Frestelser
Titel: Frestelser
Författare: Sara Shepard
Sidantal:230
Betyg: 6/10
Serie: Pretty Little Liars (del 5)
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Wicked
Spoilervarning för de som inte läst de tidigare delarna!
Alis mördare sitter bakom lås och bom och A har äntligt slutat skickat meddelanden. Det är i alla fall vad Aria,Spencer, Hanna och Emily tror.
Men det dröjer inte lång stund förrän A börjar skicka meddelanden igen, och tjejerna är i precis samma trubbel som tidigare. Det handlar om killar, hemligheter och andra tonårsproblem.
Jag hade så höga förväntningar på den här boken. Jag längtade efter den så himla mycket, men innerst inne visste jag nästan att den nog inte skulle vara lika bra som de fyra första böckerna. För allt börjar ju på sätt och vis om igen. Böckerna hade ju kunnat sluta efter den fjärde, men istället börjar man om med nästan exakt samma idé.
Den här boken är inte alls lika spännande som de tidigare. Den nya A är inte lika hård och grym som den första A och jag är bara besviken. Fast nu måste vi tänka på att mina förväntningar var skyhöga. Så den var alltså inte dålig, bara inte alls lika bra som jag hade hoppats.
Men cliffhangern i slutet av boken gör att jag absolut längtar efter fortsättningen!
Dessutom blev jag inte särskilt glad heller när Ezra aldrig kom in i handlingen. Hoppas verkligen att han kommer i någon av de senare böckerna. Det kändes också som att karaktärerna var löjligare i den här boken än vad de varit i de tidigare. Men kanske har jag blivit påverkat av TV-serien (som jag förresten älskar, till skillnad mot vad jag gjorde i början).
Bästa med boken: Jag gillar fortfarande själva konceptet med A, även om den nya A inte är lika bra än. Sedan så gillar jag karaktärerna också.
Sämsta med boken: Att det känns som att allt helt plötsligt bara börjar om igen.
Om några dagar kommer det förhoppningsvis en recension på Dandy, och jag kommer inte vara nådig. Bara så ni vet! Är det hemskt av mig att längta?
/Anna(:
City of Glass
Titel: City of Glass
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 541
Betyg: 10/10
Serie: The Mortal Instruments (del 3)
Originalspråk: Engelska
Spoilervarning för de som inte läst de tidigare delarna!
För att kunna bota sin mamma måste Clary resa till Idris. Men Jace vill inte att hon ska följa med, det skulle bli alldeles för farligt för henne.
Självklart reser hon ändå, utan att Jace får veta. Jace är redan i staden och det är Simon också, Clarys bästa vän, och en vampyr. Vampyrer får egentligen inte vistas i staden, och absolut inte en vampyr som kan gå runt i solljus. Så han fängslas, något Clary inte får reda på.
Ett krig är också på gång. Valentine kommer, om han lyckas hitta det han letar efter, kunna döda alla Shadowhunters på en gång. Något som absolut inte får hända, och som måste stoppas omedelbart.
Och kommer Jace och Clary kunna hålla sig på lagom avstånd ifrån varandra?
För en gångs skull är inte det svåraste med hela recensionen att skriva sammanfattningen. Det svåraste är att säga vad jag tycker om den. Det kanske ni förstår eftersom det faktiskt var en vecka sedan jag läste ut den och en recension kommer först nu.
Jag har funderat i över en vecka på vad jag ska skriva och jag vet fortfarande lika lite som när jag läste ut den.
Det fanns nästan inte en tråkig stund i hela boken, det var flera kvällar som jag låg vaken alldeles för länge och läste för att jag faktiskt inte kunde lägga ner boken. Och det händer faktiskt inte särskilt ofta när det gäller mig, jag brukar kunna behärska mig och lägga mig i tid.
Dessutom grät jag väldigt mycket i slutet(även tidigare), både för att det var fint och sorgligt. Det brukar jag inte heller göra (fast jag måste erkänna att jag gråtit oftare på senare tid).
Största delen av den här boken utspelar sig i Idris, något jag gillar eftersom man bara fått höra om staden tidigare. Det känns roligt att läsa om när Clary upplever staden för första gången.
En hel del avslöjas i den här boken, och jag känner mig stolt för att jag faktiskt hade listat ut det mesta som skulle hända (anledningen till att jag känner mig stolt är för att jag oftast är värsta nooben när det gäller sådant och sällan lyckas lista ut de mest uppenbara sakerna förrän det står skrivet.).
Karaktärerna i den här boken är så himla bra, jag älskar allihop. Mer än förut till och med. Jag gillar att Magnus Bane får mer plats, fast han får fortfarande gärna ta mer plats. Utan alla de här superbra karaktärerna hade antagligen boken inte alls varit lika bra som den faktiskt är.
Jag älskar slutet eftersom det är i stort sett perfekt, tyvärr gör det mig inte så sugen på att läsa nästa bok. Anledningen? Nästa bok kan inte bara vara perfekt och alltså måste det skapas en hel massa nya problem. Så det är inte något fel på hur boken slutar (absolut inte), det är bara det att man vill behålla det som det är just nu. Perfekt.
Som ni märker så vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om den här boken. Jag skriver inget som är vettigt överhuvudtaget.
Men om jag ska sammanfatta den: Den är hjärtskärande, spännande, fin, rolig, underbar, hemsk, känsloframkallande m.m.
När jag hade läst ut boken blev jag väldigt sugen på att beställa hem alla böcker och börja läsa om dem direkt. Jag saknar redan alla i boken och jag tänker på dem i stort sett varje dag.
Nu ska jag sluta skriva, för det här kommer aldrig bli någon bra recension, hur mycket jag än försöker. LÄS DEN!
Bästa med boken: Allt?
Sämsta med boken: Jag tänker och tänker, men jag vet inte. Problemet är att jag är inte säker på om jag verkligen ska sätta en 10:a. Kanske är det för att jag så sällan ger 10:or?
Om ni fortfarande inte förstått: LÄS SERIEN!
Och ursäkta för att mina recensioner alltid är för långa för att någon ska orka läsa dem..
/Anna(:
Habib: Borta bra,hemma bäst
Och plötsligt finns det en egentagen bild, dock inte tack vare mig, utan tack vare mamma.
Titel: Habib: Borta bra,hemma bäst
Författare: Douglas Foley
Sidantal: 239
Betyg: 7/10
Serie: Habib (del 8)
Originalspråk: Svenska
Paris kanske äntligen kommer tillbaka till Sverige igen eftersom hennes pappa inte lyckades få något jobb i hemlandet. Eller har hon blivit uppäten av valen som Habib drömde om i sina drömmar? Tänk om hon inte kommer hem bara för det.
Habib har inte fått något brev från henne på länge och fruktar nu det värsta.
Dessutom har Zumo blivit kidnappad, men vem kan vara så elak och göra något sådant, eller har Zumo kanske gått och drunknat i sjön?
Anledningen till att jag inte har någon egentagen bild är denna: För flera veckor sedan, när jag läste ut boken, tog jag några kort. Mitt kamerabatteri dog några sekunder efter det och tydligen sparades inte några av bilderna.
När jag upptäckte detta hade jag redan lämnat tillbaka boken (eftersom det tar ca 2 veckor för mig att bara ta ur batterierna ur kameran och sätta dem i laddaren. Sedan ska de laddas också!).
Idag lånade jag boken igen eftersom jag verkligen blev sugen på att skriva en recension.
Vad tror ni händer då? Jo, kameran dör igen och självklart sparas inte bilderna.. Det fattar jag denna gång eftersom jag lär mig av tidigare misstag. Därför lånar jag mammas kamera. Tyvärr hade hon inget minneskort i och bilderna är alltså sparade på kameran. Jag har ingen aning om hur man får ut dem därifrån eftersom det tydligen inte fungerar med det vanliga sättet. Och nu är det för mörkt för att kunna fixa en bra bild. Så, jag kanske lägger in en egentagen bild imorgon. Men just nu är jag bara förbannad och frustrerad(det är förresten inget ovanligt just för tillfället, att jag känner mig på det sättet alltså).
Över till boken. Jag har kommit på efter den här senaste boken att jag nog faktiskt verkligen gillar Habib. Han har så himla sköna och igenkänningsbara tankar. Flera tankar han skriver om är sådana som de flesta upplevt någon gång, och kan relatera till.Fast han tänker även de mest absurda tankar.
Om jag ska vara ärlig så är nog detta den bästa boken om Habib hittills.
Habib ger sig även ut på ett äventyr senare i boken som jag tycker är roligt att läsa om. Lite spännande också för den delen.
Man läser ju också Habibs dagbok som han skriver på datorn, det tycker jag känns för han använder mycket slang och så. I den här boken är det faktiskt positivt.
Något annat jag gillar är hans mormor och farmor. Farmorn(tror jag det är) är väldigt tuff och rolig. Mormorn är också rolig, även fast hon inte är med så ofta. Speciellt när hon ber Habib att inte svära.
Även om dessa böcker faktiskt riktar sig till lite yngre personer så har jag inga problem att uppskatta dem. Dels kan det ha att göra med att Habib är väldigt brådmogen,men det har nog även att göra med att böckerna faktiskt är roliga och bra.
Sedan så går de ju snabbt att läsa också, något som kan vara skönt ibland.
Så mycket mer har jag väl inte att säga. Karaktärerna är bra och handlingen mysig.
Bästa med boken: Habibs alla tankar om livet.
Sämsta med boken: Jag vet faktiskt inte( detta kan ha att göra med att det var ca tre veckor sedan jag läste ut den och inte riktigt kommer ihåg).
Förresten så ska jag se till att skärpa till mig. Jag måste skriva en miljöutmaning och det fort. Dessutom måste jag blogga om september som läsmånad (tro mig, ni vill inte veta).
/Anna(:
Fyra dagar fyra nätter
Titel: Fyra dagar fyra nätter
Författare: Morgan Matson
Sidantal: 348
Betyg: 9/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Amy & Roger's Epic Detour
Amys pappa dog för några månader sedan i en bilolycka. Amy var med när det hände och sedan dess vill hon inte köra bil.
Men Amys mamma har flyttat till Connecticut och nu tycker hon att Amy ska köra upp deras gamla bil från Kalifornien till Connecticut. Men Amy kör ju inte.
Detta gör att en gammal bekant till Amys familj, Roger, får ställa upp och köra för han ska ändå till sin pappa i Philadelphia. Roger är ovanligt snygg, men han har redan flickvän och Amy är ändå inte intresserad.
Vägen de ska åka för att komma till Connecticut är väl planerad av Amys mamma, men när de väl ger sig av vill varken Roger eller Amy följa den vägen. Istället tar de en omväg, och de träffar massor av nya människor och får en hel del nya erfarenheter.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Från början gillade jag den inte särskilt mycket, jag tyckte att den var lite seg och jag ville att det skulle hända mer spännande saker.
Men efter ungefär halva boken var jag fast och nu när jag har läst ut boken så känner jag mig sorgsen. Sorgsen för att Amy och Rogers roadtrip är över..
Själva boken är så himla mysig så det finns inte. De vanliga sidorna med text varvas med spellistor(som jag älskade, dock blev det lite för få spellistor i slutet av boken), bilder från deras resa, information om staterna de besökt, kvitton och allt möjligt trevligt.
Det gav verkligen boken en mer realistisk känsla. Man blir verkligen sugen på att göra en roadtrip genom USA när man läser den här boken.
Jag älskar också att läsa om alla vänliga personer som de träffar under resans gång. Alla personer i boken är verkligen intressanta, och de flesta är faktiskt trevliga.
Något annat de gör väldigt mycket under den här roadtripen är att äta, något jag faktiskt tycker är roligt att läsa om. Även det gör att boken känns realistisk.
Jag gillar även hur både Roger och Amy utvecklas under bokens gång.
Något som höll i gång spänningen var att Amy redan i början berättar för oss att bilolyckan är hennes fel, men det dröjer ett tag innan vi får veta exakt vad som hände under bilolyckan.
Tyvärr tycker jag att boken slutar lite för tidigt, det känns inte riktigt som att historian är avslutad. Jag hade velat veta mer om hur det gick lite senare. Men jag antar att man inte kan få allt.
För varje dag som går gillar jag den här boken mer och mer. Jag kan inte riktigt förklara varför, men den är bara väldigt mysig och den berör. Jag grät en hel del gånger under tiden jag läste den här boken. Behöver jag berätta att jag inte brukar gråta när jag läser böcker?
Dessutom har jag fått en hel del låttips från Rogers spellistor. Jag har inte hunnit lyssna igenom alla( jag har typ hunnit lyssna på några låtar från första spellistan) men jag har redan hittat några låtar som jag verkligen gillar.
Ibland fick jag en känsla av att den här boken var lite lik Mitt perfekta liv. Men måste jag välja så väljer jag absolut Fyra dagar fyra nätter som jag tyckte var mycket bättre än Mitt perfekta liv. Kanske hade leken från Mitt perfekta liv passat i Fyra dagar fyra nätter. Fast i och för sig hade Fyra dagar fyra nätter redan en bra lek.
Bästa med boken: Den berör och är så himla mysig och fin. Och den är bara jättebra.
Sämsta med boken: Att den slutar lite för tidigt och att saker och ting tar lite tid innan de sker( jag försöker verkligen att inte spoila genom att tala i gåtor).
Läs den!
/Anna(:
Gossip Girl- Ni vet att ni älskar mig
Titel: Gossip Girl- Ni vet att ni älskar mig
Författare: Cecily Von Ziegesar
Sidantal: 223
Betyg: 7/10
Serie: Gossip Girl (del 2)
Originaltitel: You know you love me
Nu är det dags att söka till college. Blair är helt säker på att hon ska gå på Yale, något hon tycker att även pojkvännen Nate borde göra. Nate vet inte om han har lust att gå på Yale, han vet inte om han har lust att börja college överhuvudtaget.
Serena umgås fortfarande med Daniel, men han börjar nästan bli besatt av henne och Serena vet inte riktigt hur hon ska hantera det.
Blair, Vanessa och Serena har dessutom ställt upp i en filmtävling, alla vill förstås vinna. Men vem blir vinnaren?
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva boken, det är svårt.
Den här boken är ungefär likadan som den första. Man är fortfarande nyfiken på vem den som skriver på Gossip Girl är, fast det är ändå inte riktigt på det stadiet som Pretty Little Liars är, där man hela tiden går runt och misstänker alla.
Daniel gillade jag i förra boken, det gjorde jag inte riktigt i den här. Han var alldeles för gnällig och töntig enligt mig. Jag gillar fortfarande inte Blair, men lite bättre tycker jag i alla fall om henne. Är det någon mer än jag som tycker att Hanna Marin från Pretty Little Liars är lik Blair? Serena gillar jag också fortfarande, för hon är inte helt knäppt och bortskämd bara för att hon är rik.
Jenny och Vanessa gillade jag i första boken för att de var normala, det gör jag inte direkt längre. Det enda Jenny tänker på är att bli populär och det enda Vanessa tänker på är att bli ihop med Daniel och vinna filmtävlingen.
Något jag verkligen inte gillade var tjatet om cigaretter, alkohol och droger hela tiden. Varje karaktär rökte väl minst två cigaretter på varje sida. Deras lungor kommer ju vara helt förstörda innan de ens fyllt tjugo om de fortsätter i den här takten.
Annars är detta en väldigt lättsam bok där man inte behöver lägga ner mycket tankekraft. Skönt som avkoppling mellan två tjocka böcker!
Bästa med boken: Att den är full med intriger och att den är lättsam.
Sämsta med boken: Allt tjat om cigaretter, droger och alkohol.
Åldersgrupp boken passar för: Tonåringar (jag funderar på att ta bort denna del av recensionen eftersom det är så svårt att sätta en gräns för hur gammal man ska vara när man läser en bok..)
/Anna(:
Myrddin
Titel: Myrddin
Författare: Claes Reimerthi
Sidantal: 598
Betyg 8/10
Originalspråk: Svenska
Året är 1940 och Andra Världskriget är i full gång(ska man vara petig så har inte själva världskriget börjat än men strunt i det). England fruktar en invasion av Tyskland och detta gör att Arthurs mamma tycker att Arthur ska flytta från London ett tag. Han får flytta ut till morbror Danny som bor i Ravenscar. Danny jobbar som vaktmästare på en internatskola och bor alltså där. Eftersom det fortfarande är sommarlov så blir Arthur det enda barnet på skolan.
I Ravenscar finns ett mystiskt torn som heter Cair Myrddin. Arthur dras genast till tornet på grund av dess mystik. Det sägs att det spökar där och många personer har försvunnit uppe vid tornet under åren.
Arthur träffar även Ben som blir han bästa vän i Ravenscar.
Ben och Arthur får ett uppdrag: De ska rädda England.
Boken handlar om mycket mer,men skulle jag beskriva hela handligen skulle jag få sitta här i flera dagar och skriva.
Det som är roligt med att recensera den här boken är att jag inte läst någon recension på någon annan blogg om den här boken,men också för att jag har så mycket tankar om boken.
Till att börja med så är det mycket i den här boken som inte är perfekt, som hade kunnat gjorts på ett annat sätt. Det fanns även saker som inte ens kändes som att de stämde riktigt. Jag ska inte gå in på några detaljer,men ibland fick jag känslan av att det var något som inte riktigt stämde i handlingen. Här kommer ett exempel: Arthur har varit borta från sin mamma, som dessutom är i London där det bombas som värst, i mer än en vecka, hittills har man inte fått veta att han oroar sig för sin mamma alls. Senare i boken tas det dock upp flera gånger att han har haft för fullt upp för att hinna tänka på sin mamma. Vilket jag nästan godtar då.
Trots att det var en hel del som jag störde mig på så tyckte jag väldigt mycket om den här boken. Själva idén som boken är uppbyggd kring är väldigt originell och jag gillade den så himla mycket.
Som man räknar ut ganska snabbt så handlar den här boken mycket om legenderna kring Kung Arthur och Merlin. En legend som jag gillar väldigt mycket. Jag har aldrig tidigare läst en bok som handlat om legenden om Arthur och Merlin så jag har inget att jämföra med,men jag är ganska säker på att detta är en ganska ny idé eftersom det inte ens utspelar sig under tiden som det sägs att Kung Arthur levde.
Tyvärr blev det lite för mycket historialektion ibland när man läste om hur kriget utvecklade sig. Det gillade jag inte, för en del svåra ord användes och det gjorde att man inte riktigt förstod. Det kändes liksom som att jag gick till biblioteket och lånade den tjockaste boken de hade om Andra världskriget som var skriven på svårt vuxenspråk. Och eftersom jag trodde att den här boken riktade sig åt yngre läsare så blev jag lite besviken.
Dessutom hade boken överlag svåra ord, i alla fall i början,men senare i boken blev det bättre.
Det händer väldigt mycket i boken hela tiden. Den har allt från spöken till trollkarlar,men samtidigt får jag känslan av att detta skulle kunna hända vem som helst. Både Arthur och Ben är karaktärer som jag verkligen gillar, dels för att de är precis som vanliga människor. De begår misstag som vem som helst skulle kunna begå. De är också riktigt nyfikna vilket nästan alltid leder dem i trubbel.
Man läser från flera olika personers perspektiv. Både bra och dåligt tycker jag. Jag föredrog att läsa Arthurs perspektiv för de var mest lättförstådda och spännande.
Slutet gillade jag inte direkt, det kändes förhastat och allt tog slut så himla fort.
Ändå kan jag inte ogilla den här boken. Hade det varit vilken annan bok som helst så hade jag nog inte blivit klok på den,men jag kan inte känna så om den här. Jag känner bara hur mycket jag tycker om den. Jag antar att själva handlingen i den här boken har med det att göra,men även atmosfären och karaktärerna i den här boken bidrar till att jag gillar den.
Jag skulle absolut rekommendera den här boken till alla som läser min blogg(eller läser överhuvudtaget). Det tog mig nästan en månad att läsa ut den,men det hade inget att göra med att den var tråkig. Den var inte ens svår att komma in i.
Skulle jag försöka sätta den här boken i någon genre så skulle det vara gammaldags äventyr för det är precis så boken känns som.
Ett trevligt avbrott från alla böcker som är så lika varandra.
Bästa med boken: För första gången på länge har jag svårt att bestämma mig. Själva handlingen tycker jag jättemycket om.
Sämsta med boken: De där små felen och sakerna som utelämnades.
Åldersgrupp boken passar för: Det är svårt att sätta åldersgräns eftersom jag hade lite problem med svåra ord,men samtidigt passar den för yngre barn också. Har man ett någorlunda bra ordförråd så kan man nog vara i vilken ålder som helst.
Även om ni inte har sett den på några andra bloggar så tycker jag att ni ska läsa den!
Är ni intresserade av att läsa de första kapitlen kan ni alltid besöka hemsidan som finns.
/Anna(:
Larklight-mamma recenserar
Titel: Larklight
Författare: Philip Reeves
Sidantal: 414
Betyg: 7/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Larklight
Innan mammas recension börjar så känner jag bara att jag vill presentera mamma lite eller vad man ska säga. Mamma läser nästan bara ungdomsböcker, något som jag älskar eftersom jag älskar att låna böcker åt henne, och oftast är det då fantasy som gäller. Det händer nästan aldrig att jag läser böcker som mamma läst, även fast hon tycker att de är bra. Kanske borde jag börja göra det för hon verkar läsa mycket fler bra böcker än vad jag gör. Men nu ska jag sluta skriva. Nu är det mammas recension som tar över istället. Och förresten, tack mamma för att du ville ställa upp och skriva en recension!
Jag har läst boken som Philip Reeves skrivit. Han skrev även de Vandrande städerna som är en serie som var jättebra. Denna bok är också jättebra. Man kan inte sluta läsa den,det händer saker hela tiden.
Larklight handlar om Arthur(Art) Mumby och hans syster Myrtle som bor i ett lite konstigt hus som färdas i rymden. En dag skall en mystisk besökare komma och då börjar bekymren. Besökaren kidnappar barnens far och de måste fly. De träffar på kapten Jack Havock och hans besättning bestående av utomjordingar och de får vara med om mycket spännande äventyr. De måste rädda pappan och hela världsalltet.
Boken är bra och medryckande, man har svårt att sluta läsa för man vill se vad som händer. Det finns 2 böcker till i serien, Starcross som finns översatt till svenska och Mothstorm som jag inte hittat på svenska trots att den kom ut 2008. Jag hoppas den kommer snart.
Starcross (del 2. Liten spoilervarning om man inte läst Larklight)
Boken är ett nytt äventyr med Art och Myrtle. Efter förra äventyret behöver Larklight en grundlig renovering. Det är hantverkare och oljud överallt då får Familjen Mumby ett brev med en inbjudan att åka till hotellet Starcross, som ligger på en asteroid. Där händer underliga saker. Hotellet flyttar sig i tiden. Och konstiga figurer som säger moob spelar en stor roll i detta äventyr.
Denna bok är lika bra som den första, man vill inte släppa den. Philip Reeve skriver på ett fantastiskt bra sätt och det är alltigenom Fantasy.
/Anna(: och Susanne förstås^^
Ps. (från Anna) Boken är sprängfylld av roliga och fina bilder!
Mitt perfekta liv
Titel: Mitt perfekta liv
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 444
Betyg: 6/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The truth about forever
Macy kommer få en lång sommar. Hennes pojkvän är på läger och hon ska ta över hans jobb på biblioteket, samtidigt som hon förbereder sina studier inför hösten. Under den här tiden fortsätter hon även handskas med sin fars död.
Men av en slump lyckas Macy få jobb på cateringfirman Wish. Där träffar hon Kristy och Wes som genast blir hennes nya vänner.
Macy förändras under tiden som hon jobbar på Wish, något som hennes kontrollfreak till mamma inte gillar.
Jag är väldigt besviken på den här boken. Innan jag började läsa hade jag väldigt höga förväntningar. Alla älskar ju den, då kan den väl ändå inte vara dålig?
Jo,jag tyckte att den var rätt dålig. De första 140 sidorna var så sega att jag faktiskt la ner boken och läste några andra böcker innan jag plockade upp den igen (anledningen till att jag plockade upp den igen var för att det måste finnas något bra med den här boken med tanke på hur många som gillar den.)
Efter de första 140 sidorna blev boken faktiskt ganska bra(sedan dalade det lite igen). Jag gillade Wes och jag kunde relatera till Macy som väldigt gärna ville vara perfekt och ha kontroll över allt. Samtidigt som hon var rädd för en hel drös med saker.
Den delen av henne kunde jag känna igen mig i.
Det här var nog en väldigt karaktärsdriven bok, då det i stort sett bara handlade om Macys förändring till en person som vågade släppa loss och som framförallt slutade att försöka vara perfekt.
Den här boken hade nog kunnat tjäna på att vara kortare, inget särskilt stort händer och jag sitter hela boken igenom och väntar på kärlek.
Visst tyckte jag väl att det var fint att äntligen se Macy handskas med sin fars död och att prata ut om det. Samtidigt som hon växer, förändras och blir en helt annan människa. Men jag kan inte annat än tycka att den här boken faktiskt var rätt trist då och då.
Dessutom kändes det som att varje händelse i boken hade en dold mening. Detta gjorde att jag kände mig dum, för det var en del ganska uppenbara "dolda meningar" som jag ändå inte fattade.
Jag har läst några engelska citat från den här boken och de låter mycket finare på engelska. Kanske hade jag gillat boken bättre om jag hade läst den på engelska. I det här fallet tror jag faktiskt det.
Som sagt var så gillade jag verkligen Wes, han var väldigt bra! Faktiskt så gillade jag alla på Wish och jag förstår att Macy gillar dem. De känns verkligen som en udda,men supertrevlig familj!
Ska jag läsa något mer av Sarah Dessen så ska jag nog försöka mig på böckerna på engelska istället!
Bästa med boken: Karaktärerna. Något som trots allt är viktigt i en karaktärsdriven bok.
Sämsta med boken: Det hände ju typ inget. Förutom att Macy förändrades,men folk kan faktiskt förändras med lite mer drama och spänning.
Åldersgrupp: Tonåringar
/Anna(:
Gossip Girl
Titel: Gossip Girl
Författare: Cecily Von Ziegesar
Sidantal:192
Betyg: 7/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel:Gossip Girl
Den populära Serena kommer tillbaka till staden som Blair och hennes vänner bor i efter att ha gått i skolan i en annan stad. Blair gillar inte detta eftersom hon äntligen har blivit den mest populära, nu står hon inte längre i skuggan av Serena.
Men massor av elaka rykten har spridits om Serena så när hon kommer tillbaka är det ingen som låtsas om henne. Serena förstår inte varför och hon försöker att närma sig sina gamla vänner, men lyckas inte.
Istället måste hon försöka hitta nya vänner..
Och vem är Gossip Girl som skvallrar om alla tjejer och killar?
Den här boken var väldigt lättsam och tog inte särskilt lång tid att läsa ut. Jag gillar att boken är lite mystisk och spännande genom att man inte vet vem det är som skriver som Gossip Girl. Tänk er liksom Pretty Little Liars. Gossip Girl är ungefär som A, man vill verkligen veta vem det är.
En karaktär som jag verkligen störde mig på var Blair. Hon och Serena hade tydligen varit bästa vänner innan Serena flyttade, nu när hon kom tillbaka ville inte Blair prata med henne alls. Jag tyckte att anledningen till det var lite luddig. Var det bara för att Serena var populärare än Blair förut och att Blair inte ville låta det hända igen? Eller var det för att hon trodde på ryktena som spridits om Serena. Dålig anledning i vilket fall.
Blair var för det mesta bara allmänt störig och jobbig.
Sedan fanns det ju två lite mindre populära tjejer med i bilden, Vanessa och Jenny. Jag gillar att man inte bara läser ur de populära tjejernas perspektiv.
Tyvärr blandade jag hela tiden ihop Vanessa och Jenny. Kanske var det för att perspektiven blandades hela tiden. Det var liksom ingen ordning, några rader var ur Blairs perspektiv, och om Blair pratade med tex Serena så kunde det helt plöstligt byta till Serenas perspektiv under deras samtal. Det var i alla fall så jag upplevde det.
Men det var något man på sätt och vis vande sig vid efter ett tag.
Det var även med några killar(något som är i stort sett självklart i chic-lit) och jag föll speciellt för Daniel. Han var riktigt mysig. En annan karaktär som jag faktiskt gillade väldigt mycket var Serena. Jag tyckte hemskt synd om henne. Hon hade bara varit borta ett tag och när hon kommer tillbaka vill ingen vara vän med henne och alla har spridit hemska rykten.
Om jag ska vara ärlig så kom jag inte ihåg många namn alls från den här boken, kanske för att namnen var rätt så intetsägande.
En bra bok om man vill ha något lättsamt men samtidigt lite spännande. Jag vill läsa vidare nu så att jag kan få reda på vem Gossip Girl är!
Bästa med boken: 1. Att det inte bara handlade om populära tjejer. 2. Att man blir nyfiken på vem Gossip Girl är. 3. Att den är väldigt lättsam och snabbläst.
Sämsta med boken: Att det var lite kaos med perspektiven. Det hade varit mycket bättre om varje person hade var sitt kapitel.
Åldersgrupp boken passar för: Tonåringar.
Förresten börjar jag bli allvarligt oroad nu, jag har inte läst något superduperbra på superduperlänge. Hur kan det komma sig?
/Anna(:
En olustig början
Titel: Syskonen Baudelaires olycksaliga liv: En olustig början
Författare: Lemony Snicket
Sidantal: 170
Betyg: 8/10
Originaltitel: A series of unfortunate events: The Bad Beginning
Serie: Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (del 1 av 13)
Syskonen Baudelaires föräldrar dör i en brand. Detta gör att Violet, Klaus och Sunny måste flytta till sin okände släkting Greve Olaf.
Snart märker de att Greve Olaf är en mycket elak man. Barnen tvingas dela på en enda säng och de måste utföra alla möjliga sysslor åt Olaf.
När föräldrarna dog ärvde barnen en stor summa pengar som inte kan användas förrän Violet fyller arton. Greve Olaf är ute efter dessa pengar och han gör vad som krävs för att komma åt dem. Han dödar till och med om det är nödvändigt..
Men syskonen Baudelaire är inte som vanliga barn. De är alla otroligt klyftiga, men kommer det räcka för att knäcka Olafs plan?
Det är inte första gången jag läser den här boken. För några år sedan läste jag hela serien som består av tretton böcker. Det här med tretton böcker är noga uträknat, något jag förstått på senare tid. Det är nämligen så att alla böcker innehåller tretton kapitel och det är sammanlagt tretton böcker. Kan det ha något att göra med att tretton är ett otursnummer? Jag är ganska säker på detta.
Det som jag gillar med den här boken är att den är annorlunda mot andra böcker. Jag gillar verkligen sättet som Snicket skriver på. Han använder en hel del svåra ord, men han förklarar ofta de svåra orden efteråt. Här kommer ett exempel:
De tre barnen Baudelaire bodde tillsammans med sina föräldrar i ett enormt hus mitt i hjärtat av en smutsig och myllrande stad, och då och då gav föräldrarna dem tillåtelse att på egen hand ta en ranglig spårvagn- som du säkert redan vet betyder ordet "ranglig" i det här sammanhanget "ostadig" eller "på väg att gå sönder"- till stranden där de fick tillbringa dagen som ett slags semester förutsatt att de kom hem i tid till middag.
Jag gillar verkligen att han gör så för då lär man sig nya ord, nu kunde jag ju redan ordet ranglig,men det var några ord där i som jag aldrig hört talas om tidigare( förutom när jag läste boken första gången antagligen).
Den här boken hade lätt kunnat vara deprimerande och sorgsen med tanke på föräldrarnas död. Men den blir inte sorglig och deprimerande förutom på några ställen. Sättet Snicket skriver på är svårt att förklara. Han skriver lite humoristiskt,men ändå inte bara. Läs boken så förstår ni vad jag menar. Han har i alla fall ett väldigt speciellt sätt att skriva på som jag gillar skarpt.
Karaktärerna gillar jag väldigt mycket. Jag gillar hur bra Violet, Klaus och Sunny samarbetar tillsammans, det är underbart att läsa om. Att de liksom klarar av allt det här svåra tack vare sina stöttande syskon. Jag känner verkligen medlidande med alla de tre syskonen.
Även om jag känner medlidande med dem så gillar jag samtidigt att Snicket vågar vara så elak mot sina huvudpersoner(och andra karaktärer) i en bok som ändå riktar sig till lite yngre läsare(men alla borde läsa den). Jag kan berätta att det kommer bli värre i senare böcker om jag kommer ihåg rätt.
Texten är stor, boken är kort,men ibland förekommer faktiskt svåra ord. Men det är något som jag tycker passar in i handlingen,med tanke på hur intelligenta barnen faktiskt är.
Tyvärr finns det lite overkliga saker i boken som drar ner betyget, men det är absolut inget som förstör upplevelsen, det är mer nu i efterhand som jag tänker på det. Något jag däremot tänkte på var alla stavfel.
Bästa med boken: Den är så himla annorlunda skriven och även om den tar upp allvarliga ämnen så känns inte boken som något tungt att läsa.
Sämsta med boken: En del overkliga saker händer. Tex känns det inte så verkligt att de har en släkting som bor i samma stad,men som de aldrig träffat eller hört talas om.
Åldersgrupp boken passar för: Jag tycker att alla borde läsa den här boken. Alla. För jag gillar verkligen den här serien. Jag var rädd för att jag inte skulle göra det nu när jag läste om den,men det gör jag.
Som sagt, ALLA BORDE LÄSA DEN!
Just nu sitter jag och funderar över en idé jag har och om jag ska presentera den på bloggen eller inte.. Den handlar inte om böcker.
/Anna(:
Night on Terror island
Titel: Night on Terror island
Författare: Philip Caveney
Sidantal:213
Betyg:5/10
Språk: Engelska
Originalspråk: Engelska
Finns översatt?: Nej
Kips pappa äger en gammal biograf. En dag börjar en ny man jobba på bion. Han heter Mr Lazarus och han beter sig lite underligt. Han vet saker om Kip och alla andra som en främling omöjligt kan veta.
Mr Lazarus berättar en dag för Kip att han kan skicka in personer i filmer med en speciell apparat som han själv uppfunnit. Kip tycker att detta är spännande till en början, tills allt går snett..
Visst låter den spännande?! Det var den inte. Eller jo,kanske lite ibland. Men jag hade väldigt höga förväntningar och den höll inte måtten.
Början var långtråkig, det tog ca 100 sidor innan ens handlingen satte igång, och är boken 213 sidor lång så kan man inte ha en 100 sidor lång introduktion, för då blir själva handlingen bara stressad. Och jag visste ju vad som skulle hända eftersom hela baksidan berättar i stort sett allt.
Jag hade tänkt mig att den här boken skulle ha en spännande handling där de typ försökte överleva på ön eller något,men jag hade fel. De sprang på en stig och kom sedan fram till något hus där det bodde kannibalneandertalare.Kul.
Visst var väl själva neandertalarna lite läskiga, men jag är så himla trött på dem för tillfället. Det var neandertalare överallt och blablabla.
Man fick inte heller någon klarhet i varför Mr Lazarus visste så himla mycket.
När jag köpte den här boken trodde jag att den skulle vara lika bra och rolig som Philip Caveneys tidigare serie om Sebastian Darke(den serien rekommenderar jag däremot varmt). Jag hade fel.
Något som var ett plus var att den var väldigt lätt att förstå. Engelskan var inte alls särskilt svår(och det säger ganska mycket för att komma från mig eftersom jag inte är någon van läsare på engelska).
Jag gillar också konceptet att man kan bli inskickad i en film och att allt som händer i filmen är verkligt. Dör du i filmen så dör du i verkligheten, och man måste komma ut innan eftertexterna kommer, annars är det finito.
Man tycker ju att det borde räcka för att ge boken lite spänning,men faktum var att den här boken var väldigt förutsägbar(kanske för att hela handlingen står på baksidan?!)
Jag är fortfarande lite kluven över vad jag tycker om boken,men jag är i alla fall ganska negativt inställd till den som ni kanske märker. Men suger gör den ju inte direkt, den är okej.
Kanske var jag för gammal(gillar inte att jag skriva att jag är för gammal för något) för den här boken. Kanske tycker yngre barn att den här boken är skrämmande.
Om du letar efter något lättläst på engelska så kan jag nog rekommendera den här. Det är inte världens bästa bok,men den är helt okej och engelskan är lätt.
Bästa med boken: Själva idén, även om den tyvärr inte räckte hela vägen fram enligt mig.
Sämsta med boken: Att början var så himla seg. Att den inte var som jag trodde och ville.
Åldersgrupp boken passar för: Är man engelsktalande så gillar man nog den här boken när man är i 9-12-årsåldern,men när jag var så ung så hade jag aldrig klarat av att läsa den på engelska. Så om den blir översatt till svenska så passar den nog bäst för den åldern.
Är det någon mer förresten som inte ser mitt förra inlägg om Before I fall-omslagen? Jag ser det inte..
/Anna(:
Fifteen Love
Titel: Fifteen love
Författare: Peter Barlach
Sidantal:253
Betyg: 6/10
Orignalspråk: Svenska
Serie: Fristående fortsättning på Inte bara tennis och Dubbelfel
John är nu femton år gammal.
Han tycker inte längre om tennis lika mycket, han försöker fortfarande handskas med sin mammas död, han är kär i familjens polska städerska och han vet inte om han vill fortsätta vara vän med Gabriel.
Det är ungefär det som boken handlar om, så någon värst vidare längre sammanfattning kan jag inte skriva.
Jag gillar att läsa ur en killes perspektiv, det finns faktiskt inte så hemskt många "vanliga" böcker ur killars perspektiv, i alla fall inte som jag är intresserad av.
Jag gillar John, även om han kanske har lite svårt att säga emot Gabriel. Samtidigt känner jag igen mig i honom. För några år sedan ville jag imponera på personer som var äldre och jag vågade inte säga emot när de sa eller gjorde något jag tyckte var fel.Det känns faktiskt rätt bra att John inte sa emot, för så är det ju faktiskt,man är ofta rädd för de som är lite äldre och läskigare än man själv.
Den här boken passar killar väldigt bra för man får följa tankar som säkert de flesta killar har,speciellt om tjejer. För det är inte bara den polska städerskan Violetta som är involverad i den här boken.
När vi ändå är igång och talar om Violetta så kan jag ju säga att deras "relation" kändes lite konstig. Jag vet inte riktigt varför det kändes så konstigt när de var tillsammans men det gjorde det.
John och Gabriel är två typiska killar som hänger ihop enligt mig. En som är tuff och hela tiden ska göra farliga saker, och en kille som helst inte vill göra de farliga sakerna men inte vågar säga emot och alltså gör dem ändå.
Jag gillar Johns utveckling i boken, den var intressant att följa.
Många tycker att den här boken är väldigt rolig. Jag tyckte att den var rolig ibland,men det var nog inte riktigt min humor.
Även om det inte var världens bästa bok och det inte hände så mycket så var det ändå något som gjorde att jag fortsatte att läsa och läsa och läsa. Tills den var slut.
Bästa med boken: Att man fick följa en helt vanlig killes liv och att den var lättläst.
Sämsta med boken: Sättet Violettas dialog var skriven på. Den var liksom skriven precis som hon säkert pratade. Hon var från Polen och kunde inte så bra svenska. Det gjorde ju förstås att det kändes äkta när man fick läsa hennes brytning och felsägelser,men det gjorde också att läsningen gick långsammare eftersom man hakade upp sig när hon pratade eftersom man inte alltid fattade första gången vad hon menade.
Åldersgrupp: Tonår. Och killar borde verkligen läsa den här boken(tjejer också för den delen, det kan vara bra att lära sig lite mer om hur killar tänker) för John känns som en verklig kille.
/Anna(:
Harry Potter och Hemligheternas kammare
Titel: Harry Potter och Hemligheternas kammare
Författare:J.K Rowling
Sidantal: 427
Betyg: 8/10
Serie: Harry Potter(del 2)
Originaltitel: Harry Potter and the chamber of secrets
Harry Potter är inte som alla andra, han längtar nämligen tillbaka till skolan under sommarlovet. Men med den familjen kan man verkligen förstå honom.
När Harry väl kommer tillbaka till skolan, på ett mycket underligt sätt, så börjar hemska saker att hända. Harry hör även röster som ingen annan verkar höra. Men vad är det han hör? Och vad är det egentligen som händer på skolan?
Som vanligt är inte sammanfattningen till Harry Potter-böckerna så bra. Det är så himla svårt att skriva utan att spoila för mycket. Fast alla vet väl ändå i stort sett vad som händer, det går ju nästan inte att undvika.
Först ska jag börja med att säga att den här boken hade varit så himla mycket mer spännande om jag inte hade spelat spelet och sett filmerna cirka tusen gånger innan.
Hade jag läst boken nu och inte vetat något om den då hade jag tyckt att den var så himla spännande och jag hade till och med blivit lite smått skrämd på vissa ställen.
Jag kom ihåg mycket mer av filmen och spelet än vad jag trodde att jag skulle göra. Det gjorde att jag inte blev särskilt överraskad. Däremot gjorde det att jag kunde se boken på ett annat sätt. När man vet handlingen och det mesta som kommer hända så börjar man lägga märke till de små ledtrådarna som författaren lägger ut.
Det finns massor av ledtrådar i Harry Potter som jag inte hade tänkt på alls om jag inte redan visste handlingen. Och det är faktiskt väldigt intressant att läsa på det sättet också för då blir man förhoppningsvis mer uppmärksam på små ledtrådar i böcker i framtiden.
Ni stora fans av Harry Potter där ute sitter säkert och tänker att jag är en total idiot som säger att jag kommer ihåg handlingen på grund av filmen och spelet. Men ärligt talat, jag tycker att filmen är väldigt bra gjord efter boken. Filmen innehåller nästan allt som boken gör och det tycker jag är något positivt.
Den här boken tycker jag är mycket mer spännande och läskig än första boken. Men jag är ändå inget totalt fan än. Kanske blir jag det när jag börjar läsa femte boken, där har jag i stort sett ingen aning om vad som kommer hända.
Bästa med boken: Karaktärerna och den realistiska handlingen. Det känns verkligen som att Hogwarts finns när man läser Harry Potter. Jag älskar också själva världen Rowling byggt upp.
Sämsta med boken: Det här är ju egentligen inte bokens fel: att man liksom redan vet handlingen eftersom man sett filmen,läst om handlingen och allt sådant.
Åldersgrupp: Alla kan läsa Harry Potter enligt mig!
Om ni tycker om att spela dataspel och inte spelat Harry Potter så borde ni verkligen testa det, det är så himla roligt! Jag vet inte hur många gånger jag har spelat de tre första spelen.
/Anna(:
Klass 7B: Början på värmen
Titel: Klass 7B: Början på värmen
Författare: Pernilla Gesén
Sidantal: 173
Betyg:6.5/10
Serie: Klass 7B (del 8)
Originalspråk: svenska
Spoilervarning för de som inte läst de tidigare böckerna.
Hanna ska äntligen få hjälp med sina ätstörningar, något hon inte behöver, enligt sig själv.
Paulina har stora problem med att förlåta sin pappa som bara lämnar hela familjen och flyttar på grund av en annan tjej.
Tessan tycker om Set väldigt mycket men en grej hon får veta gör henne mycket ledsen och frustrerad. Detta leder till att hon gör bort sig på Sets fest.
Oscar har problem hemma, hans styvpappa slår både honom och hans mamma. Denna hemmiljö har format Oscar till den han är och socialen tycker inte att han ska bo tillsammans med sin familj.
I den här boken fick vi en ny berättare, Oscar. Han har varit med i tidigare böcker och retat alla och varit elak hela tiden. Nu får man bättre grepp om honom, varför han är som han är. Allt beror på hur han blir behandlad hemma. Han tror att man ska vara sådan och då är det klart att han blir elak. Dessutom så måste han ju vara på helspänn hela tiden hemma. Ibland är styvpappan trevlig men det kan ändra sig lika fort som vinden vänder.
Jag tyckte att Oscars kapitel var väldigt hemska och otrevliga att läsa.
Jag gillar att Pernilla har blandat in så många olika problem i en bok. Det gör att man inte blir uttråkad, samtidigt som man lär känna väldigt många personer och förstår att det för det mesta finns en anledning till att personer reagerar som de gör.
Man får i en väldigt kort bok handskas med både ätstörningar,skilsmässa, något som jag inte kan säga för det skulle vara en spoiler och problem i hemmet.
Jag gillade inte den boken som var innan, Det som gör ondast, jag tyckte att jag hade växt ifrån serien då. Jag var därför inte säker på om jag skulle läsa den här boken.
Men jag gillade den faktiskt. Om jag tänker tillbaka till hur jag var i 7an så hade jag nog inte gillat den här boken då. Jag ser på den ur ett annat perspektiv nu än vad jag nog hade gjort då.
Nu gillar jag ämnena hon tar upp och sådana saker.
Något jag tyvärr inte gillade var sättet hon skrev på. Det var väldigt svårt att fatta ibland för hon byggde upp meningarna konstigt enligt mig. Ibland när de pratade använde hon även kursiv text. Kursiv text har man enligt mig när man ska skriva tankar och liknande. För hon hade inte kursiv text varje gång de pratade, bara ibland.
Bästa med boken: Alla ämnen som hon tog upp i en sådan kort bok. Det gör att man inte tröttnar på varje ämne.
Sämsta med boken: Språket. Jag hade som sagt var lite svårt att hänga med i svängarna ibland. Fast inga svåra ord används och det tycker jag är bra. Jag gillar när författare inte skryter alldeles för mycket med sina språkkunskaper utan skriver så att personer i åldersgruppen boken riktar sig till förstår.
Åldersgrupp boken passar till: Den riktar ju sig rätt tydligt åt personer som går i 7an och det kanske är då som man njuter som bäst av boken. Men jag gillar fortfarande serien ganska hyfsat och jag ska ju snart börja gymnasiet. Kanske är jag bara seg på att mogna^^.
/Anna(:
Förlorad ängel
Titel: Förlorad ängel
Författare: Becca Fitzpatrick
Sidantal:317
Betyg:7/10
Serie: The Hush Hush-series(?) (del 2)
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Crescendo
Innehåller spoilers för personer som ännu inte läst första boken, Fallen ängel.
Nora har precis fått Patch som skyddsängel och pojkvän. Dock är det något han döljer och ärkeänglarna vakar hela tiden över dem. De bara väntar på att Patch ska begå ett misstag, för det passar sig nämligen inte att vara tillsammans med den man skyddar. Han kan bli skickad till helvetet på grund av det. Nora vill inte att Patch ska hamna i helvetet på grund av henne, därför gör hon slut. Ja, och sedan så vägrar han ju berätta vad han gjorde hos Marcie kvällen innan.
När Nora dumpar Patch hämnas han genom att börja dejta Marcie, Noras värsta fiende.
Och vem var det egentligen som mördade Noras pappa? Har Patch något att göra med hennes papas mord?
I början hatade jag den här boken, jag tyckte att början var så himla kass. Visst förstår jag att det inte hade blivit någon bra bok om Noras och Patchs förhållande hade varit perfekt i hela andra boken. Det hade nog faktiskt blivit ganska tråkigt. Problemet var att jag inte riktigt förstod varför Nora gjorde slut.
Det var många beslut som Nora fattade som jag inte riktigt förstod mig på. Det gjorde mig lite frustrerad för jag tyckte att hon gjorde konstiga val.
Den här irriterande början ligger fortfarande och skaver lite inom mig, men jag har nästan lyckats att se förbi början. För resten tycker jag är väldigt spännande och man vill bara fortsätta läsa.
I den här boken försöker man ju komma på vem som mördade hennes pappa och jag älskar när författaren gör så att man hela tiden ändrar sina misstankar. Ena sekunden kan man liksom vara helt bombsäker på att det är en speciell person, men redan på nästa sida kan man ha bytt person som man är säker på att det är.
Så den är alltså väldigt spännande och Becca är väldigt bra på att skriva så att man bara vill fortsätta läsa.
Nu till karaktärerna. Jag gillar inte Nora, eller jo, kanske lite ibland. Men hon gör konstiga val som jag inte förstår mig på och jag hatade henne alla gånger hon skyllde på Patch för deras uppbrott(säger man så?).
Jag älskar Patch, varenda scen han var med i var bra. Hade han inte funnits så hade jag nog inte gillat den här boken särskilt mycket för jag satt hela tiden och hoppades på att Patch skulle dyka upp.
Vee gillar jag också väldigt mycket. Hon är rolig och jag älskar att hon alltid ställer upp för Nora, det spelar liksom ingen roll vad det gäller.
Ni ska bara veta hur många gånger jag hade kunnat fånga flugor med min helöppna mun under tiden som jag läste den här boken. Den chockerade mig med information som jag absolut inte hade väntat mig flera gånger!
Bästa med boken: Patch. Och att den är så himla spännande.
Sämsta med boken: Att Nora skyller ifrån sig på Patch och att hon känns som en rätt svag karaktär. Ibland kunde det också vara svårt att hänga med i alla regler och allt ängel-snack.
Åldersgrupp: 14+ typ
Läs den, men läs Fallen ängel först. Jag tycker inte riktigt att den är lika bra som första boken, men det är nog för att jag hänger upp mig på början i boken.
/Anna(:
Kär?
Titel: Kär?
Författare: Meg Cabot
Sidantal:232
Betyg:6/10
Serie: En prinsessas dagbok(del 3)
Originaltitel:Princess in love
Spoilervarning för de som inte läst de tidigare delarna.
Mia har varit ihop med Kenny sedan hon fick reda på att det var han som skickade de hemliga kärleksbreven. Egentligen är hon inte alls kär i Kenny, visst vill hon ha en pojkvän men hon gillar någon annan. Någon annan som antagligen inte gillar henne tillbaka, och hon kan absolut inte berätta att hon gillar honom. För någon. Inte ens för sin bästa vän. Hon gillar nämligen Michael Moscowitz, hennes bästa väns bror.
På jullovet ska Mia resa till Genovia för att presentera sig för folket som hon senare kommer härska över. Innan dess måste hon göra slut med Kenny, klara alla prov och helst bli tillsammans med Michael.
Men hur ska det gå till?
Den här boken är precis som de tidigare, väldigt lättsam och snabbläst. Dock börjar jag faktiskt tröttna lite nu, det har gått tre böcker ( det är sju kvar och jag har redan börjat tröttna. Inget bra tecken..) och det enda hon har gjort är att tjata om Michael, och hon har inte ens varit nära att avslöja att hon gillar honom. Dessutom tycker jag att det är på tiden att hon åker till Genovia snart.
På ett sätt är Mia ganska lik mig, hon är bra på att skjuta upp saker som hon helst inte vill göra. Jag känner att jag kan relatera ganska bra till Mia. Kanske inte till just det där med att hon inte är så bra på matte och sådant där, i det avseendet är jag nog mer lik Lilly.
Jag älskar att kapitlen är korta för det gör att man fortsätter läsa. Den här dagboken som Mia skriver känns också väldigt äkta och Mia är väldigt rolig ibland.
Dock gillar jag inte Lilly, Mias bästa vän. Jag vet inte varför men jag gillar henne bara inte.
Det finns inte så jättemycket mer att säga om den här boken förutom att den är lättsam, rolig och snabbläst.
( Och nej, jag tänker inte ta upp det där med Lillys vokabulär ännu en gång.)
Bästa med boken: Den är rolig,lättsam och trevlig. Sedan gillar jag det lite udda temat (prinsesstemat) i en vanlig vardag. Ni vet, opopulär tonåring får reda på att hon är prinsessa och måste lära sig allt om det inom en viss tid.
Sämsta med boken: Att det börjar gå på tomgång. Det hela känns liksom lite långdraget.
Åldersgrupp: Tonåringar,men kanske yngre också. Det beror ju på läsaren.
/Anna(:
Beastly: Ett odjur
(jag ogillar bilden,men nu är boken inlämnad och den här recensionen har dröjt alldeles för länge)Titel: Beastly
Författare: Alex Flinn
Sidantal:303
Betyg: 7/10
Språk: Svenska
Originaltitel: Beastly
Kyle Kingsbury är rik och snygg, dessutom är han hemsk. Han är riktigt elak och det enda han tänker på är sitt utseende. En dag råkar han i trubbel med en häxa och hon förvandlar honom till ett hårigt monster med klor.
För att bryta förtrollningen måste Kyle inom två år hitta någon att älska, som även älskar honom tillbaka, trots hans utseende.
Men när man ser hemsk och läskig ut och dessutom är fast i sitt hem så är inte det den lättaste uppgiften.
Hinner han inte bryta förtrollning inom två år så kommer han att för alltid vara ett monster.
När man läste boken så flöt det på väldigt bra och det tog inte lång tid förrän den här boken var utläst.
Det jag gillade bäst i den här boken var inte själva kärleksdelen, som jag oftast brukar gilla. Jag gillade hur Kyle utvecklades genom hela boken och att han faktiskt blev en bättre människa.
Ibland tyckte jag att den här boken kändes väldigt orealistisk, för jag fick känslan att den ändå skulle vara rätt så realistisk och då kändes det bara dumt när de orealistiska sakerna hände.
Jag tyckte också att det kändes lite konstigt att Kyle typ "kidnappade" Lindy. Han var ju inte direkt särskilt gammal och det gjorde att det kändes konstigt.
Men vad jag som sagt var verkligen gillade var hur Kyle utvecklades och hur han började visa respekt och blev mer tålmodig.
Slutet tyckte jag var gulligt, det var faktiskt väldigt bra,även om det var på gränsen till alldeles för gulligt.
Bästa med boken: Kyles utveckling
Sämsta med boken: Att den ibland kändes orealistisk och att det här inte kändes som en bok som borde vara orealistisk,även om han blev förtrollad av en häxa.
Åldersgrupp den passar för: Tonåringar.
/Anna(:
Cirkeln
Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal:516
Betyg: 8/10
Serie: Ja,men jag vet inte vad den heter,detta är första delen
Det börjar med ett dödsfall. Alla tror att det var självmord. Men sex tjejer får en kväll reda på att det är något skumt som håller på att ske i deras stad. Och de måste stoppa det. För att kunna göra det måste de samarbeta och försöka klura ut vem eller vilka som ligger bakom mordet. Helst innan någon mer råkar illa ut..
Ingen vidare sammanfattning,men jag kände inte för att ta baksidestexten.
Den här boken har lämnat mig lite kluven. Fortfarande. Även fast det var över en vecka sedan jag läste ut den.
Vad jag vet är att jag älskar karaktärerna. Eller jag älskar att de är normala. Jag älskar att de alla är olika,men de är ändå som normala tonåringar är. De är inte tillsammans med en tvåhundra år gammal vampyr och det är inte heller någon tvåhundraårig vampyrs uppmärksamhet de försöker fånga. Istället har de helt vanliga pojkvänner som inte är bättre än någon annan. De själva har brister och de är inte superduktiga på att använda sina krafter det första de gör.
De är mänskliga och det är underbart att läsa om i denna genre. För efter att ha läst så mycket sådana här engelska böcker så märker jag att de faktiskt inte är riktigt lika bra på att utveckla naturliga karaktärer. Men det är ju bara min åsikt.
Jag föll inte för någon särskild karaktär men det var vissa drag hos Minoo som jag kände igen mig i.
När jag läste den här boken så hade jag inte så mycket tid att läsa och när jag väl läste så var det oftast på kvällen. Den här boken gjorde ofta att jag gick och la mig lite smått rädd. Två gånger vaknade jag också av att jag hade tänt sänglampan i sömnen, jag vet inte om det beror på boken men.
Det som var lite svårt i början var att hänga med i alla perspektiv. Det var jobbigt i början att läsa ur så många personers perspektiv och man kom inte ihåg vem som hade vilka föräldrar och vad de jobbade med.
Det fick jag ofta tänka igenom för att komma ihåg.
Tyvärr så blev jag lite besviken på handlingen, och nu menar jag inte sådär enormt besviken, utan jag hade bara så höga förväntningar att jag hade hoppats på lite mer.
Jag hade hoppats på lite mer spänning, lite mer läskigheter och ett litet bättre slut.
Nedanför kan det finnas lite spoilers i texten
Jag trodde hela boken igenom att den Stora striden skulle äga rum i slutet,men tydligen inte.
Istället blev det ett väldigt kort slut, jag tyckte att det kändes som att de tyckte att boken blev för lång och var tvungna att slänga in ett slut fort som tusan, för innan hade allt hänt ganska långsamt. Då tog kanske vissa saker över hundra sidor på sig. Slutet och allt som hörde därtill var kanske bara trettio sidor långt.
Här kan du börja läsa igen om du inte vill ha spoilers.
Men annars var det en väldigt bra bok och jag känner mig stolt för att jag är svensk, för den här boken kan nog verkligen sätta fart på Sveriges fantasyutbud(jag kom inte på något bra ord).
När jag precis hade läst ut Cirkeln så tänkte jag att de två uppföljarna säkert kommer vara ännu grymmare och att detta var lite av en introduktion. För när jag tänker på följande delar så är jag säker på att de kommer att vara bättre. För detta är som sagt en trilogi.
Bästa med boken: Karaktärerna. Och att den kanske kan vara början till något stort inom fantasygenren i Sverige. Och sen var den faktiskt väldigt spännande också.
Sämsta med boken: Det alldeles för hastiga slutet.
Åldersgrupp den passar för: Tonåringar. 13+
/Anna(:
Den andre Will Grayson
Titel: Den andre Will Grayson
Författare: John Green och David Levithan
Sidantal:315
Betyg: 6-7/10
Originaltitel: Will Grayson,Will Grayson
Den första Will Grayson har en vän som heter Tiny Cooper, han är gigantisk, och bög. Will har bara Tiny som vän och ibland känns det som att han inte ens valde Tiny som vän.
Den andre Will Grayson har en enda vän som han på sätt och vis inte gillar. Sedan har han ju Isaac också, killen som han pratar med på internet och som han mer än gärna vill träffa. Och bli tillsammans med.
När de bestämmer sig för att träffas, förändras allt. Både för Den första Will Grayson,Den andra Will Grayson och Tiny Cooper.
Jag gillar att de pratade om bögar på ett så naturligt sätt. Vanligtvis handlar alltid dessa böcker om att de måste komma ut inför sina föräldrar eller kompisar och inte vet om de vågar, eller så handlar de om att de blir mobbade för att de är bögar. Så är det inte i den här boken. Här är det väldigt fritt och det känns skönt för då känns hela ämnet mer naturligt.
Vad jag inte gillade var att det kändes lite för overkligt. Det kändes som att i stort sett varenda kille på Den första Will Graysons skola var bög. Visst, det kanske var en stor skola, och många kanske är bögar i verkligheten, men alla är i alla fall inte lika öppna med det i den åldern.
Det andra jag inte gillade var att Den andre Will Graysons kapitel var skrivna med små bokstäver, och då menar jag små bokstäver. Det var aldrig en stor bokstav i början av en mening eller i början av ett namn. Det gjorde att det hela såg väldigt löjligt ut, som att någon som nyss lärt sig skriva hade skrivit de kapitlen. Jag gillade det inte alls.
Sedan så var ju Den andre Will Grayson(och Den första Will Grayson) nästan inget annat än deprimerade. Den andra Will Grayson gick hela tiden runt och tyckte synd om sig själv för att han var så himla dålig och inte dög till något. Jag ville bara slå honom i huvudet med en stekpanna.
En sak som däremot var ganska roligt var att de hade döpt Den första Will Graysons kompis till Tiny. Det roliga med det var att Tiny verkligen var jättestor,alltså helt enormt stor.
Tiny gillade jag faktiskt, han var nog en av de karaktärer som jag gillade mest. Den andra Will Graysons mamma var härlig också.
Även om jag störde mig på i stort sett alla och att det inte hände så mycket i boken så var det ändå något som gjorde att jag fortsatte läsa. Kanske för att den var lite mysig och annorlunda. Jag vet inte riktigt,men det var i alla fall därför som den fick rätt så höga poäng.
Bästa med boken: Att de visade att bara för att de var bögar så behövde de inte ha massa problem som kretsade kring just det.
Sämsta med boken: Jag gillade inte riktigt karaktärerna,och att Den andre Will Graysons kapitel var skrivna med små bokstäver hela tiden. Språket kunde också vara ganska grovt ibland.
Åldersgrupp boken passar för: Lite äldre tonåringar. 14+
Ingen helt fantastiskt bok enligt mig(jag hade väldigt höga förväntningar,speciellt med tanke på den roliga början) men ändå ganska läsvärd.
/Anna(:
Spotlight
Titel:Spotlight
Författare: Meg Cabot
Sidantal:229
Betyg: 6/10
Serie: En prinsessas dagbok(2)
Originaltitel:Princess in the spotlight
Prinsessan Mia har tre stora problem(och en hel del andra småproblem).
1: Hennes mamma är gravid med Mias mattelärare.
2.Hon har fått ett kärleksbrev från någon, och hon vet inte vem det är.
3. Hon ska bli intervjuad i TV och har ingen aning om hur hon ska uppföra sig.
Hennes småproblem är väl att hon inte riktigt vet hur hon ska vinna Michael Moscovitz hjärta. Han är dessutom Mias bästa väns bror.
Mias farmor fortsätter att öva upp henne till en prinsessa. Tyvärr går det inte så bra eftersom Mia inte ens vill bli prinsessa, och hon hatar sin farmor.
Det här är en lättsam bok, dock tycker jag inte riktigt att den här lever upp till mina Cabot-förväntningar. Om ni har läst mina tidigare recensioner så vet ni att jag var lite besviken på första boken i den här serien också. Men ännu har jag inte slutat hoppas(kanske för att jag har köpt både trean och fyran och hoppas innerligt att jag inte har slösat bort mina pengar?).
Men även den här har sina roliga stunder, och sina mindre roliga stunder när jag inte förstår vad det är Lilly Moscovitz försöker klämma fram med sitt alldeles för komplicerade språk.
Jag vet inte om jag är den enda som upplever att Lilly har ett irriterande språk med svåra ord,men jag hänger i alla fall fast vid det.
Nästa gång jag blir trött på att läsa tjocka böcker så ska jag absolut plocka upp tredje delen. För de är faktiskt mysiga att läsa och man bara fortsätter läsa. Även i den här boken är det väldigt korta kapitel så jag antar att det beror på det(när kapitlena var längre än tre sidor så blev jag lite grinig för att kapitlen var så långa, då antar jag att ni förstår hur korta kapitlen verkligen var).
Bästa med boken: Lukten. Just min bok luktar alldeles underbart. Jag kan lukta flera gånger på den utan att få nog. Och sen så är den väldigt lättsam och snabbläst. Något som kan vara skönt ibland.
Sämsta med boken: Lilly Moscovitz språk(Åh, vad roligt Anna att du varierar dig så mellan recensionen från första boken och andra boken).
Åldersgrupp: Ja, om 12-19-åringar kunde läsa första boken så vore det väl förfärligt konstigt om de inte kunde fortsätta med andra boken?
/Anna(:
