Jag vill bara meddela att jag inte har börjat skriva än idag, så jag kommer nå upp till dagens mål som är 13333.

 

Ni vet det där jag säger varje år om att första veckan alltid är den lättaste och att man då ska skaffa sig försprång? Om det stämmer för mig i år så är jag nog körd... Den här veckan har nämligen varit fruktansvärd. 

 

Jag har jobbat åtta timmar varje dag den här veckan och när jag har kommit hem på kvällarna har jag mest bara velat krypa ner under täcket istället för att skriva. Min plan var att skriva lite på morgonen innan jag började jobba och under mina luncher (eftersom jag äter själv pga jobbar på Posten). Jag gjorde det några gånger, men inte varje dag som jag hade bestämt.

I år är det verkligen som att jag inte vet hur man skriver. Inspirationen har varit noll och allt jag har skrivit har varit bajsdåligt. Dessutom har min koncentration varit -110. Enda gången jag har kunnat koncentrera mig har varit när jag har skrivit för hand (vilket jag har gjort en del). När jag har suttit vid datorn har jag skrivit typ tio ord och sedan: "Undra om någon har skrivit något kul på Twitter", "Usch, den här låten vill jag inte höra, måste byta", "någon kanske har mejlat mig", "Jag måste verkligen kolla igenom varenda video som den här personen har gjort på Vine". Ni förstår. 

 

Nästa vecka jobbar jag (förhoppningsvis) bara en dag, och då hoppas jag att jag ska få in en bättre rutin i mitt skrivande. Den här helgen har motivationen börjat bubbla lite, och jag hoppas att den har kommit för att stanna. Annars är jag faktiskt oroad över om jag kommer vinna NaNoWriMo i år. 

 

Men jag ligger i alla fall inte efter än, och så länge jag inte gör det finns det fortfarande hopp!

 

/Anna(:

 

Imorgon är det den 1 november, och för en hel del människor betyder november bara en sak (och när jag säger att det bara betyder en sak så menar jag det bokstavligt): NaNoWriMo! Har du deltagit tidigare men ännu inte bestämt dig ifall du ska vara med i år? Eller har du aldrig varit med och undrar varför det är en så himla bra grej? Här kommer fem anledningar till varför du ska delta i NaNoWriMo i år: 

 

Du vet väl om att du lever i ett samhälle där du inte räknas om du inte presterar under minst sexton av dygnets tjugofyra timmar? Slår ditt hjärta 110 slag i minuten för att du redan är så stressad? Hinner du knappt äta mellanmål efter skolan innan det är dags att börja plugga? Har du fullt med två veckor gamla tallrikar på ditt skrivbord för att du aldrig hinner städa efter jobbet? Allt det här är bara ursäkter! Och även om det inte är det, och det faktiskt är så att du är så stressad, vad spelar det då egentligen för roll om du deltar i NaNoWriMo och lägger till en stressande sak till? Prestation är som sagt viktigare än välmående.

Börjar du ibland gråta av ingen anledning alls? Känner du dig sedan löjlig för att du gråter över ingenting och börjar gråta ännu mer? 

 

NaNoWriMo kan ge dig en riktig anledning att gråta! Låt bara NaNo verka i ca två till tre veckor och sedan kan du gråta öppet inför alla, eftersom du då vet att du faktiskt har en anledning. 

Önskar du ibland att du kunde belöna dig själv och faktiskt känna att du förtjänar det? NaNoWriMo är den perfekta möjligheten för det! Här kommer förslag på saker du kan belöna dig för under NaNoWriMo:

1. När du har lyckats skriva din första mening

2. Om du fortfarande lever när den tredje veckan börjar

3. Om din dator fortfarande lever när den tredje veckan börjar

4. Att du ens öppnar Worddokumentet (gäller endast tredje och fjärde veckan)

5. Att du bara har gråtit en gång om dagen den senaste veckan.

Blir du irriterad varje gång någon av dina vänner sms:ar och frågar om du har tid att umgås? Önskar du att de bara kunde förstå att du inte vill träffas? Att du bara vill ligga hemma i soffan i dina trasigaste byxor och äta chips direkt ur påsen? Tycker du att det är jobbigt att alltid behöva hitta på lögner om vad du gör för att ingen ska få reda på att du egentligen bara ser en reprissändning av Top Model samtidigt som du vräker i dig godis? 

 

NaNoWriMo är ännu en gång din räddning! Ingen av dina vänner kommer att veta vad NaNoWriMo är, men för kanske första gången i ditt liv kommer du att ha en riktig ursäkt till varför du inte har "tid" att träffas. 

 Ibland när man är runt tjugo år gammal och tittar tillbaka på sitt rätt korta liv så inser man att man inte har åstadkommit särskilt mycket. Alla betyg man har slitit för i flera år verkar plötsligt inte betyda något, och man börjar undra vad man egentligen har gjort med sina 7300 dagar i livet. Och därpå följer den förödande frågan: kommer mina följande 7300 dagar vara lika meningslösa?

 

Innan du hamnar allt för långt inne i den mörka spiralen av existentiell kris så ber jag dig att stoppa dina tankar och istället hoppa på NaNoWriMo. Det kommer hålla undan dina ångesttankar i en månad (eller åtminstone i en vecka), och efter november kommer du dessutom äntligen ha åstadkommit något som du kan vara stolt över! Du kommer att ha skrivit 50 000 ord (eller kanske bara 3000, men det är inte fy skam det heller). 

 

Jag hoppas att ni kommer att tycka om den här videon, som varken handlar om böcker eller något läskigt. Del två borde komma inom den närmsta framtiden! 

 

/Anna(:

År 2010, när den här bloggen ännu var i startgroparna, ägde jag högst kanske 50 böcker, och de var alla inslängda i min garderob bland pennor och annat skräp. Sedan började jag blogga, och framför allt följa andra bloggar. Därefter gick det snabbt utför, om man säger så.

 

Vi snabbspolar fram till 2015 och plötsligt har jag över 300 böcker som trängs i tre bokhyllor! Min lilla garderob har absolut inte plats för alla mina böcker längre. Hur tusan hände det? Under mina första femton levnadsår lyckades jag skrapa ihop en mager boksamling på 50 böcker, men så fort jag började blogga lyckades jag på bara fem år införskaffa mer än 250 böcker. Snacka om att min inköpskurva måste ha ökat drastiskt. 

 

 

Under femton år var jag faktiskt en stor motståndare till att köpa böcker. Tro det eller ej. Så länge biblioteket fanns förstod jag inte varför jag skulle slänga ut massa pengar på att köpa böcker som sedan bara tog upp plats (och samlade damm!) i mitt rum.

 

Hur kunde jag tappa kontrollen så fullständigt? Jag äger mer än 300 böcker varav säkert hälften är olästa. 

 

Bokbloggar och booktube är svaret på den frågan. När jag såg alla andra köpa vackra böcker att ställa i sina vackra bokhyllor ville jag också göra det. Och när jag upptäckte booktube blev det ännu värre. Jag bor i en liten håla, och mitt biblioteks utbud av engelska böcker är så magert att man hinner läsa allt man är intresserad av därifrån på mindre än en månad. Om jag ville läsa engelska böcker skulle jag alltså bli tvungen att köpa dem själv.

 

Och böcker köpte jag. Massvis. Både på internet och secondhand. Problemet var att jag inte läste dem. Och nu står jag här med över 100 olästa böcker och känner mig klaustrofobisk. 

 

Igår fick jag till slut nog och rev ut varenda bok i mina bokhyllor. Tänk er apokalypsen. Ungefär så såg mitt rum ut. 

Månaden september betyder bara en enda sak för bokbloggare: BOKMÄSSAN! Precis som de senaste åren ska jag dit, och i år ska jag till och med stanna i Göteborg i TVÅ dagar! Jag kommer vara på mässan under lördagen, men vad jag ska göra under söndagen vet jag inte riktigt än. 

 

Jag har inte hört ett enda litet ljud om någon bokbloggarträff, så jag tänkte att jag skulle ta tag i det och skapa en - som vanligt - väldigt inofficiell och chill bokmässeträff för bokbloggare och bokälskare. Mässan är ju väldigt stor och det är lätt att missa varandra, så då kan en liten träff underlätta. På de här bokmässeträffarna brukar vi mest bara träffas, prata och ha det trevligt. Otroligt chill och nice alltså!

 

NÄR? Lördagen den 26 september 2015 kl 14.00

 

Jag skulle egentligen ha publicerat ett annat sorts inlägg idag, men när jag såg Lisas viktiga inlägg kände jag att det kunde vänta tills imorgon (eller när jag nu tar mig tid till att skriva det). 

 

Lisa har nämligen startat en insamling via UNICEF som heter  "Bokbloggare för Barn på flykt". Hon startade den som en reaktion på alla hemskheter som har inträffat de senaste veckorna. Ni kan läsa mer på Lisas blogg genom att klicka på länken ovan. Om ni vill komma direkt till Lisas insamling kan ni bara klicka på bilden nedan. 

 

Som ni kanske har märkt - eller inte har märkt beroende på hur mycket ni bryr er - så har jag inte uppdaterat min blogg på cirka en månad. Jag tycker på riktigt att det är väldigt sorgligt, och jag tänker ständigt på att jag borde skriva ett inlägg. Om vad som helst. Men det går bara inte. Det är fysiskt omöljligt. Varje gång jag sätter mig för att skriva ett inlägg råkar jag hamna på youtube och kommer inte därifrån förrän det är dags att sova. 

 

På ett sätt är jag skittaggad på att utveckla den här bloggen, men jag har ingen inspiration. Jag skulle vilja skriva tusen inlägg och äntligen göra min blogg precis så bra som jag vill ha den. Men för att göra det krävs ju idéer och tankar, och det har jag inga. Alltså, verkligen inte en enda idé. Dessutom har jag så höga krav på mig själv. Jag vill liksom inte bara skriva recension på recension, blandat med några andra inlägg då och då. Jag vill att min blogg ska vara fylld med unika inlägg som är intressanta att läsa. Men jag kommer fan inte på ett enda intressant inlägg att skriva. 

 

Det är som att min livskris nu även har förts över till bloggen. Precis som att jag vill göra något speciellt, annorlunda och intressant med mitt liv, så vill jag även göra det med min blogg. Problemet - både i livet och med bloggen - är som sagt att jag inte vet vad jag vill. Och när jag inte vet vad jag vill så har jag märkt att det slutar med att jag istället gör INGENTING. Eller jo, jag sitter med lite lätta (starka) ångestkänslor och tänker att jag verkligen vill göra något. 

 

Sedan bli det VERKLIGEN inte bättre av att jag har noll läslust för tillfället. Det har först och främst att göra med att jag ständigt är trött. Jag sätter mig i solstolen för att läsa och kommer två sidor innan jag somnar. Jag lägger mig i sängen på kvällen för att läsa och kommer en halv sida innan mina ögonlock stängs mot min vilja. Jag hinner ju aldrig någonstans i böckerna jag läser, så jag tröttnar. Jag tror verkligen att det är den största anledningen till att jag är så trött på att läsa för tillfället. Jag kommer aldrig någon jävla stans. Jag har läst samma bok i typ en och en halv månad nu och har ändå bara kommit halvvägs (och ja, ni som gissade på att det är Harry Potter 4 har rätt). För några år sedan läste jag typ sju böcker på en månad, och nu får jag vara överlycklig om jag ens hinner med en bok på 200 sidor per månad. Det är inte konstigt att man tappar suget då. Märks det att jag är frustrerad?

 

Och vad har hänt med bokbloggarvärlden? För mig känns det som att allt har dött ut lite och som att inte alls lika många uppdaterar längre, men det kanske bara känns så för att jag själv är så himla inaktiv?

 

Och jag vill spela in videor, fan vad jag vill spela in videor, men det är ALLTID (och då menar jag verkligen ALLTID) någon hemma när jag är hemma, och då är det inte roligt. Och vad ska jag ens spela in för video? Jag vet inte. No inspiration. Tips tas tacksamt emot. 

 

Om ni orkade läsa det här sjuukt nedstämmande (finns det ens ett ord som heter så?) inlägget så är ni riktigt trogna läsare och förtjänar en bokformad guldklimp. Jag ber inte om ursäkt för att jag har varit frånvarande, men jag är bara sjukt irriterad på mig själv för att jag aldrig tar tag i saker, utan istället bara ser på youtubevideor och låter allt rinna förbi. Jag ska försöka att tvinga mig själv till att skriva, för jag tror att aktivitet föder kreativitet, men jag lovar som vanligt inget. Och ännu en gång, grattis till er ifall ni klarade av att läsa det här meningslösa och onödigt långa inlägget. Vi vet alla att jag alltid har haft svårt att fatta mig kort när jag väl börjar skriva.

 

Här har ni en bild på en gullig katt för att göra det här inlägget roligare:

/Anna(:

IDAG FYLLER BOOKSHELF FEM ÅR!

 

Hallihallå! Vad har hänt med Anna, undrar ni kanske? Eller så skiter ni fullständigt i det. Vare sig ni vill eller inte vill veta så tänkte jag i alla fall berätta vad som har hänt med mig. Och jag varnar er för att det här troligtvis kommer bli ett sådant där typiskt ursäktande inlägg som varenda bloggare har skrivit åtminstone en gång i livet (även jag). 

 

Så, varför uppdaterar Anna mindre än vanligt (även om hon kanske inte var den mest frekventa uppdateraren ens innan)?

 

J.O.B.B. stavas det. Och jag har haft lite svårt att komma in i någon slags rytm. De senaste veckorna har jag dessutom jobbat ganska mycket, så när jag har kommit hem på kvällarna har jag i stort sett bara ätit tills jag inte har kunnat äta mer, duschat, läst tio sidor och sedan gått och lagt mig.

 

Men jag börjar komma in i jobbet lite nu, och då kanske det blir mer läst och mer uppdatering här på bloggen. Ha inte för höga förhoppningar bara. Ni vet ju hur dålig jag är på att hålla vad jag lovar.

 

SEDAN HAR DET JU BLIVIT VARMT OCKSÅ! FANTASTISKT! (när blev jag en människa som pratar om vädret?)

 

I alla fall, nu vet ni. VI HÖRS SNART IGEN OCH VAR UTE I DET FANTASTISKA VÄDRET (eller stanna inne och läs en bra bok)! KRAM!

 

/Anna(:

Det är dags för årets bästa inlägg, som innehåller: utvärderingen av årets mål, och nya mål som jag kan misslyckas med under 2015! Garanterat årets höjdpunkt (synd bara att det ska komma så sent under året...)!

 

Låt oss först och främst ta en titt på detta årets mål:

 

• 1. Läsa åtminstone tredje Harry Potter-boken (som sagt, varför byta mål när man kan misslyckas igen?Dessutom borde jag verkligen läsa den, annars kommer jag bli mobbad när jag flyttar till äldreboende)
• 2. Läsa minst 10 böcker på engelska ( Låt oss återuppliva målet från 2012 och hoppas att jag faktiskt kan lyckas den här gången. Ha inte för höga förhoppningar! Jag har lärt mig att inte ha det...)
• 3. Kanske sluta köpa böcker som om jag trodde att alla bokhandlar skulle gå i konkurs imorgon. Eller jag kanske i alla fall ska försöka läsa ut några av de tusen(i alla fall över hundra) böcker som står olästa i min bokhylla. Kanske? (det här kommer nog dock inte hända.)
• 4. Om jag väl köper böcker, LÄS DEM DIREKT (eller i alla fall snart) EFTER ATT DU KÖPT DEM! (Det här kommer inte heller hända)
• 5. Läs INTE "Brott och straff" igen. 
• 6.Kommentera mer på andras bloggar.
• 7. Läs för att det är roligt (förutom om skolan tvingar mig. Då måste jag läsa. Tänk på betygen.)

Va? Varför uppdaterar jag redan? DET HÄR ÄR ANLEDNINGEN: 

JAG HAR INTE DRUNKNAT! ÄVEN OM UPPDATERINGEN KOMMER LITE FÖR SENT SÅ HAR JAG INTE DRUNKNAT! NI BEHÖVER INTE LETA REDA PÅ FÖRSTA BÄSTA LIVBOJ. JAG HAR BARA VARIT BORTREST OCH SETT FRANKENSTEIN MED BENEDICT CUMBERBATCH (på bio, tyvärr inte IRL)!

 

En vecka har nu passerat av NaNoWriMo, och i år har jag tänkt försöka göra veckosammanfattningar. Mest för min egen skull, eftersom jag inte kommer ihåg hur jag kände förra året när jag deltog i NaNoWriMo (troligtvis massvis av förtvivlan). 

 

Dagens ordmål: 13333

Antalet skrivna ord: 15006

 

Jag började skriva förra lördagen kl 00.00, och innan jag gick och la mig skrev jag ca 1000 ord. Dessa 1000 ord  vill jag helst inte läsa igenom för redan när jag skrev dem kändes det värdelöst. Dag 1 var jag fortfarande väldigt osäker på om jag skulle fortsätta med den story som jag hade, eller om jag helt enkelt bara skulle gå tillbaka och fortsätta skriva på den ofärdiga story jag skrev på under NaNoWriMo förra året.

 

Dag 2 bestämde jag mig för att jag nog ändå skulle fortsätta med min nya story, och det har jag gjort sedan dess.

Innan jag började skriva den 1 november hade jag inte planerat handlingen något och jag hade inga väl uttänkta karaktärer, men just nu tar jag dagen som den kommer. Jag har fortfarande ingen bra och välgenomtänkt handling, och det är väldigt mycket plotholes, men jag har kommit på lite nya saker i alla fall. Och jag håller på att försöka lära känna mina karaktärer. Även om jag inte har någon superarbetad handling så tycker jag ändå att det är roligt att skriva än så länge, och det anser jag är det viktigaste!

 

Idag går vi in i vecka 2 och då brukar mitt tvivel komma, för att sedan hålla i sig till 1:a december. Det är också i vecka 2 eller 3 som det brukar bli jobbigt att inte halka efter, men jag ska helt klart göra mitt bästa! Än så länge ligger jag före schemat, och det känns bra! 

 

Det var väl allt för den här veckan, tror jag. Som sagt, jag gör mest det här för min skull, men ni kanske också tycker att det är intressant att se min väg mot förtvivlan.

 

Som avslutning kan ni få en låt som har inspirerat mig lite den här veckan: 

 

 

/Anna(:

1 november sätter NaNoWriMo igång, och självklart ska jag delta! Låt oss ignorera det faktum att jag egentligen inte har någon idé, och den idén jag har är väldigt outvecklad, krånglig och kräver egentligen mycket research. Men man får ta vad man har! I det här inlägget ska vi dock inte prata om min NaNo, utan om er! Jag har deltagit i NaNoWriMo två år tidigare, och jag skulle vilja dela med mig av den kunskap jag har samlat in under de två åren, så att ni också ska vinna. Nu kör vi!

 

Att radera något man har skrivit på sin NaNo är lika dumt som att försöka invadera Ryssland på vintern. Minst tusen gånger kommer du att skriva en mening, paragraf, stycke eller ett kapitel som suger så himla mycket att du bara vill gråta när du tänker på det, MEN TA INTE BORT DET. Markera det med kursiv stil eller någon annan färg på texten, men ta inte bort något. Om du ska bära upp en säng till övervåningen så går du ju inte först tio trappsteg för att sedan backa två trappsteg eftersom du inte riktigt var nöjd över din prestation. Samma sak gäller din NaNo. RADERA INTE.

 

Alla som springer maraton säger att man ska spara på kraften i början av loppet för att sedan ta i ordentligt mot slutet. Detta gäller inte för NaNoWriMo. I början är man sjukt exalterad och då är det lika bra att ta vara på det och skriva som om det inte finns någon morgondag. Under vecka tre kommer man hata både NaNoWriMo och den värdelösa historia man har tänkt ihop och då kan det vara bra att man skaffade sig ett försprång i början, så att man kan ta sig en vilodag och bryta ihop. 

Att halka efter en eller två dagar är vanligtvis inte särskilt farligt, men blir det mer än så, då ska man börja oroa sig. Börjar man väl halka efter är det väldigt lätt att ge upp, och det vill vi inte! Märker du att du börjar halka efter kan det vara bra att sätta sig ner någon dag och kanske skriva 5000 ord för att komma ikapp. 

 

Självklart kan något oväntat inträffa som gör att man verkligen inte har tid att skriva, men det som oftast slår till efter två veckor är inte stress, utan lathet. Då kommer djävulen på din axel fram och säger: "du kommer ändå inte att klara 50000, så varför slösa tid och kraft på det i onödan? Ta en chokladbit istället och se på en film." Lyssna inte på henom! Ditt mål behöver inte vara 50000 ord, men det mål du sätter ska du försöka hålla fast vid till varje pris. Det är så lätt att sänka sitt mål med några tusen ord bara för att man är lat och inte orkar. Men om du kämpar dig igenom november och klarar ditt mål så kommer det kännas så himla awesome att det är värt allt slit!

 

Det händer ibland (ofta) att man fastnar (speciellt mot slutet) och har ingen aning om vad man ska skriva. Skriv då någon skit som inte tillför något till historien och som egentligen inte alls är bra. Bara för att komma igång och för att få dina ord. Det kanske till och med kan hjälpa dig att komma på vad du verkligen vill skriva. Förra året skrev jag till exempel en världelös och helt onödig drömscen. Eller så kan du bara beskriva något VÄLDIGT ingående, det har jag också gjort. 

 

Om jag ska lära känna mina karaktärer funkar det tyvärr inte att jag bara fyller i ett formulär. Jag vet att det fungerar för vissa, och det är ju toppen! Det som funkar bättre för mig är istället att ha en frågestund med mina karaktärer. Då tar jag en av mina karaktärer och låter den ställa frågor till en av mina andra karaktärer. Jag skriver sedan allt detta som flytande text, som jag skulle göra i min NaNo. Det tar lite längre tid än att fylla i ett formulär, men det funkar bättre för mig. Då lär man sig också hur karaktärerna pratar, uppför sig och hur de interagerar med varandra. 

 

Börjar du väl redigera din text så kommer du snart inse att det du skriver suger. Du kommer bli så fast i att redigera det du skriver att du inte kommer hinna färdigt med ditt mål. Du kommer redan att hata din text tillräckligt under november, så varför försöka redigera den och göra hatet ännu värre? Så redigera inte. Läs inte ens det du har skrivit. 

 

Twitter, Tumblr, Youtube, Instagram, bloggar.  Alla de grejerna är bara distraktionsmoment som kommer göra att du inte vinner NaNoWriMo. Om det är möjligt: stäng av internet. Annars kommer du bara gå in på Tumblr när det går lite trögt, och två timmar senare är du fortfarande kvar där och har inte skrivit ett enda ord sedan dess. 

 

 

Ibland fastnar man, och då kan det bästa vara att ta en promenad för att rensa huvudet och för att komma bort från sin historia lite! Underskatta aldrig en promenad, den kan göra att du finner lösningen på alla dina problem (men jag ger inga garantier).

 

 Om du ska lämna hemmet under november föreslår jag att du har en anteckningsbok med dig, så att du kan skriva ner alla de idéer du kommer på medan du är ute. Du tror kanske att du kommer komma ihåg, men det gör du inte. Sedan så finns det ju folk som lever i nutiden och har smartphones, då kan ni förstås alltid anteckna i dem. 

 

Ibland kan det räcka med att skriva på en ny plats för att man ska bli exalterad på nytt. Förra året skrev jag lite av min NaNo på biblioteket och det gav mig mycket ny inspiration. 

 

För att man inte ska fastna kan det vara bra att ha en outline över vad man vill ska hända i boken. Det är också bra om du vet hur du vill att det hela ska sluta, så att du har något att skriva och sträva mot. Men det funkar utan det också. Det är i alla fall det jag hoppas på eftersom det är det jag tänker ge mig på i år (så länge jag inte får någon uppenbarelse inom de närmaste dagarna). 

Jag hoppas att ni inte dog av uttråkning när ni läste den här milslånga guiden. Jag skulle garanterat kunna skriva minst fem punkter till, men man bör veta när det är dags att sluta (jag har säkert redan klivit över den gränsen för länge sedan). 

 

Någon annan som har skrivit väldigt bra tips är Beate, så ni kan läsa hennes tips genom att klicka HÄR.

 

 

 /Anna(:

Idag fyller min blogg FYRA år! Ja må hen leva, ja må hen leva! Att ännu ett år har gått med bloggande gör mig alltid lika förvånad varje födelsedag. Samtidigt känns inte fyra år som någon evighet. Det känns ju som att jag har varit bokbloggare i hela mitt liv! Jag recenserade ju böcker redan när jag låg i mammas mage (eller inte). 

 

I vilket fall som helst: GRATTIS SÅ HIMLA MYCKET TILL BLOGGEN OCH TILL MIG SJÄLV (eftersom utan mig hade bloggen inte funnits)! Jag hoppas på många fler år som bokbloggare eftersom det typ är det bästa som finns (speciellt alla de vänner och följare som jag har fått under årens gång. Ni är det ABSOLUT bästa med att blogga! Jag älskar er alla <3)

 

Födelsedagar bör alltid firas och det gäller även bloggfödelsedagar. Därför spenderade jag en stor del av dagen med att baka till det kalas som jag idag bjöd in två av mina vänner till. Men mer om det får ni läsa på söndag i mitt Bucket List-inlägg :)

 

 

GRATTIS ÄNNU EN GÅNG!

Länge har jag tänkt tanken om att massa bokbloggare skulle skypa med varandra och prata böcker, men idén har alltid stannat i min hjärna. Därför är det ju tur att det finns människor som inte är som jag utan faktiskt tar tag i saker och ting. 

Bella på Bellas bokblogg har nämligen skrivit ett litet inlägg som just handlar om hennes idé om att bokbloggare ska skypa med varandra och prata böcker. Om ni är intresserade av att prata med bokbloggare IRL lite oftare än bara under Bokmässan, så rekommenderar jag att ni läser hennes inlägg och sedan anmäler ert intresse!  Hennes idé är fortfarande i utvecklingsstadiet, men jag tycker om tanken väldigt mycket!

Och ja, ursäkta för min flera veckors långa frånvaro. Jag vet inte vad som hände. Livet kom emellan tror jag. Men snart har jag sommarlov ( och tyvärr inget sommarjobb än, which means a lot of tid)! 

 

/Anna(:

Det här har ingenting med böcker, filmer eller musik att göra, men jag vill skriva om det i alla fall. Så att ni som sagt ska veta. Det här har med mitt privatliv att göra, men jag känner ändå att jag vill dela det med er eftersom det förklarar varför jag varit väldigt nere den senaste tiden. 

 

Förra veckan var min familj i London, och när vi kom hem var båda våra katter borta och vi fick snart veta att vår äldsta katt, Findus, inte hade varit hemma på ett långt tag. Vi gick ut och letade efter honom, men trodde att han skulle komma hem snart, eftersom han alltid kommer hem. Han gjorde dock inte det och en morgon väcktes jag av att telefonen inte slutade ringa. Jag gick till slut upp och svarade och min mamma sa att min syster hade hittat Findus och jag förstod direkt att han var död. Han hade blivit överkörd. Under alla de elva år som han har bott hos oss så har han alltid aktat sig för vägen, men den här gången klarade han sig inte. 

 

Det värsta var att jag aldrig fick säga hejdå. Sista gången jag såg honom var samma dag som vi åkte till London. Jag hade en känsla då att det kanske var sista gången jag såg honom, men det var den där känslan man alltid får innan man åker bort ett långt tag. Den känslan där man tänker "tänk om planet störtar och det här är sista gången jag ser honom". Skillnaden den här gången var att känslan visade sig vara korrekt. Jag skulle aldrig mer få se honom, åtminstone inte i livet. Allt kom dessutom så plötsligt. Ena dagen var han bara bortsprungen, nästa var han död. Dessutom hade jag aldrig förväntat mig att det var han som skulle bli påkörd. Han som alltid aktade sig för vägen. 

 

Vissa som kanske aldrig haft husdjur förstår kanske inte hur det kan vara så hemskt att förlora ett husdur, men Findus var min familjemedlem i mer än elva år. Jag har vuxit upp med honom och han fanns alltid där för mig om jag bara ville bli tröstad utan att behöva prata om det. 

 

Det är bättre nu, en vecka senare, men då och då kommer jag på saker som han gjorde och som han aldrig kommer göra igen. Ibland går jag till dörren för att se om han vill in, och häromdagen slog det mig att jag nu kan fylla nedersta hyllan av min bokhylla med böcker eftersom det inte längre är någon risk att han kissar på böckerna. Tidigare ville jag fylla den nedersta hyllan, men det vill jag inte längre.  

 

Som tur var kom i alla fall min andra katt hem efter några dagar och jag antar att man får glädja sig åt det man har, men jag kommer aldrig glömma katten som jag växte upp tillsammans med. Vila i frid, Findus. Jag älskar dig så mycket.

 

 

Mitt uppehåll från bloggen blev verkligen inte långvarigt - allt på grund av att den här veckan bara fortsätter att gå utför. Det som jag ska berätta nu berör dock er också och jag tänkte att ni säkert ville veta, om ni inte redan gör det. 

 

Idag fick jag ett mejl från Amazon och det handlade kort sagt om att man inte längre kommer kunna använda sig av den fria frakten när man handlar över 25 pund. Istället kommer man behöva betala för frakten och ju mer man köper desto dyrare blir den. Amazon.co.uk är en hemsida som jag använt några gånger, speciellt när jag har köpt tv-serier eftersom de alltid är mycket billigare än CDON. Tidigare har man alltid behövt handla för 25 pund för att få gratis frakt och det har jag varit okej med, men den här ändringen är jag inte alls nöjd med. 

Det här är texten jag fick i mejlet från Amazon:

 

/Anna