I det här trädet
Titel: I det här trädet
Författare: Katarina Kieri och Per Nilsson
Sidantal: 235
Betyg:6/10
Siris pappa har problem med spriten. Flera gånger har han lovat att bättra sig,men han lyckas alltid falla tillbaka i gamla vanor. Jakob har aldrig träffat sin riktiga pappa, och hans förra styvpappa var knäpp. Hans bror pratar inte mycket heller. Varken Siri eller Jakob har så värst många kompisar, de är inte mobbade eller retade,bara ensamma.
Siri och Jakob är inte lika gamla och de känner inte varandra. Kanske kommer de aldrig lära känna varandra heller.
Jag är imponerad över att jag ens fick ihop en så lång sammanfattning om boken, låt oss strunta i huruvida den är bra eller inte för ett ögonblick.
Katarina skriver ur Jakobs perspektiv och Per skriver ur Siris. Det funkar att det är två personer som skriver boken för de har vävt ihop handlingen väldigt bra. Tyvärr störde det mig att Jakobs kapitel var skrivet ur i tredje person(alltså han och Jakob) medans Siris var skriven i första person(jag). Det var irriterande.
På grund av att man märkte så tydligt när de bytte så kändes det inte riktigt som att jag lärde känna Jakob lika bra, det kändes som att jag bara stod utanför hans fönster och tjuvlyssnade på vad som hände. I Siris kapitel kände man sig lite mer delaktig.
Annars hade inte den här boken så värst mycket handling. Det handlade lite om deras ensamhet och att de hade lite problem med sina föräldrar. Om boken försökte förmedla något budskap så måste jag ha missat det.
De gillade fåglar också, och det kunde man nästan räkna ut med hjälp av omslaget och titeln. I nästan varenda kapitel så nämndes fåglar på ett eller annat sätt.
En fågelgrej som jag fastnade för var i början av boken, när Siri jämförde sina klasskamrater med fåglar. Den delen av texten kommer här:
Det syns tydligt att jag är en annan sort. Att jag kommit fel.
Att jag inte hör hemma här.
Jag flög förbi och råkade störta bara. Fastnade,trasslade in mig i grenarna, och nu sitter jag här,bland de tjattrande stararna som flyger i flock,bland kråkorna som kraxar, bland hackespettarna som hackar och skrattmåsarna som skrattar och skräntrutarna som skränar. Jag är också i det här trädet.Men det är fel,jag skulle ha varit någon annanstans. Högt ovanför. Skrattar mitt kattskratt högt ovanifrån.
I det här trädet,sidan 7
Jag tyckte bara att det var en väldigt bra jämförelse med hur personer är.
Anledningen till att jag ändå fortsatte läsa hela tiden var nog de korta kapitlen. Man tänkte liksom " äh,det här är bara några sidor långt, det kan jag läsa också,sen lägger jag ifrån mig boken". Men så blev det alltså inte,man fortsatte, även fast det inte var särskilt spännande. Men det kan vara skönt med en lugn bok som avbrott ibland.
Bästa med boken: Korta kapitel som gjorde att man fortsatte läsa. Det var en annorlunda bok, de strävade liksom inte bara efter att några skulle bli ihop eller att vi som läsare skulle gilla boken.
Sämsta med boken:Lite väl händelselös kan jag tycka.
Åldersgrupp: Tonåringar, de kommer nog ha lättast att förstå den här känslan av att vara ensam och inte passa in.
/Anna(:
Att vara Nikki
Titel: Att vara Nikki
Författare: Meg Cabot
Sidantal: 295
Betyg: 5/10
Originaltitel: Being Nikki
Serie: Airhead (del 2)
Em håller äntligen på att vänja sig vid Nikkis liv. Förutom att alla killar vill vara med henne, den enda som inte vill det är killen som Em verkligen gillar.
Tyvärr tror Em bara att hon har vant sig vid Nikkis liv, allt kommer snart att bli mycket värre än vad det var innan.
Riktigt dålig förklaring,jag vet. Men det är inte lätt att skriva en text utan att spoila för mycket.
Jag är så besviken på den här boken.. I början tyckte jag att den var ganska okej,men sedan blev den alldeles för otjejig. Jag ville ha en lättsam bok och trodde att detta skulle vara det, men jag hade fel.
Jag tycker inte alls att allt det här tjatet om att Stark hela tiden följer efter henne och avlyssnar henne är roligt.
Det är heller inte roligt att alla killar tydligen vill ha henne trots att Nikki tydligen var ett svin innan.
Jag tycker att man borde ha lärt känna Nikki lite innan de satte in Ems hjärna i Nikkis kropp för då hade det varit lättare att se skillnaden mellan Nikki och Em. Nu får man bara små ledtrådar ibland om hur Nikki egentligen var.
Dock finns det ju ett mysterium som håller på att lösas,men jag fattade inte riktigt det innan. Jag förstod inte ledtrådarna hon gav mig om att det var så det låg till.
Slutet av boken gjorde mig så himla frustrerad för det var så himla invecklat enligt mig. Man fick veta massa saker på väldigt kort tid och det var hur många viljor som helst och man kom inte ihåg vad varje person ville och varför.
Anledningen till att den här recensionen är lite flummig och konstig är för att jag varit på skolresa hela dagen och jag är jättetrött.
Jag är i alla fall väldigt besviken på den här boken. Jag hade förväntat mig en lättsam bok och fick något annat som inte alls var lättsamt, och inte särskilt händelsefullt eller spännande heller för den delen.
Fast jag tror ändå att jag ska läsa sista delen för jag vill se hur det slutar.
Bästa med boken: Meg Cabots idé med att byta hjärna.
Sämsta med boken: Det som liksom sänkte betyget väldigt mycket för mig var slutet. Slutet var alldeles för invecklat tyckte jag. och det var alldeles för mycket fakta på kort tid.
Ålder boken passar för: Tonåringar.
/Anna(:
En prinsessas dagbok:Tiara och Dr Martens
Titel: En prinsessas dagbok: Tiara och Dr Martens
Författare: Meg Cabot
Sidantal:251
Betyg: 6/10
Serie: En prinsessas dagbok(del 1)
Originaltitel: The Princess Diaries
Mia Thermopolis är inte direkt populär,även om hon skulle vilja vara det.
En kille hon gillar är populär, tyvärr vet han knappt inte vem hon är.
Förrän den dagen Mia (och alla tidningar) får veta att hon är prinsessa.
Hennes pappa är nämligen furste i ett litet land i Europa som heter Genovia och eftersom han inte kan få några mer barn så är Mia den som kommer få ta över efter honom.
Tyvärr var det inte på detta sätt som Mia ville bli populär. Hon får inte vara ifred någonstans och hon måste till och med ha livvakt.
Dock finns det värre saker som hon måste stå ut med.
Sin farmors prinsesslektioner..
Den här boken är skriven i dagboksform(som ni antagligen förstår med tanke på titeln), något som jag inte direkt älskar. Dock fungerar det rätt bra här, och pga de korta kapitlen så vill man bara fortsätta läsa. Det var nog därför jag läste ut den här boken så snabbt. Man tänkte liksom hela tiden att man lika gärna kunde fortsätta lite eftersom nästa kapitel var så kort.
Jag stör mig lite på hennes vän Lillys sätt att prata. Hon använder ord ibland som jag inte förstår och det irriterar mig väldigt mycket.
Tyvärr gillade jag inte riktigt den här boken lika mycket som jag gillar Cabots andra böcker. Jag vet inte riktigt varför,men jag hoppas på att första boken (och kanske andra) var lite mer som en introduktionsbok och att det kommer igång lite bättre senare i serien. Med tanke på att det är tio böcker i serien så kanske man inte ska skynda på alldeles för mycket i början.
Den är faktiskt lite smårolig ungefär hela tiden (jag älskar att hon hela tiden tar upp att hon knappt har några bröst) och just den biten blir bättre av att det känns som att man får följa Mias exakta tankar eftersom den är skriven i dagboksform. Det känns lite mer personligt då.
Bästa med boken: Den är väldigt lättsam och rolig. Korta kapitel så att man bara fortsätter läsa.
Sämsta med boken: Lillys otroliga ordförråd som gör att man ibland känner sig underlägsen och lite dum.
Åldersgrupp: Svår fråga. Jag tror att man kan läsa serien mellan 12-19årsåldern kanske. Beror ju lite på hur man är som person.
Och jag är ledsen för att bloggen har haft så trista uppdateringar på sistone, jag har ju inte direkt läst så mycket.
/Anna(:
Andens kraft
Titel: Andens kraft
Författare: Richelle Mead
Sidantal: 521
Betyg: 9,5/10
Originalspråk: Engelska (Spirit Bound)
Serie: Vampire Academy(del 5)
STOR SPOILERVARNING FÖR ER SOM INTE LÄST TIDIGARE DELAR (men här kommer en instruktion till dig som ännu inte läst någon bok i Vampire Academy: Gå till närmsta bibliotek eller bokhandel och köp/låna första boken. Du kommer absolut inte ångra dig och om du mot all förmodan skulle göra det, ångra dig alltså, så bär inte jag något ansvar för detta överhuvudtaget.)
Rose lyckades inte döda Dimitri i Ryssland och nu är rollerna ombytta. Rose är den som är jagad. Dimitri tänker döda Rose för att hon inte ville bli strigoi, och för att hon är alldeles för farlig levande.
Men Rose tror att hon kan rädda Dimitri, hon måste bara hitta mannen som vet hur man gör. Det visar sig att det inte blir så lätt, speciellt inte om man måste släppa lös en livsfarlig fånge som till och med försökt skada Lissa.
Anledningen till att jag inte har skrivit recensionen förrän nu är för att jag inte vet vad jag ska säga om den. Den är så himla bra och smärtsam att det inte går att beskriva med ord(och oj vad jag är glad att jag inte bloggade under den månaden när jag läste Skuggkysst).
Nu känner jag också att jag vill förklara varför den inte fick en tiopoängare. Det beror lite på översättningen, för jag läste faktiskt översättningen och då vill jag bedöma den också. Det var en del missar och i slutet så hade de till och med råkat skriva strigoi när det egentligen skulle vara moroi(tror jag i alla fall).
Den andra anledningen är för att den inte slutade som jag ville och trodde. Jag är helt enkelt lite besviken över slutet. Jag hade hoppats och trott att den skulle sluta med den händelse som ungefär alla de tidigare böckerna har slutat med(eftersom jag verkligen gör mitt bästa för att inte spoila så tänker jag inte säga något),men det gjorde den alltså inte.
Även om den inte slutade som jag ville så är jag ändå sjuukt sugen på att läsa den sista delen.
Jag älskar Rose(och Dimitri) så himla mycket, hon är helt fantastisk och jag fattar inte hur någon kan vara så cool som hon är. Hon har alltid svar på tal och hon är utan tvekan en av de bästa beskyddarna någonsin.
När jag läser de här böckerna så får jag verkligen en klump i magen och jag går och tänker på vad som ska hända hela tiden. Även nu efteråt går jag runt och tänker på karaktärerna och varenda gång jag hör ordet Ryssland eller Sibiren så tänker jag på Dimitri.
En riktigt bra bok är en bok som man går runt och tänker på även när man inte läser i den och även långt efter att den är slut.
Trots att denna bok är min egen (och som jag alltså är mycket rädd om) så kände jag flera gånger att jag blev så frustrerad på handlingen att jag bara ville kasta boken i väggen eller riva sönder den i småbitar.
Bästa med boken: Snälla, be mig inte välja. Att den är så känslomässigt påfrestande och att Rose och några fler karaktärer är så himla grymma och att det ibland är så himla spännande att man inte vet var man ska ta vägen.
Sämsta med boken: Den lite dåliga översättningen(ibland hade jag faktiskt svårt att förstå vad de menade), och kanske slutet litegrann då.
Åldersgrupp:Alla tonåringar borde läsa den här serien!
/Anna(:
Feber
Titel: Feber
Författare: Maggie Stiefvater
Sidantal: 268
Betyg:8/10
Originaltitel: Linger
Serie: The Wolves of Mercy Falls(del 2)
Spoilervarning för de som inte läst Frost( och kanske för de som inte läst Feber,men jag ska försöka att inte spoila).
Förra vintern var det Sam som kämpade mot vargen inom sig. De lyckades bota Sam, men nu är det något som händer med Grace, är hon kanske inte botad som de först trodde?
Ska Grace och Sam tvingas skilja på sig ändå, även fast Sam är botad?
Och vad gör man när några andra man älskar gör allt för att stoppa ens förhållande?
Fin bok precis som Frost. Dock blir jag lite förbannad på att nu när Sam är botad så är det plötsligt Grace som har problem med "vargen inom sig". Det stör mig lite, det känns lite som att de kör en repris på Frost.
Fast ändå inte, för Sam och Graces förhållande utvecklas väldigt mycket i den här boken och saker i deras förhållande förändras.
Jag gillar att man i denna bok även får läsa ur Isabel och Coles perspektiv. Jag tror att jag gillar Isabel mest, hon är väldigt tuff och rolig. Jag vet inte riktigt än vad jag tycker om Cole,men han känns ändå lite som Jace så jag tror att jag gillar honom (men ingen kan mäta sig med Jace), han är också sjukt smart och det tycker jag om.
Den här boken var inte lika rolig som Frost var, det fanns roliga kommentarer men inte alls lika ofta som i Frost.
Jag tycker också att det känns lite konstigt att de inte tog Graces sjukdom på allvar förrän i slutet på boken, det stör mig lite med tanke på hur mycket Sam älskar Grace.
En annan sak som jag stör mig på något enormt efter Frost och Feber är ordet egendomlig. Jag vet inte hur många gånger ordet egendomlig var med i de här två böckerna och bara jag hör det ordet nu så känner jag för att spy på det. Okej, visst, det är en bok om varulvar men allt kan för tusan inte vara egendomligt!
Annars är den här boken fin och bra och jag sträckläste de sista 180 sidorna ungefär, och jag vill väldigt gärna ha fortsättningen för jag vill se hur detta slutar.
Bästa med boken: Att den är fin och mysig,men samtidigt allvarlig.
Sämsta med boken: Graces puckade föräldrar. Ordet EGENDOMLIG (fy, hur många gånger ska jag behöva ha med det i den här recensionen?!) och att det ibland kändes lite som en upprepning på Frost. Plus att jag blir så deprimerad varenda gång dikterna kommer för jag förstår dem aldrig och det får mig att känna mig lite ytlig och dum.
Åldersgrupp boken passar för: Tonåringar
/Anna(:
Frost
Titel: Frost
Författare: Maggie Stiefvater
Originalspråk:Engelska(Shiver)
Sidantal: 284
Betyg: 8/10
Grace älskar vargarna som finns i skogen utanför hennes skog, även om de försökte döda henne när hon var yngre. Bland dem finns en varg med gula ögon, Hennes varg. Vargen som räddade henne när hon höll på att bli dödad av de andra.
Vad Grace inte vet är att vargen med gula ögon är människa under en viss del av året, den delen blir dock kortare och kortare för varje år.
När Grace träffar Sam för första gången så förstår hon direkt att det är hennes varg,kärlek vid första ögonkastet uppstår och nu hon måste göra allt för att han ska fortsätta vara människa, för det här kan vara hans sista år...
Jag läste den här för första gången för ungefär ett år sedan och då tyckte jag inte direkt att den var någon toppenbok, men jag tror att jag har ändrat uppfattning och jag är så glad att jag läste om Frost.
Jag har kommit på att jag nog faktiskt har mognat under ett år(hur otroligt det än verkar).
Även om detta inte är någon bok där det händer saker hela tiden så är den ändå underbart fint skriven och det är det som gör att jag verkligen tycker om boken.
Samtidigt som den är helt otroligt fin så är den också väldigt rolig ibland och det älskar jag också, för det är alltid roligt när man småskrattar i böcker.
Jag kom på mig själv med att sitta och gråta på vissa ställen i boken. En del i boken som jag kom ihåg från första gången jag läste den och som jag fortfarande tycker är lika hemsk är den gången när Sam håller på att förvandlas och Grace lyckas trycka ner honom i badkaret. Man märker verkligen vilken skräckupplevelse det är för honom.
Karaktärerna i den här boken är väldigt annorlunda och det är något jag också tycker om väldigt mycket.
Grace är väldigt självständig och tuff och det är ofta hon som tar tag i situationen och hon vet alltid hur hon ska hantera en ny situation.
Sam är den mjuka personen i den här boken. Han är väldigt känslig och poetisk och det är ovanligt (på ett mycket bra sätt). Jag gillar att det nästan alltid är Grace som räddar Sam och inte tvärtom, det är skönt med lite omväxling.
Sammanfattning av vad jag tycker då: Jag blev verkligen berörd av den här boken och jag kände verkligen kampen som Grace och Sam utkämpade. Det var verkligen hemskt att läsa om hur Sam kämpde för att behålla sin mänskliga form och Grace var där hela tiden och stöttade honom för att han inte skulle förvandlas.
Dock kan det ta lite tid att läsa den här boken eftersom det används så himla mycket adjektiv och är så poetiskt skriven att man ibland måste stanna upp och tänka och läsa om för att förstå exakt(vilket jag inte alltid gjorde. Speciellt inte dikterna)
Bästa med boken: Den var både rörande och rolig,fast oftast inte på samma gång. De här varulvarna är inte riktigt som andra varulvar, Maggie Stiefvater har liksom hittat på sina egna varulvar.Jag älskade också att både Sam och Grace gillade att läsa,bokmal som man är.
Sämsta med boken: Att den ibland inte kändes trovärdig, eller alltså, ibland kändes det som att Sam sa saker till Grace som vanliga människor inte säger till folk de tycker om.
Åldersgrupp: Tonåringar
Förlåt för att mina recensioner alltid blir alldeles för långa...
/Anna(:
City of Ashes
Titel: City of Ashes
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments (del 2)
Sidantal: 453
Betyg: 9,5/10 (jag sparar 10an till City of Glass som jag har hört är bäst av de tre första)
To complicate matters, someone in New York City is murdering Downworlder children. Is Valentine behind the killings--and if he is, what is he trying to do? When the second of the Mortal Instruments, the Soul-Sword, is stolen, the terrifying Inquisitor arrives to investigate and zooms right in on Jace. How can Clary stop Valentine if Jace is willing to betray everything he believes in to help their father?
Inte jag som skrivit texten.
Innehåller spoilers för de som varken läst första eller andra boken!
Först vill jag bara berätta en dålig sak med de här böckerna... De är väldigt svåra att fotografera pga sina glansiga omslag,men det är väl ungefär också det enda. Dock fann jag inte att Jace var riktigt lika rolig(det betyder ändå att han fortfarande är mer än 100 gånger roligare än vanliga mundanes) i den här boken som han var i City of Bones, men jag förstår samtidigt varför. I den här boken får man se en mycket mer känslosam sida av Jace och den gillar jag också väldigt mycket.
Den här boken var inte alls lika rörig som City of Bones för nu hade man ju lärt sig det mesta av den här komplicerade underbara världen och då var det inte så rörigt.
Jag gillar inte att Simon och Clary är ihop, jag tycker att de ska vara vänner och inget mer, detta kan möjligtvis ha något att göra med att jag tycker att Jace och Clary passar ihop, så när ska de sluta vara syskon? Jag väntar fortfarande och jag tror att jag kan ha kommit fram till någon lösning, den tänker jag däremot inte avslöja för er ifall jag har totalt fel(men det har något att göra med ärret som the Inquisitor nämnde som Jace har på sin skuldra/axel, och lite att göra med the Inquisitors familj).
Jag gillar att man lär känna fler personer i den här boken och jag gillar även att de personerna man känner från tidigare utvecklas, precis som personer i serier ska göra. Det är det som gör att man får känslan av att man känner de karaktärerna bättre än karaktärer i dethärärbaraenbok-böcker (finns det något bra ord för det?).
Den här boken är väldigt spännande och det händer hela tiden saker. Jag fann mig själv med att sitta och läsa och läsa och den här gången blev jag inte lika trött (jag blir lättare trött av att läsa på engelska för jag måste fokusera mycket mer) som jag blev när jag läste City of Bones.
Cassandra Clare måste ha gått någon kurs i "Hur man avslutar en bok på bästa sätt för att få läsaren att vilja kasta sig över nästa bok samtidigt som den vill kasta boken de just avslutat i väggen" för jag blir både jättesugen på att läsa City of Glass samtidigt som jag blir lite besviken på relationen mellan Clary och Jace (som vanligt).
Får jag bara lägga in att jag älskade delen i boken när Alec fick Fearless"runan" och höll på att avslöja lite grejer om honom och Magnus Bane(som jag förresten har börjat gilla väldigt mycket) som inte hade varit så bra om det kom ut direkt till hans familj.
Jag sitter här och funderar på om det är något mer jag borde säga,men jag har svårt att finna ord..
Bästa med boken: En omöjlig fråga. Allt ungefär.
Sämsta med boken: Att den är svår att fotografera( omslagen är ursnygga ändå)
Åldersgrupp den passar för: Lite äldre tonåringar. 14 och uppåt(med förutsättningen att man förs
/Anna(:
Intriger
Titel:Intriger
Författare: Sara Shepard
Sidantal:252
Språk: Svenska
Serie: Pretty little liars(del 4)
Betyg: 9.5/10
Spoilervarning för alla som inte läst de tidigare böckerna!
Hanna Marin kämpar för sin överlevnad sedan hon blivit överkörd av en svart bil med en mystisk förare,även kallad A.
Aria har ingenstans att bo sedan hon blev dumpad av sin pojkvän, och läraren som hon har en romans med blev tagen av polisen.
Spencer har dåligt samvete över att hon har kopierat sin syters uppsats för att få bra betyg samtidigt som hon försöker få de glömda bitarna av sitt minne att falla på plats.
Emily har blivit skickad till sina släktingar i Iowa för att hon ska sluta tänka på Maya.
Men de har fortfarande ett gemensamt problem: A.
Jag har ju nämnt ett antal gånger tidigare hur mycket jag gillar den här serien och nu gillar jag den ännu mer. Jag tror nog att detta var den bästa boken av de fyra jag hittills läst.
Anledningen till att den inte fick 10 poäng är att jag alltid finner att de här böckerna inte riktigt griper tag i mig från sida ett, det tar ungefär sextio sidor. Egentligen är sextio sidor inte särskilt mycket men efter de där sextio sidorna så kan jag nästan inte lägga ner boken så det är faktiskt en skillnad. För när jag precis börjar i boken så orkar jag inte alltid plocka upp boken och läsa.
Sedan jag läste första boken så har jag haft en teori om en anledning till att A visste så mycket och det visade sig att jag hade rätt och det känns ganska grymt för den här anledningen sker i början av första boken och man kanske inte tänker så mycket på den då.
Flera kvällar har jag haft svårt att somna efter att jag har läst den här boken eftersom den är så läskig vid vissa tillfällen, det är en av anledningarna till att jag gillar den(ja, jag föredrar också att sova på kvällarna precis som vanliga människor,men läs vidare så förstår ni). För det är ju inte bara chic-lit, det är ju väldigt spännande och mycket hemligheter som man får reda på allt eftersom också.
Som jag har sagt tidigare så är jag grymt imponerad över hur hon har lyckats få ihop hela den här historien.
Ännu en anledning till att den inte fick full pott var att jag saknar Ezra, det är alldeles för lite Ezra. Aria har alltid varit min favoritperson att läsa om men hon var inte lika rolig i den här boken. I den här boken var jag mer intresserad av alla personerna faktiskt.
Jag vet att det finns fler böcker (3st eller något?) och jag hoppas verkligen att de blir översatta,dock funderar jag på om detta kommer att hålla i tre böcker till, för allt blir tjatigt efter ett tag. Fast det finns fortfarande mycket att klara upp.
Bästa med boken: Jag tycker att det mesta är helt grymt. Jag gillar att man får läsa ur fyra olika personers perspektiv(tyvärr kan det bli svårt att komma ihåg vad som hände vem och så vidare men det gör inte så mycket) och att Shepard hela tiden lurar en att tro att A är en person som det sedan visar sig att det inte alls är, fast man just då var 100% säker att det visst är den.
Och jag är glad att man i den här boken fick veta vem både A och mördaren var.
Sämsta med boken: Den lite,enligt mig, sega början.
Åldersgrupp den passar för: Tonåringar!
/Anna(:
Harry Potter och De Vises Sten
Titel: Harry Potter och De Vises Sten
Författare: J.K Rowling
Sidantal: 379
Språk: Svenska
Betyg: 8,5/10
Föräldralöse Harry Potter bor hos sina elaka styvföräldrar och deras vidrige son. En helt ny värld öppnar sig för Harry när det visar sig att han egentligen är en trollkarl och börjar i Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom, en värld full av magi och spännande äventyr!
Jag är ganska säker på att ni vet vad Harry Potter handlar om så jag skrev bara av en liten bit av texten från baksidan på boken.
Jag läste den här boken för mycket längesedan, när jag var ungefär nio år, så jag brukar säga att jag på sätt och vis inte har läst böckerna tidigare. För hur mycket kan jag egentligen ha fattat när jag var nio år gammal?
Jag tyckte att den var bra, bättre översättningar har jag garanterat läst för den här var inte särskilt bra. Dock är ju själva historian bra, väldigt bra till och med, jag bara väntar tills jag kommer förbi fjärde boken för då kommer det äntligen börja bli spännande på riktigt för jag har liksom sett fram till femte filmen (alltså jag har inte sett femte filmen) så det blir ju mer spännande att läsa något där man inte har en aning om vad som ska hända.
Därför kan jag ju på sätt och vis inte döma den här boken helt korrekt. Den är megabra och jag kan inte lägga ifrån mig den,men problemet är ju att jag vet vad som ska hända. Jag har sett filmen ett antal gånger(och förstår nu hur bra gjord den är) och jag har spelat spelet (som är skittroligt!) ett antal gånger.
Men den är verkligen bra det är ju bara det att det inte blir någon direkt spänning.
Jag kände mig elak under alla de ögonblick som jag satt och skrattade åt Nevilles olyckor,men jag kunde bara inte låta bli.
För tillfället sitter jag och suktar efter att läsa nästa bok,tyvärr går inte det för sig för tillfället. Väntar ju på att massa böcker ska börja trilla in från biblo snart och jag måste även fokusera på City of Ashes som jag läst ca 20 sidor i, men det är ju bättre än att jag inte hade läst något alls.
Bästa med boken: Själva världen de lever i är hur verklig som helst. Rowling har byggt upp en värld som man verkligen tror finns och det är inte dåligt. Sedan är ju allt väldigt väl genomfört och genomtänkt. Rolig är den också.
Sämsta med boken: Måste nog vara själva översättningen som jag inte gillade sådär jättemycket.
Åldersgrupp som boken passar för: Alla som läser ganska bra och som orkar läsa en bok på nästan 400 sidor.
/Anna(:
Okänd identitet
Titel: Okänd identitet
Författare: Meg Cabot
Sidantal:222
Språk: Svenska
Serie: Saknad-serien (del 5)
Betyg:9/10
Blixtflickan är tillbaka i en sista bok, eller är hon verkligen tillbaka? Jessica Mastriani tappade nämligen sin förmåga när hon hjälpte till i kriget i Afghanistan. Något gjorde att hon fick mardrömmar och förmågan försvann, hon kan inte längre hitta försvunna personer.
Nu när hon är en helt normal person så flyttar hon och Ruth till New York, Jessica gör det för att gå på en dyr musikskola.
Hon har lämnat sitt gamla liv bakom sig, även Rob sedan hon sett honom kyssa en annan,men en dag knackar Rob på hennes dörr och han behöver hjälp med en tjänst. Han behöver nämligen hitta sin lillasyster, men hur ska Jessica lyckas med det? Hon har ju inte sina krafter längre...
Underbar,underbar,underbar. Fast till en början var jag en smula skeptisk. Väldigt skeptisk faktiskt. Hon har flyttat hemifrån, hon har inte sina krafter kvar, hon har sagt upp bekantskapen med Rob, hon är två år äldre och ett tag tror jag att Cabot har begått ett STORT misstag(ja, hon hade en förmåga att använda versaler i den här boken så jag härmar henne lite. Det var otroligt irriterande och hon hade lika gärna kunnat använda kursiv text) genom att göra henne två år äldre och totaländrat hennes liv.
Den tanken hängde dock inte kvar särskilt länge. Hon far ju liksom ändå hem och hon träffar ju Rob igen (hon får tillbaka krafterna också) så allt är ju nästan som vanligt. Det är bara vissa gånger när Jess tar upp att hon är två år äldre som det gör lite ont i hjärtat. Ja,jag har ju faktiskt missat två år av hennes liv och det är inte så himla roligt.
Denna boken slukade jag precis som de tidigare i serien och jag bara superdupermegaälskade slutet. Den här boken hade inte kunnat sluta på ett bättre sätt och det lovar jag er. Så jag ångrar verkligen inte att Cabot skrev den här sista delen!
Innan man kommit in i Cabots sätt att skriva så kan det vara lite rörigt för hon gillar att på sätt och vis använda parenteser, fast det står istället mellan två kommatecken(otroligt svårt att förklara) så innan man vant sig så kan man bli förvirrad och bli tvingad och gå tillbaka till det som stod innan kommatecknet för att förstå det som kommer efter kommateckecknet. (Den som förstod den här förklaringen är ju grym!)
Bästa med boken: Allt utom det som var mindre bra.
Sämsta med boken: Att hon använde stora bokstäver istället för kursiv stil. Att hon var två år äldre, det tyckte jag var lite sorgligt. Fast det var samtidigt lite kul att se hur alla hade utvecklats.
Ålder boken passar för: 13 och uppåt.
/Anna(:
Madison Finn
Titel:Madison Finn: Kompisar på nätet
Författare: Laura Dower
Sidantal:183
Betyg:6/10
Språk: Svenska
Madison Finn ska snart börja sjuan, och hon är hur orolig som helst. Dessutom är hon hur ensam som helst just för tillfället. Alla hennes vänner är nämligen på läger. Emilio är på dataläger medan Amy är på dansläger.
Men en dag när hon är ute och går med sin hund Boy ser hon att någon ny har flyttat till hennes kvarter, hon heter Fiona och hon verkar trevlig. Kanske kan de bli kompisar. Men kan hon verkligen skaffa en helt ny kompis bara så där? Kommer hennes andra vänner bli arga på henne?
Jag älskade serien om Madison Finn när jag var yngre. Jag läste om den första boken häromdagen och insåg att jag borde verkligen läst den här boken innan jag började sjuan. Jag känner igen mig så mycket i Madison Finn och det känns väldigt skönt. Att man liksom inte är ensam om att vara nervös inför att börja på en helt ny skola och så. Dock känns språket väldigt löjligt och den känns inte så bra skriven. Anledningen till de relativt höga poängen är att jag verkligen känner igen mig i Madison Finn och boken har ett bra tema även om jag inte riktigt gillar sättet den är skriven på.
Anledningen till att jag från första början plockade upp den här boken var att jag precis avslutat City of Bones, väldigt tjock och dessutom på engelska, så jag ville ha lite avkoppling men tyvärr har jag nästan inga böcker från biblo att läsa (akut panikläge!) så jag valde att läsa någon lätt,kort bok som jag hade hemma.
Och jag har fortfarande panik över att jag inte har några böcker från biblo, men jag står i kö på ungefär 5 superböcker och jag är ganska så säker på att jag kommer få alla böckerna samtidigt under en sjukt stressig vecka så att jag ändå inte kommer hinna läsa alla jag vill läsa..
Just nu läser jag Okänd identitet av Meg Cabot.
Bästa med boken: Hög igenkänningsfaktor!
Sämsta med boken: Språket
Ålder boken passar för: De som ska börja sjuan och då är man nog runt 12 år.
Har du läst Madison Finn-serien? Jag har fått någon konstig känsla av att nästan ingen läst Madison Finn så det är därför jag undrar.
/Anna(:
City of Bones
Titel: City of Bones
Författare: Cassandra Clare
Serie:The Mortal Instruments (1)
Sidantal: 485
Språk: Engelska
Betyg: 9/10
When fifteen-year-old Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder - much less a murder committed by three teenagers covered with strange tattoos and brandishing bizarre weapons. Then the body disappears into thin air. It's hard to call the police when the murderers are invisible to everyone else and when there is nothing - not even a smear of blood - to show that a boy has died. Or was he a boy?
This is Clary's first meeting with the Shadowhunters, warriors dedicated to ridding the earth of demons. It's also her first encounter with Jace, a Shadowhunter who looks a little like an angel and acts a lot like a jerk. Within twenty-four hours Clary is pulled into Jace's world with a vengeance, when her mother disappears and Clary herself is attacked by a demon. But why would demons be interested in ordinary mundanes like Clary and her mother? And how did Clary suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know...
(Det är inte jag som skrivit texten, jag hann tyvärr inte, franskaprov...)
Jag försöker komma på vad jag verkligen tycker om den här boken. Jag känner att det här är en väldigt speciell bok för jag bryr mig väldigt mycket om vad som händer personerna i böckerna. Om det går dåligt så påverkas även jag, jag mår också dåligt då. För mig är det så en bra bok ska vara,man ska påverkas av boken. Jag älskade Clary, hon är stark och självständig. Jag gillar att hon är så kaxig och alltid har svar på tal. På något sätt påminner hon mig om Rose Hathaway från Vampire Academy. Som ni säkert har märkt så är min absoluta favoritkaraktär absolut Jace. Jag älskar sättet han är på. På ytan så verkar han väldigt sarkastisk och oförskämd, men när han är tillsammans med Clary så får man se hans riktiga mjuka sida och det gillade jag väldigt mycket.
Jag är imponerad av Cassandra som lyckats skapa så bra karaktärer för jag gillade faktiskt alla "snälla" karaktärer.
Några få saker som drar ner betyget på den här boken är att det var sjukt mycket fakta och svårt att hålla alla namn och så i huvudet, särskilt för mig som inte läst direkt mycket på engelska tidigare. I början var det hur mycket fakta som helst och jag blev nästan lite yr i bollen,men efter ett tag vande man sig.
Det som jag för tillfället är mest besviken över(och som även gör att jag faktiskt vill läsa fortsättningen för jag tror inte på att det kan vara på det här sättet) är slutet. Jag har läst att en del varit lite besvikna och förvånade över slutet och det blev jag också. Jag blev faktiskt väldigt besviken.. Om det här inte ordnar upp sig så kommer jag bli ledsen.
Något jag till min förskräckelse precis kom på att jag glömt ta med i recensionen var ju hur sjukt rolig den här boken var. På ett ställe skrattade jag till och med rakt ut och det är inte ofta jag gör det när jag läser.
Bästa med boken: Alla underbara karaktärer som Cassandra på något helt magiskt vis lyckats skapa(Jace är nog min nya manliga favoritkaraktär). Att det hela tiden hände något var också väldigt roligt. Däremot kunde man ibland glömma av vad de egentligen var ute efter, att hitta Clarys mamma och även The Mortal Cup.
Sämsta med boken: Att det i början var väldigt mycket fakta, och slutet. Jag är som sagt enormt besviken över slutet..
Åldersgrupp som boken passar för: 14- Den här boken kan man nog njuta av även om man är lite äldre,dock behövs det ju rätt så bra kunskaper i engelska med tanke på att den ännu bara finns på engelska(den borde väl snart bli översatt eller?)
Såhär kan det se ut i min bok om det finns väldigt många trevliga citat.
Markerar ni fina/roliga citat på något sätt?
Mitt sista råd: LÄS DEN!
/Anna(:
Skandaler
Författare: Sara Shepard
Sidantal:238
Betyg:8.5/10
Serie:Pretty little liars 3
Serien om de fyra tjejerna som blir förföljda av A fortsätter. Tjejernas innersta hemligheter har avslöjats men fortfarande finns det vissa hemligheter kvar att avslöja, och det är det A tänker göra. De fyra tjejerna har det riktigt jobbigt och om tjejerna tror att det inte kan bli värre så har de fel.
Men A begår ett misstag och en av tjejerna kommer på vem det är,men det är farligt att veta också.
Den här boken var inte riktigt lika bra som de två tidigare, men den var ändå väldigt spännande och det var många saker som gick åt pipsvängen i den här boken också. Jag tänker inte berätta för er vad exakt som hände men jag gillade inte det som hände Aria i slutet.
På något vis känner jag på mig att den här författaren inte kan ha alla indianer i kanoten med tanke på att hon i början av boken skriver: De talade aldrig illa om Ali. Det var en lika stor hädelse som att bränna Rosewood Days flagga eller medge att Johnny Depp inte var så himla söt egentligen- att han i själv verket var obehaglig och gammal.
Och nu när ni läser den kursiva texten ovanför så känner jag absolut också att ni reagerar på det där med Johnny Depp. Hon har fått allt om bakfoten, han är inte alls obehaglig och gammal, kolla här bara:
Förlåt, det var inte meningen att glida ifrån ämnet. Men boken var faktiskt jättebra och man fick liksom veta helt nya saker om tex Spencer. Jag är positivt överraskad över hur otroligt bra hon har fått ihop allt. Hur allt liksom hänger ihop,ännu har jag inte märkt några brister. Bristen kan väl vara att A inte längre verkar vara den jag först trodde att det var..
Men läs den här serien(titta inte på omslagen) för den är superbra och jag vill bara ha fortsättningen(hör ni det nu biblioteket?)
Och än en gång, förlåt för att jag tog med det där med Johnny Depp.
/Anna(:
The Chosen One
Författare: Carol Lynch Williams
Sidantal: 213
Betyg:8/10
Språk: Engelska
Kyra bor tillsammans med sin familj, inte någon helt vanlig familj. Hennes pappa har nämligen tre fruar och Kyra har runt tjugo syskon. Hon bor inte i något vanligt samhälle utan hon och hennes familj bor tillsammans med The Chosen Ones. Kyras liv var underbart till den dagen då hon fick reda på att hon skulle bli tvungen att gifta sig med sin femtio år äldre farbror, som dessutom redan har sex fruar. Kyra är nämligen inte som alla andra, hon vägrar att anpassa sig och hon tänker absolut inte gifta sig med sin farbror.
Två hemligheter har hon också: Hon älskar att läsa och hon är kär i Joshua.
Men när Kyra vägrar att gifta sig med sin farbror så uppstår problem, även för hennes familj.
Den här boken var väldigt bra men samtidigt väldigt smärtsam och hemsk. Det är hemskt att behöva läsa om en fjortonårig flicka som ska bli tvingad att gifta sig med sina sextioåriga farbror. Det som däremot var bra var att Kyra inte bara lät det ske, hon gjorde verkligen något för att försöka stoppa det här. Även om det var svårt så slutade hon inte kämpa.
Det som också gjorde att jag gillade Kyra var att hon gillade böcker. Väldigt smart drag av författaren egentligen för man börjar ju verkligen gilla någon som gillar böcker om man själv gillar böcker. Böckerna betydde ju verkligen mycket för Kyra och det var underbart att läsa om det. Jag är glad att jag inte levde där för jag hade inte stått ut med att inte få läsa böcker, fast de fick läsa bibeln.
Boken var ju även sprängfylld med kärlek, både till böckerna, till Joshua(som jag verkligen gillade) och till familjen.
Den här boken är absolut läsvärd även om den är hemsk, den är faktiskt väldigt mysig också. Det känner jag nu när jag tänker på den såhär i efterhand.
Bästa med boken: Kyra och allt som hon älskade. Kyra var verkligen en kärleksfull person,även om hon inte lät andra stoppa hennes drömmar.
Sämsta med boken: Ibland blev jag lite trött på allt tjat om att de måste vara lydiga och göra som de blev tillsagda och sådär.
Ålder den passar för: Jag säger väl tonåringar igen, men man måste även kunna läsa ganska bra på engelska för den finns inte på svenska vad jag vet.
/Anna(:
Hemligheter
Författare: Sara Shepard
Serie: Pretty Little Liars 2
Sidantal:250
Betyg:9/10
Signaturen A fortsätter gäcka de forna bästisarna, Spencer, Aria, Emily och Hanna - oskiljaktiga tills gemensamma vännen Alison försvann spårlöst för tre år sedan. Hon som visste deras mörkaste hemligheter.
Nu återfinns Alisons döda kropp nergrävd i en trädgård, men A fortsätter att trakassera vännerna och verkar veta ALLT. Om det inte var Alison som skickade alla dessa hotfulla meddelanden vem kan det då vara?
Text från Adlibris igen, bara för att jag har sportlov och är sjukt lat.
Jag älskade den här boken, precis som jag älskade första boken. Superbra. Tyvärr var inte Arias kapitel lika bra som i första boken och det var ju lite synd eftersom jag gillade henne bäst. Däremot så var Spencers kapitel väldigt bra. Eftersom jag läste Lögner och Hemligheter i stort sett direkt efter varandra och det var ett tag sedan jag läste ut dem så glömmer jag vilka grejer som var med i första boken och vilka som var med i andra.
Jag tror faktiskt att jag har listat ut vem A är, en är ju iallafall utesluten nu.Jag kommer antagligen börja i Skandaler efter att jag läst ut The Chosen One (japp, ni läser rätt, den är på engelska). Egentligen läser jag Snapphaneresan men jag är mer sugen på Skandaler.
Bästa med boken: Den är ytlig men samtidigt sjukt spännande. Man får följa fyra olika personer så det finns alltid någon som man känner igen sig i.
Sämsta med boken: Alla klädesmärken och sådana saker som jag inte vet något om, de får mig att känna mig obildad.
Ålder de passar för: Tonåringar som gillar kärlek och ytligheter. Men man får helst inte vara mindre mesig än jag för den kan vara lite läskig, iallafall med mina mått mätt.
/Anna(:
Lögner
Författare: Sara Shepard
Sidantal:222
Betyg:9/10
(Eftersom jag för en gångs skulle tagit bilden själv så får ni nöja er med att jag inte skriver något egen text om vad den handlar om, utan lånar från typ Adlibris,man kan ju liksom inte få allt här i världen)
Mystiska meddelanden från signaturen A sprider skräck i det forna tjejgänget. Vem vet allt om dem? Även deras intimaste hemligheter! Kan det vara Alison, vännen som försvann spårlöst från det där pyjamaspartyt för tre år sedan
Alla har något att dölja men speciellt high school-tjejerna Spencer, Aria, Emily och Hanna. Till synes oskyldiga flickor, men skenet bedrar.
Se bara på Spencer som går bakom ryggen och strular med syrrans pojkvän. Aria som fantiserar om sin lärare. Emily som har pojkvän men faktiskt är galet kär i den nya tjejen på skolan. Och Hanna som använder så fula knep för att hålla sig i form.
Jag älskade den! Jag kunde känna igen mig lite i varje karaktär men mest Spencer och jag gillar när man kan göra det.
Det är också väldigt skönt med en ytlig bok, det behövs liksom ibland.
Min favorit att läsa om är Aria, antar att det är kul att läsa om tjej som blir kär i lärare, förbjuden kärlek liksom.
Det som tyvärr var jobbigt för mig, som inte är särskilt insatt i modeindustrin, var alla märken de rabblade upp hela tiden. Det var nya märken på kläder och skor hela tiden och min mun blev till ett större och större frågetecken för varje märke. Som ni märker är jag verkligen nere och petar i detaljerna för att hitta något som inte var bra för jag tyckte verkligen att den här boken var väldigt bra( så pass bra att jag började i andra boken direkt, något som inte brukar inträffa särskilt ofta för mig).
Omslagen är enligt mig väldigt misslyckade och man ska absolut inte döma boken efter omslaget den här gången för boken förtjänar ett mycket bättre omslag.
Megabra bok om man känner för att vara lite ytlig ett tag, men den är faktiskt spännande och lite läskig(jag är inte van vid deckare) och det gör den till en bladvändare som man inte kan sluta läsa i förrän man vänt sista sidan, och efter det ger man sig genast på andra boken;)
Jag lovar att jag ska försöka använda ordet "liksom", jag hade med det minst tre gånger i den här texten,inte bra.
/Anna(:
Här ligger jag och blöder
Titel: Här ligger jag och blöder
Författare: Jenny Jägerfeld
Sidantal:252
Betyg: 7/10
Under en skulpturlektion sågar Maja av sig tummen med en elektrisk sticksåg.
Eftersom hon klär sig i svart tror alla,även hennes pappa, att hon sågade av sig tummen med flit.
Den enda som inte tror att hon gjorde det med flit är hennes mamma.
Anledningen till det kan vara den att hon inte svarar när Maja ringer och när hon kommer för att besöka henne under helgen så är hon inte hemma. Maja vet inte vad hon ska göra.
Är hennes mamma död eller vad har egentligen hänt?
På grund av flisor i foten hamnar Maja på en fest hemma hos grannen Justin, fast han heter egentligen inte Justin.
Justin får Maja att glömma av mamma för ett kort tag. Men mamma Jana är fortfarande borta, vart är hon egentligen?
Tyvärr är jag besviken. Jag hade verkligen,verkligen,verkligen (för att härma författaren) sett fram så himla mycket emot den här boken men tyvärr blev jag besviken. Jag trodde den skulle vara megarolig och hyperbra, men det var den inte riktigt.
Visst småfnissade jag mycket mer än vad jag brukar göra i böcker, men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra.
Början var riktigt äcklig och fick mig att må lite illa, men på sätt och vis gillade jag det. Att hon bara genom ord lyckades skriva en sådan äcklig beskrivning på när någon sågade av sin tumspets, jag kan säga att jag fick en väldigt klar bild framför mig.
Maja framstod som en väldigt stark tjej enligt mig, hon bröt liksom inte ihop för minsta lilla sak, även fast hon faktiskt var lite ostabil ibland.
Justin/Jens gillade jag väldigt mycket.
Men innan jag säger något mer så tänker jag bara liksom komma med en möjlig förklaring till varför jag inte blev helt förälskad i den. Jag tror att det var fel tidpunkt som jag läste den på. Det blev ju ett stort avbrott i läsningen i runt lite mer än en vecka och det gjorde ju att man kom ifrån och glömde lite i boken. Jag fick inte samma känsla som om jag hade läst den inom en kortare tidsperiod, eller ja, ni fattar.
De sista hundra sidorna läste jag ju liksom ut på mindre än en dag och de var faktiskt väldigt bra!
Bästa med boken: Den var liksom rolig på ett sätt som många andra böcker inte är. Jag gillade att Maja var lite sådär småklumpig också, inte någon helt perfekt barbiedocka.
Sämsta med boken: Att jag trodde att den skulle vara ännu bättre.
Åldersgrupp: Tonåringar men även vuxna
(Det var så länge sedan jag gjorde en recension att jag blev tvungen att läsa en gammal recension för att se om jag skulle ha med något mer^^)
/Anna(:
Vampire Diaries: Uppvaknandet
Titel: The Vampire Diaries: Uppvaknandet
Författare: L.J Smith
Sidantal:206 sidor
Betyg:7/10
(och ja, mitt batteri är slut i kameran igen, hur kan det hela tiden vara slut?!)
Elena är skolans drottning och hon kan få vem hon vill. Förutom Stefan Salvatore, tydligen. Han är ny på skolan och varje gång Elena försöker prata med Stefan så går han ifrån henne.
Hon förstår inte vad det är för fel på honom och hon bestämmer sig för att göra allt för att få Stefan.
Problemet är att han verkar ha en mur omkring sig som inte går att komma innanför men Elena tänker lyckas.
Han har även ett väldigt trassligt förflutet..
Jag har ännu bara läst första delen i första boken(som innehåller både första och andra boken) och jag är inte särskilt imponerad än.
Det är i alla fall väldigt tydligt att boken inte är som serien. Än så länge föredrar jag absolut Tv-serien.
Man har liksom redan en bild i huvudet av hur Vampire Diaries är så det blir konstigt när man även ska göra sig en ny bild, där Elena dessutom är bitchig och blond.
Som jag kanske inte har berättat så är jag Team Damon och det står jag kvar vid även när det gäller böckerna än så länge. De få gånger som Damon var med i första boken var garanterat de bästa och roligaste. Mer Damon åt folket!
Men jag ger ännu inte upp hoppet och jag tror att de kan bli mer spännande inom en snar framtid, det är kanske anledningen till att de har satt de två första böckerna i en bok. För att man liksom ska fortsätta ändå även om man kanske inte är riktigt övertygad.
Det var ett ställe i boken som jag verkligen tyckte var löjligt.
Sedan såg hon det smala band av siden som låg prydligt hopvikt i ett av hörnen.Hon tog fram det och lät det glida mellan fingrarna. Det var det aprikosfärgade hårband hon tappat andra dagen efter skolan.
Åh, Stefan. Tårarna sved i ögonen och bröstet svällde av gränslös ömhet.Så länge?
Har du älskat mig så länge? Åh,Stefan...
Elena s.120
Jag tyckte att det var väldigt löjligt eftersom det var ungefär två veckor sedan de träffat varandra för första gången. Vilket enligt mig inte är lång tid alls..
Annars en ganska bra bok som man av någon anledning faktiskt inte vill lägga ifrån sig när man väl börjat,man vet inte varför. Kanske är det vampyrernas tankekraft..
/Anna(:
Det händer nu
Författare: Sofia Nordin
Sidantal:249
Betyg: 9/10
Stella gillar Sigrid och hon vill berätta det för henne. Hon vill inte låtsas längre, hon vill bara pussa Sigrid mitt framför alla andra,men hon vågar inte. Tänk om Sigrid inte alls tycker likadant.
Sigrid och Stella har varit bästa kompisar ett tag och när Sigrid ska åka till Kreta så frågar hon om Stella vill följa med. Stella blir självklart överlycklig över att få vara ensam med Sigrid och hennes familj i två veckor. Tyvärr blir det inte riktigt som Stella hade tänkt sig. Under semestern märker Stella att Sigrids bror gillar henne och eftersom Stella inte vågar prata med Sigrid så börjar hon flirta med Sigrids bror istället. När de kommer hem från resan blir han väldigt efterhängsen och Stella ångrar sig, hon vill ju ha Sigrid, inte hennes bror...
Under tiden som jag läste den här boken så visste jag inte riktigt vad jag tyckte om den. Antagligen måste jag ha tyckt att den var väldigt bra för jag sträckläste den i stort sett. Nu så här i efterhand tycker jag att det var en väldigt bra bok. Man kände sig liksom lite som Stella och jag gillade att det inte var en helt vanlig kärlsekshistoria. Här är det ju en tjej som gillar en annan tjej och på något sätt känns det faktiskt svårare för de allra flesta är ju heterosexuella och då kan det ju vara svårt att veta om den andra tjejen gillar en tillbaka. Därför var den här boken väldigt spännande.
Jag trodde att det skulle hända något hemskt i slutet, alltså att någon skulle få reda på något och att de skulle bli osams eller så. Jag väntade liksom på det eftersom det kändes som att det skulle hända men det enda som hände var att de småbråkade lite.
Så hela den här boken var faktiskt rätt positiv, man kände sig faktiskt glad och lycklig när man läste den här boken.
Jag gillade även när Stella mejlade med Agnes som var en gammal tant och som hade gått igenom samma sak när hon var ung,för väldigt länge sedan.
Den här boken hade nog kunnat vara ännu bättre om man hade fått läsa från både Sigrids och Stellas perspektiv. Jag ville ju liksom veta hur Sigrid kände det för det var ju liksom alltid Stella som tog tag i allt. Sigrid bara väntade på att Stella skulle ringa och så där.
Det bästa med boken: Det var liksom ingen helt vanlig kärlekshistoria och det gjorde den här boken mycket mer intressant och på något sätt varm. När man läste den här boken kände man sig på något sätt välkommen till en annan värld,Sigrids och Stellas.
Det sämsta med boken: Man blev irriterad på Sigrid som aldrig tog några egna initiativ och som aldrig riktigt sa till sin mamma som inte ville att de skulle vara tillsammans.
Vilken ålder boken passar för: Garanterat tonåringar! 13-17 år kanske.
/Anna(:
Saknad: Fritagningen
Titel: Saknad: Fritagningen(del 4)
Författare: Meg Cabot/Jenny Carroll
Sidantal:192
Betyg:5/5
(Jag hade tänkt ta ett eget foto av boken, men har man inget batteri så är det svårt)
Under tacksägelsedagen åker Jessica hem till Rob och hans mamma för att äta middag(hennes familj tror att hon ska hem till sin kompis). På hemvägen kör Rob bakom Jessicas bil eftersom hon inte har körkort och får egentligen inte köra bil. Efter ett tag blir de stoppade av polisen och då ser Jessica att de håller på med något på åkern. Hon går dit för att titta och får se en mördad kille. En kille från hennes område. Hans pappa var och frågade efter honom tidigare på dagen efter att han försvunnit när han skulle köpa grädde.
Jessica tänker ta reda på vilka det är som har mördat honom och sätta stopp för dem.
Men snart försvinner det någon mer och då blir det bråttom..
Underbar bok och underbar serie. Jag låter alltid tjatig när jag recenserar de här böckerna eftersom jag tycker att de är så bra! Jessica är en av mina favoritkaraktärer just för att hon klarar att ta hand om sig själv och vågar göra saker ensam. Hon är förälskad i Rob men det är inte något som gör att hon gör sig löjlig eller försöker få hjälp.
Det värsta i den här boken var att det var väldigt mycket stavfel. Som ni vet så hatar jag stavfel(och hundöron^^) och det gör mig frustrerad.
Även fast det ibland är lite läskigt och spännande så är det samtidigt en väldigt lättsam bok. Det är ju inte direkt någon deckare, den är mycket mer lättsam och rolig, något som faller mig i smaken:D
Jag ser fram emot att läsa femte och sista(buhu) boken!
/Anna(:
