädet- Katarina Kieri, Per Nilsson
Den här boken innehåller i stort sett ingen kärlek trots att huvudkaraktärerna faktiskt är en kille och en tjej. Den här boken visar att kärlek inte alltid behöver spela en stor roll i en bok för att den ska vara läsvärd.

Myrddin- Claes Reimerthi
Boken utspelar sig under Andra Världskriget och man får följa två unga pojkar som försöker lösa ett mysterium som har med trollkarlen Merlin att göra. Pojkarna är ännu inte tillräckligt gamla för att ha upptäckt tjusningen med tjejer och jag lovar er att ni får en bra bok ändå!

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv: En olustig början- Lemony Snicket
Boken handlar om tre föräldralösa barn som hamnar hos en mycket hemsk släkting. De är mycket smarta och gör sitt yttersta för att ta sig därifrån. Även om det verkligen märks att syskonen älskar varandra så behöver man i alla fall inte läsa om kärlek.


Jag är då garanterat inte trött på kärleksböcker, det märks i min boklista för jag fick leta som tusan för att kunna knåpa ihop denna lista med ynka tre böcker. Det är svårare än vad man kan tro att hitta en bok utan kärlek.
Nu tänker jag snart återvända till Var är Alaska? och när jag har läst ut den blir det Lola and the Boy Next Door, och om den inte räknas som kärleksbok så vet jag inte vad som gör det!

/Anna(:

Titel: Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal:352
Betyg:9/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Between Shades of Grey

Året är 1941 och en dag rusar den sovjetiska polisen in hos Linas familj. De tar Lina, hennes mamma och hennes bror, men de har ingen aning om vad som hänt med pappan. Lina och hennes familj blir inknuffade i en lastbil som redan är full med människor. Dessa människor har alla olika yrken och olika personligheter. Vissa personer är det tufft att leva tätt tillsammans med, men för att överleva måste alla samarbeta. I flera dagar sitter de i en tågvagn och när de väl får stiga av måste de direkt börja arbeta. Under tiden blir de behandlade som ohyra av de sovjetiska män som ser efter dem. Linas familj kommer från Litauen och det här är historien om hur de behandlades av Stalins män.

Den här boken berörde mig verkligen. Jag visste redan från början att personerna i denna bok inte var verkliga och att många personer råkat ut för det här hemska på riktigt, men att just dessa personer var påhittade. Det gjorde dock ingen skillnad. Under vissa kapitel i boken satt jag och grät så mycket att jag ärligt talat inte kunde läsa vad som stod på sidorna.

Karaktärerna var en av de saker som berörde mig mest i den här boken. Lina irriterade jag mig lite på ibland för hon höll inte direkt tyst om att hon hatade Sovjet och Stalin. Om fel person hade hört hennes utrop hade det kunnat sluta illa både för henne och hennes familj. Fast även om jag irriterade mig på henne ibland så tyckte jag också mycket om henne. Att hon faktiskt vågade ha sin egna åsikt och inte bli kuvad bara för att hon i stort sett var fånge hos de sovjetiska männen.
Alla karaktärer som de reste med under hela den här tiden gillade jag också skarpt för alla var de olika. Det var en man som alltid var pessimistisk och tjurig, men på något sätt gillade jag honom ändå. En konstig sak med honom var dock att han tidigt i boken bröt benet men poliserna lät honom ändå leva. På något vis känns det inte särskilt troligt för han kan ju inte arbeta och det är ju det de har personerna till. Usch vad det lät okänsligt, men ni förstår min tanke.
Min absoluta favorit var ändå Linas mamma Elena. Hon var helt fantastisk. Hon var osjälvisk och tänkte alltid på andra även om hon själv hade det svårt. 
 
En annan sak som var underbart att läsa om var hur alla stöttade varandra och samarbetade. Den svåra situationen de var i gjorde att de växte samman och hjälpte varandra. När någon var på väg att förlora hoppet så kom det alltid någon och försökte muntra upp dem så att de skulle hålla ut och inte ge upp. Trots att de var utsatta för sådana hemska saker så hade de fortfarande hoppet kvar. Det var himla fint att läsa om...

Handlingen var förstås hemsk. Det här är en bok som utspelar sig under Andra världskriget och de har en tendens att vara hemska och även om jag ofta tycker att de är obehagliga känner jag verkligen att det är viktigt att alla läser de här böckerna så att vi kan se till att det inte händer igen. Dessutom hade jag ingen aning om att även litauer och deras "grannar" behandlades så här. Jag trodde förut bara att det var judarna som råkade ut för det här hemska.

Boken har korta kapitel och det gör att man hela tiden fortsätter läsa. Som ni vet föredrar jag korta kapitel.

Det här är alltså en bok som alla borde läsa för den behandlar ett viktigt ämne. Trots att boken är hemsk så lyser ändå hoppet och kärleken igenom i denna bok och det gör att den samtidigt,även om det säkert låter konstigt, är en mycket fin bok.

Den här recensionen blev inget vidare, jag hade svårt att uttrycka mig idag. Hoppas att ni förstod vad jag menade.

Bästa med boken: Att den behandlar ett viktigt ämne och belyser en händelse som inte så många vet om. Det är också en bok som handlar om kärlek och hopp.
Sämsta med boken: Vissa saker kändes inte riktigt verkliga (missuppfatta inte).

/Anna(:

Fick en förfrågan för några dagar sedan av Linda om jag inte kunde göra en Dagens fråga där jag ställde en fråga hon undrade.

Jag skriver inte mitt namn i böcker, jag tycker att det förstör boken lite och dessutom blir det ett hinder om man ska lämna bort boken till Second Hand någon gång. Dock kan jag låta min farmor skriva i mina böcker om det är en kakbok med recept eller något liknande. På något vis tycker jag att det är okej då. Sedan brukar jag också ibland skriva i bokcirkelböckerna svagt med en blyertspenna för att i framtiden komma ihåg att vi läste den i bokcirkeln.


Här väljer jag också att slänga in en liten smygtitt på en av de böcker jag fick i födelsedagspresent idag. Anledningen? JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD ATT JAG ÄNTLIGEN HAR DEN!!! TACK! Tack för alla andra födelsedagspresenter också för den delen. Vårrullarna var något alldeles extraordinärt!

/Anna(:

The Hillywood Show har ännu en gång gjort en parodi på Twilightfilmerna. Denna gång på den senaste delen, Breaking Dawn del 1. Den var riktigt bra gjord även om jag kanske inte tyckte att den riktigt var lika bra som de andra parodierna de gjort. Den var lika välgjord, men enligt mig inte riktigt lika rolig. Definitivt värd att se ändå! Älskar hur bra de lyckats med den scenen där Bella är sjuk.

/Anna(:

För det första vill jag passa på att be om ursäkt(känns som att det är det enda jag gör nu för tiden) för att jag inte har bloggat. Tyvärr fick jag migrän i onsdags och hade alltså ingen ork att blogga varken i onsdags eller igår, men idag är jag på banan igen och dessutom har jag ju lov nu! Mer bloggning åt folket alltså.
I tisdags hämtade jag ut lite nya böcker. En bokcirkelbok och en bok som jag hade reserverat.

Böckerna:
Mitt klimatkatastrofala liv-Saci Lloyd. Hoppas på att den här är bra, den kommer säkert vara hemsk i alla fall.
Var är Alaska?-John Green Det är då den här boken som vi ska läsa i bokcirkeln den här månaden. Jag har skjutit upp den i mer än ett år, jag kan bara inte ta tag i den men nu är det alltså dags. Får se om den är något att ha. Alla älskar ju den så den borde ju vara bra. Fast det kan man ju aldrig veta.

Vad läser ni just nu?
Jag läser Var är Alaska? som ni nog kanske kan se eftersom mitt bokmärke sitter i den. Dock har jag bara läst 20 sidor eftersom jag på grund av tidigare nämnd migrän inte kunnat läsa något.

En recension på Strimmor av Hopp borde komma upp i helgen!

/Anna(:

The Majority Says- 114

Jag hörde denna låt för första gången på en TV-reklam och jag blev kär i den direkt. Nu har jag dessutom lyssnat på några av bandets andra låtar och jag älskar dem också! Bandet är dessutom svenskt, det är ju alltid roligt!

/Anna(:

Idag var jag på biblo och Second Hand och jag kom hem med något från båda ställena. Dessutom var jag i bokaffären, men det jag köpte där bryr ni nog er ändå inte om.



Ögat över månskäran- Libba Bray 
Vilket fynd! Den här hittade jag för en tia på Second Hand och den var även i helt okej skick! Några vikta sidor här och där bara(något jag i och för sig inte gillar, men för en tia har man inte råd att vara petig).


Macbeth- William Shakespeare
Detta är ett seriealbum. Jag har sett den på ett par bloggar och jag blev sugen på att läsa den så jag lånade den.


Om jag kunde drömma del 2- Stephenie Meyer och Kim Young
Detta är också ett seriealbum. Jag läste första delen för ett tag sedan och när jag såg den här så visste jag att jag ville läsa även den här, även fast Twilight inte betyder lika mycket för mig nu som det gjorde då.

Har ni köpt någon trevlig bok den här veckan?

/Anna(:

Titel: En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret
Författare: Brian Selznick
Sidantal: 530
Betyg: 7/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Invention of Hugo Cabret

Hugo är föräldralös. Hans pappa dog i en brand och sedan dess har han bott hos sin farbror och hjälpt honom med hans jobb. Men sedan hans farbror mystiskt försvann för ett tag sedan har Hugo fått sköta jobbet som klockskötare på Paris tågstation på egen hand. Hugo älskar allt som har med klockor att göra och han älskar att bygga grejer med hjälp av material som han tar från en leksaksaffär i närheten. Men en dag blir Hugo påkommen när han försöker sno en leksaksmus. Mannen som äger butiken blir rasande på Hugo och som straff tar mannen en anteckningsbok som ligger Hugo mycket varmt om hjärtat. Han fick den nämligen av sin far. Dessutom innehåller den ritningar som ingen annan än Hugo har tillåtelse att se. Just den här dagen kommer förändra Hugos liv för alltid.

Den här boken intresserade mig inte ett dugg innan jag såg den i en video på Youtube. Personen som hade läst den tyckte väldigt mycket om den och hon sa att den fanns som film. När hon dessutom vissade att den var full av bilder bestämde jag mig för att läsa den. Det tog inte lång tid innan jag fick reda på att filmen hon pratade om faktiskt var ny och inte ens hade kommit på bio i Sverige än. Detta gjorde att jag skyndade mig att börja läsa boken så att jag skulle hinna läsa den innan den kom på bio. Det är ju som ni vet alltid roligare att läsa boken innan man ser filmen.

Till en början var det mycket bläddrande. För när jag säger att det är mycket bilder i så menar jag att det är mycket bilder i. De 50 första sidorna har knappt ens en sida text sammanlagt.  Vad tyckte jag då om bilderna? Bilderna var underbara. De var nog det bästa i boken! De var verkligen välgjorda och vackra och de berättade en historia. Ungefär som en film. Något som jag tror att författaren eftersträvade(boken har rätt så mycket att göra med filmskapande).

Själva handlingen var också bra. Jag är ganska säker på att jag hade älskat boken om jag bara var några år yngre men jag tyckte absolut att handlingen var bra och mysig ändå.
Även den här boken utspelade sig i Paris. Året 1931 för att vara exakt. Här fick jag tyvärr inte alls samma känsla som jag fick av Anna and the French Kiss. Jag blev inte alls sugen att åka till Paris. Jag tänkte faktiskt knappt på att de var där vilket var synd.

Språket tilltalade mig tyvärr inte alls. Till skillnad från bilderna så var språket ganska platt och tråkigt. Texten fanns bara där för att beskriva det som man inte kunde visa med bilder. Rätt synd tycker jag, hade språket varit bättre och mer levande så hade jag antagligen gillat boken mer än vad jag gjorde. När jag väl kom till textdelarna så tog det också lång tid att läsa dem för jag började alltid tänka på annat.

Karaktärerna var rätt bra och jag gillade Hugo och hans kompis Isabelle. De var inget direkt speciellt, men kanske har även det att göra med språket. De var gulliga barn och jag kände för dem då och då. Även Hugo,precis som Anna i Anna and the French Kiss nu när vi ändå jämför de två böckerna, gillade filmer och det var roligt att få lära sig om gamla filmer. Den här boken är ju faktiskt på sätt och vis baserad lite på en gammal filmskapares liv.

Den här boken innehåller alltså underbara bilder och en mysig handling. Språket var tyvärr inget som jag fastnade för och det förstörde tyvärr lite för bokens helhet. Jag känner ändå att jag verkligen rekommenderar den på grund av sin originalitet.


Ett litet smakprov på de underbara bilderna ritade av Brian Selznick!





Lägger in trailern till filmen också som verkar helt otroligt bra! Filmen kommer på bio 16 mars i Sverige.

Bästa med boken: De underbara bilderna och den fina och mysiga handlingen.
Sämsta med boken: Språket som tyvärr inte tilltalade mig.

/Anna(:

Antal lästa böcker: 5

Antal lästa sidor: 1898

Den här månaden kändes mycket bra. Det kändes som att jag läste mycket till skillnad från de sista månaderna i 2011. Nu är jag på banan igen! Hoppas jag att februari blir minst lika bra! Dessutom läste jag två böcker den här månaden som utspelade sig i Paris! Det händer inte särskilt ofta att jag läser böcker som utspelar sig i Paris och denna månad lyckades jag pricka in två böcker.

Antal svenska böcker: 4
Antal engelska böcker: 1 (börjar bra)

Antal böcker med kvinnlig huvudperson: 3
Antal böcker med manlig huvudkperson: 2 (Tjoho!)

Bästa bok: Mmh... Låt mig tänka efter. Vilken kan ha varit den bästa bok jag läste? ANNA AND THE FRENCH KISS för jössenamn!



Sämsta bok: Järnkonungen får det tyvärr bli här. Den levde absolut inte upp till mina förväntningar.



Vad för böcker kommer förhoppningsvis läsas i februari?
Var är Alaska- John Green. Vi ska läsa den i bokcirkeln så nu kan jag inte skjuta upp den längre.
Lola and the Boy Next Door- Stephanie Perkins. Jag sitter och smyghoppas på att jag ska få den i födelsedagspresent så att jag kan läsa den på sportlovet. Det är faktiskt den som jag vill ha mest av det jag önskar mig. 
Älskar- Hatar- Jenny Downham. Förhoppningsvis kan jag ta tag i den här boken.
The Summoning- Kelley Armstrong. Den här boken ska jag läsa för engelskan i skolan.

Alla böcker jag läst i januari:
1. Anna and the French Kiss-Stephanie Perkins 372 sidor
2. Järnkonungen- Julie Kagawa 397 sidor
3. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö- Håkan Nesser 247 sidor
4. En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret- Brian Selznick 530 sidor (recension kommer)
5. Strimmor av hopp- Ruta Sepetys 352 sidor (recension kommer)

Vad var det bästa roch det sämsta ni läste i januari?

/Anna(:

Titel: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Författare: Håkan Nesser
Sidantal: 247
Betyg:8/10
Originalspråk: Svenska

"Det kommer bli en hård sommar" sa Eriks pappa och han hade rätt. Eriks mamma har cancer och hon kommer troligtvis inte överleva. För att sommarlovet ska bli lite mer lättsamt för Erik tycker Eriks pappa att Erik, Henry och Edmund, en kille i skolan som Erik inte känner alls särskilt bra, ska åka till sommarhuset Genesaret och spendera sommaren där.
 De sista veckorna innan sommarlovet kommer en vikarie till skolan. Hon är nog det vackraste Erik någonsin har sett. Hon heter Ewa Kaludis och hon är tillsammans med en känd handbollsspelare vid namn Berra. 
 Sommarlovet blir en riktig höjdare, och Erik och Edmund blir allt bättre kompisar, fram tills Det Fruktansvärda inträffar.

Jag blev "tvingad" att läsa den här boken i skolan och till en början var jag inte särskilt positivt inställd. Erik använde hela tiden uttryck som han hade lärt sig av vuxna såsom "Jämna plågor" och det irriterade mig i. Dessutom tyckte jag också att det var svårt att hänga med i början för den var skriven lite konstigt. Det tog dock inte lång tid innan jag ändrade min uppfattning. Det slutade med att jag hade svårt att sluta läsa. 
 
Karaktärerna är väldigt mysiga. Huvudpersonen är Erik och man följer hela tiden hans tankar. Ibland kändes det som att han var lite lillgammal för han filosoferade väldigt mycket, men det kanske jag och alla andra också gör. Jag vet inte riktigt.
 Edmund tyckte jag också mycket om. Han var pratsam och han hade inga svårigheter med att prata om sina problem. Dessutom gillade jag Erik och Edmund tillsammans. De kunde vara tillsammans utan att behöva prata med varandra, till skillnad från Eriks andra kompis. Jag kände att Erik uppskattade det och det tror jag att jag också gör för ibland kan det vara skönt att bara vara istället för att prata.
 Ewa Kaludis framställdes ungefär som en gudinna. Varken Edmund eller Erik hade i stort sett skådat något vackrare. Var det något som irriterade mig? Nej, faktiskt inte. Det kändes liksom normalt för ett par tonårskillar att tycka så.
 Ibland störde jag mig faktiskt lite på Erik. Han vägrade att prata om svåra saker som t.ex. sin mammas cancer. Edmund försökte få Erik att prata om det men han vägrade. Dessutom lät han inte Edmund prata ut om de saker som var jobbiga i hans liv. När Edmund började prata om hur svårt han hade haft det så var det precis som att Erik vände dövörat till. Otroligt irriterande. Dock börjar jag ana att jag kanske själv också är som Erik...

Handlingen flyter på bra. Under stor del av boken händer det inte särskilt mycket, man får bara följa med Erik och Edmund när de njuter utav sommarlovet och jag älskade faktiskt att läsa om det. Enligt mig blev det inte långrandigt en enda gång. Dessutom varvades texten med att Erik ofta nämnde att Det Fruktansvärda snart skulle inträffa. Något som gjorde att man ville fortsätta läsa för att få reda på vad Det Fruktansvärda var. Men eftersom detta klassas som en deckare kan man ganska snabbt räkna ut vad det är som ska ske.

Stället som det utspelar sig på gillar jag. Genesaret var en mysig och perfekt plats för ett sommarlov. Om jag dessutom glömde nämna det så utspelar sig boken under 1960-talet och det var nog tur för man fick se lite hur det var då. Dessutom tyckte ju Erik och Edmund om att komma ut till Genesaret även om de hade utedass och ingen TV, det hade säkert inte varit så om den utspelade sig i nutid.

Slutet hatar jag, jag blev så himla frustrerad, mer tänker jag inte säga om det. Med risk för spoilers.
Dessutom kändes slutet alldeles för förhastat.

Detta är en bok jag aldrig hade plockat upp om jag inte hade blivit tvingad. Jag är glad att jag blev tvingad för jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den. Den är dessutom inte riktigt som andra deckare eftersom mordet inte utspelar sig i början av boken.

Bästa med boken: Karaktärerna, stämningen i en stor del av boken m.m
Sämsta med boken: Det allt för förhastade slutet och SLUTET så att säga.

Som ni vet är ju Håkan Nesser ett stort namn i deckargenren och vill man läsa något som är skrivet lite mer för ungdomar så kan man försöka sig på denna. Den innehåller en del gamla ord men det är inget man stör sig på när man väl kommer in i boken. Dessutom är den lite rolig då och då.

/Anna(: