I'M DONE! JAG HAR LÄST UT BOKEN! JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER MIG SJÄLV JUST NU!

 

Jag läste alltså ut boken imorse och trots att jag inte läste ut den i söndags som jag skulle gjort så lyckades jag ändå avsluta den i juli. Jag har ännu inte läst Emelies inlägg, men jag ska göra det så fort jag är färdig. Jag har sett att hon delat upp sitt i frågor på den delen vi läste nu och därefter frågor på helheten. Mycket bra idé tycker jag och tänker alltså göra likadant.

 

1. Veckans del börjar när vårt kära sällskap står vid Balins grav. Strax därefter blir de anfallna av orker. De lyckas fly, men vid bron blir Gandalf tvungen att offra sig för att de andra ska kunna ta sig därifrån. Var det någon mer än jag som blev VÄLDIGT ledsen när Gandalf dog? Tror ni förresten på att han dog?

Jag tyckte det var tråkigt att de sista 100 sidorna inte innehöll något av Gandalf överhuvudtaget. För trots att han skrämmer mig lite så har jag börjat tycka om honom. Jag tror dock inte att han faktiskt har dött (anledningen till det är att jag har för mig att jag någon gång såg honom i de senare filmerna som jag inte sett sedan jag var UNG). Det verkar inte troligt att han är död eftersom han är väldigt vis och trollkarlskunnig. Han verkar som en alldeles för viktig karaktär för att bara gå och dö. I alla fall så tyckte jag att det var synd att han inte var med något i slutet. Om det var något som var bra med att Gandalf dog så var det väl att Aragorn tog över som ledare. Som väntat var han bra på det.

 

Verkade det förresten inte som att det var Gandalf som "pratade" till Frodo när Frodo hade tagit på sig ringen i sista kapitlet?

 

2. Ingen i Brödraskapet är kvinna och vi har heller inte träffat på särskilt många kvinnor under bokens gång. Om vi väl gjort det så beskrivs alla bara som otroligt vackra. Vad tycker ni om det faktum att kvinnor bara är vackra i den här boken?

 

Mig irriterar det i alla fall. Visst är den skriven för länge sedan under en tid då det inte var lika jämställt, men ändå! Det hade ju varit trevligt om den här boken faktiskt hade kunnat gått emot det lite i så fall och haft några starka kvinnliga karaktärer. Förhoppningsvis blir det bättre i de andra delarna för jag är för tillfället trött på att kvinnorna bara ska ha fin sångröst och ett utseende vackrare än man någonsin skådat. Dock har jag för mig att Arwen är lite cool i filmerna, kanske har jag fel med tanke på hur länge sedan det var som jag såg dem.

 

 

Sista kapitlet tyckte jag var väldigt bra och det gjorde att jag ville fortsätta läsa andra boken. Jag gillade att man fick se att andra faktiskt blir en aning besatta av ringen. Alla pratar om hur de skulle använda ringen till goda saker om de väl fick den. Det är tydligt att de alla är en aning besatta den. Boromir har skrämt mig ett tag nu och han irriterar mig eftersom han hela tiden gnäller. Jag började hata honom på riktigt när han var tillsammans med Frodo och nästan kastade sig över honom.

 

Det irriterade mig lite att Frodo tänkte sticka utan att säga hejdå till någon. Anledningen till att det irriterar mig kan vara att jag inte gillar Frodo så värst mycket. Dessutom tycker jag att det är dumt att han drar på sig ringen eftersom han vet att Ögat kan hitta honom ifall han gör så.

 

Det var bra att Sam hittade Frodo och lyckades följa med honom, men jag undrar hur de andra i sällskapet ska kunna hitta dem. För det är jag säker på att de kommer försöka göra. I alla fall några av dem.

 

 

Ska jag vara ärlig så har jag börjat ogilla Frodo en aning. I början tyckte jag ganska mycket om honom, nu tycker jag bara att han är tråkig. Han är den i Brödraskapet som enligt mig har min st personlighet. Han verkar aldrig tycka särskilt mycket, istället känns det bara som att han flyter med. Dessutom irriterade han mig som sagt var när han drog på sig ringen i sista kapitlet. Visst var han i fara, men när han väl såg att Ögat letade efter honom så tyckte jag att han borde ha tagit av sig ringen för att inte sätta på den direkt efter igen.

 

Frodo verkar dessutom inte förstå hur mycket Sam och alla andra bryr sig om honom. Visst vill han inte offra sina vänners liv bara för att de ska följa med honom. Men han måste ju också förstå att de faktiskt vill följa honom.

 

 

 Om det är något mer som ni vill tillägga så får ni gärna göra det, men nu hade jag tänkt gå in på den delen där jag diskuterar helheten.

 

1.  Tempot i den här boken är något som är väldigt omtalat och jag hade en fråga om just tempot den första veckan. Efter att ha läst hela boken hade jag tänkt köra en liten repris på den frågan. Hur tycker ni att tempot varit i boken? Har det varit snabbt, långsamt eller någon slags blandning? Vad har ni tyckt om det i så fall?

 

Jag måste säga att jag håller fast vid min åsikt om att tempot går upp och ner. De första 150 sidorna höll ett rätt högt tempo om man jämförde med vissa andra delar i boken. Då var allt fortfarande nytt och man fick veta en hel del intressanta saker. Senare i boken kunde det bli så pass utdraget att man knappt orkade läsa vidare. Boken hade också en tendens att ha ett alldeles för lågt tempo vid beskrivningar och ett alldels för högt tempo vid actionscener. När det väl blev lite actionpackat så var det alltid över efter bara några rader. Jag tror att Tolkien föredrog att skriva långa beskrivningar om landskapet istället för actionpackade scener.

 

Trots att jag låter väldigt negativt inställd till takten i boken så var det inte alls så hemskt som jag hade föreställt mig. Ibland flöt det faktiskt på riktigt bra och jag tycker inte att man ska lyssna på alla som säger att den är helt olidlig när det kommer till beskrivningarna. Visserligen hade jag lite svårt att se landskapet framför mig ibland, men ändå. Det kanske bara är jag.

 

I början tyckte jag att man la mer märke till språket. Det var också roligare i början när Tolkien skämtade lite. I slutet var det en mer allvarlig stämning och det var inte alls lika roligt som i början. Tolkien är  bra på att beskriva omgivningen mycket detaljrikt, men ibland kunde det bli lite för mycket tjat om öst och väst. Det var nog det som jag störde mig allra mest på med språket.

Trots att boken är rätt så gammal så märks det inte särskilt tydligt. Vissa ord som används har man aldrig hört förut, men man kan ofta lista ut vad de betyder bara genom sammanhanget. Jag tycker att de gamla orden ändå ger en viss charm till berättelsen.

 

När man läser förstår man hur mycket tid Tolkien lagt ner på det här landet. Allt är så himla noggrant planerat och den här världen känns så verklig att man nästan tror att den har existerat. Alla språk Tolkien hittat på bara för den här bokserien tyder på att han var otroligt engagerad i det han skrev.

 

Själv har jag väldigt blandade känslor för den här boken. Jag är inte någon van fantasyläsare och har därför lite svårt med alla speciella namn på personer och platser som nämns. Jag tycker också att det kan bli lite för långrandigt med beskrivningarna ibland. Trots det tycker jag faktiskt om boken även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Just nu känns det som att jag vill läsa resten av böckerna, men jag vet inte riktigt när jag ska ha tid.

 

 

Om det inte hade varit för det här projektet så hade jag troligtvis ALDRIG läst den här boken. Jag har alltid bara hört massa dåligt om den, men när jag väl gav den en chans så visade det sig att den faktiskt inte var så hemsk som alla har sagt. Visst sög prologen och den har varit lite svår att ta sig igenom ibland, men den är inte alls så hemsk som vissa säger. Det känns skönt att jag nu själv läst boken så att jag inte behöver vara livrädd för den i resten av mitt liv.

 

Jag tycker att det här projektet har varit mycket roligt och jag skulle gärna göra något liknande igen. Hade det inte varit för det här projektet så hade jag som sagt var aldrig läst den här boken. Det har varit roligt att veta att andra också har läst den och kämpat sig igenom samma delar som mig.

 

Det som ändå har varit roligast är att så många nu tagit tag i boken och faktiskt älskat den! Många som har varit med oss och läst har skjutit upp den i flera år och nu när de äntligen tog tag i den så visade det sig att de älskade den. Det kändes skönt att jag liksom kunde "hjälpa" någon att ta tag i en bok som de kanske aldrig skulle ha tagit tag i annars.

 

 

 

/Anna(:

Jag kom nyss hem från några härliga dagar i Halmstad! Jag har haft fullt upp varje dag och tyvärr inte hunnit läsa så mycket som jag borde ha gjort. Det betyder att jag inte läst ut Sagan om Ringen... Ingen diskussion kommer idag heller alltså. Förhoppningsvis har jag hunnit läsa ut boken imorgon!  Jag antar att ni har tid att vänta;) Jag har varit helt värdelös på att lägga upp diskussionen på rätt dag. Jag tror att det bara har hänt en gång, hahah.

 

Som en liten ursäkt får ni mitt fina stentorn som jag byggde när vi besökte Hovs hallar. Det fanns massa stentorn där så jag byggde ett eget!

 

/Anna(:

Hej kära bloggläsare!

Vissa av er har kanske läst min blogg sedan den startades för två år sedan, medan vissa av er kanske läser ert första inlägg idag( (i så fall hoppas jag att ni fortsätter läsa). Jag har aldrig riktigt gjort någon presentation av mig själv och tänkte därför göra det idag. Många av er vet säkert en hel del om mig, men det är smart att ha ett inlägg där ni BARA kan njuta av att läsa om mig. Det måste ju bara vara underbart! Host.

 

För det första heter jag Anna (jag ljuger alltså inte när jag skriver till namnet Anna i slutet av varje blogginlägg), Sveriges vanligaste kvinnonamn om jag inte har fel. Jag är 17 år ung, men känner mig som högst 15. Det är kanske därför som mina två närmaste vänner är 15 år gamla. Den ena är min syster och den andra är min granne(fast hon räknas också som min syster). Trots att jag känner mig som 15 så går jag på gymnasiet och det går lysande. Om det inte hade varit för alla läxor så hade jag nog varit den sortens människa som gått runt och sagt att skolan var rolig. För på sätt och vis är skolan rolig. Jag får lära mig massor av nytt och får träffa människor (alla är inte lika trevliga).

 

Som jag sa så tycker jag om att lära mig nya saker och programmet Vem vet mest är något som jag roar mig med ibland när jag har tid, vilket är nästan aldrig då jag alltid sitter med läxor. Nu tror ni säkert att jag är värsta pluggisen,det är jag också. Dock tycker jag inte att det måste vara något negativt. Fast jag pluggar inte på sommarlovet. Jag har otroligt höga krav på mig själv när det kommer till skolan. Jag måste alltid vara bäst och klarar inte av mig själv om jag misslyckas. Ett misslyckande för mig är alltså när jag får ett B. Visst tycker jag själv att det låter töntigt när jag skriver ner det, men det finns inte mycket att göra åt. Alla säger åt mig att jag inte ska bli så nedslagen när det går dåligt någon gång, alla misslyckas, men jag kan bara inte ta in de orden. De går in genom ena örat och ut genom det andra. Nu tycker jag att vi slutar prata om skolan eftersom det faktiskt är sommarlov. Humanistiska går jag förresten. Det är väldigt roligt och jag valde absolut rätt. Det är på det programmet som jag hör hemma. Vi är 5 stycken tjejer i klassen, något som är väldigt skönt, men de flesta lektioner har vi tillsammans med ekonomiklassen. Så var det i alla fall i ettan.

Ja, den där ugglan ska då föreställa mig antar jag.

 

På fritiden, som ni märker har jag inte så mycket fritid, så läser jag (WTF DET HADE VI INGEN ANING OM!), sitter vid datorn (på tok för mycket), är med vänner, lyssnar på musik och spelar fiol och piano. Datorn tar tyvärr lite för mycket tid ibland och jag önskar att jag kunde lägga den tiden på att läsa istället. Det blir oftast inte så. När jag sitter vid datorn så bloggar jag, läser bloggar, lyssnar på musik och tittar på youtube-klipp. I lite mer än ett år har jag varit besatt av booktubers (personer som gör videor om böcker istället för att blogga) och jag älskar book hauls. Det finns dock andra saker som jag också tittar på och då är det huvudsakligen vloggare som jag antingen tycker är gulliga eller gör roliga videor. Charlie Mcdonnell (charlieissocoollike) är en blandning av båda. Han är både gullig och rolig. Honom har jag varit besatt av sedan någon gång i februari. Precis i början när jag hittade honom så satt jag flera timmar varje kväll och tittade på hans klipp. Han är nördig, precis som jag, och bättre kan det alltså inte bli.

 

 

Charlie i egen hög person!

 

En annan favorit, trots att han inte uppdaterat på ett tag, är William Spetz (lillabloggen). Han är otroligt rolig och pratar alltid om saker som man kan relatera till och skratta åt.

 

Fiol har jag spelat sedan jag var åtta (eller nio, har inte så bra koll) år gammal. Själv tycker jag väl inte att jag är så värst bra, inte om man jämför med de som spelat lika länge som mig, men det gnisslar i alla fall inte längre när jag spelar. Piano har jag inte spelat alls lika länge som fiol. I 7:an hatade jag till och med piano, men sedan tror jag att jag hörde någon riktigt bra pianospelare och helt plötsligt hade jag bestämt mig för att börja spela piano. Jag tror att det var i 8:an som jag började. Piano är otroligt svårt, men det börjar släppa lite nu. Mitt mål med pianot just för tillfället är att lära mig "River Flows in you" som är en helt otroligt fin låt.

 

Harpa är ett instrument som jag gärna skulle behärska också. Tyvärr är harpor så otroligt dyra så jag har inte råd att köpa någon. Dessutom finns det ingen på musikskolan som är ut det. Jag fick upp mina ögon för harpor när jag började lyssna på Florence+ the Machine.

 

Harpor leder oss alltså direkt in på musik. Mitt absoluta favoritband är Florence + the machine. Jag hörde dem för första gången 2010 under ett program av Vampire Diaries(Min favoritserie. Andra favoriter är Merlin och Pretty Little Liars). Sedan dess har jag älskat henne. Hon har en så otrolig röst och det är något med de flesta av hennes låtar som verkligen tilltalar mig.

 

Mina andra favoriter varierar ständigt och ett band som jag lyssnade på hela tiden för några månader sedan kanske jag inte alls lyssnar på längre. Det är inte så att jag börjar ogilla dem, nej, istället behöver jag kanske bara en paus från bandet för att börja lyssna på dem några månader senare igen. Mina favoriter just för tillfället är Of Monsters and Men (heelt underbara), The Paper Kites, Mumford and Sons, Vampire Weekend m.m. Andra band har bara en eller några låtar som jag lyssnar på. Jag tror att min musiksmak lutar åt Indie, men jag har inte så bra koll på musikgenrer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Böcker har jag ännu inte valt att prata om, konstigt nog. Jag ska försöka hålla mig kort eftersom de flesta säkert vet mycket om vad jag tycker om böcker. Jag älskar ungdomsböcker i alla dess former. Övernaturligt och även helt normala berättelser om ungdomar. Jag tycker om att blanda och inte läsa samma genre hela tiden. Dock är jag kanske inte någon älskare av deckare, men man kan ju inte gilla allt.

 

Jag har alltid älskat att läsa och det har hjälpt mig mycket. Jag har blivit allmänbildad, fått fördelar i skolan och nu på senare tid har jag även fått underbara vänner tack vare mitt intresse.Det är dessutom asroligt att läsa! Några av mina vänner IRL tycker om att läsa, men de är inte riktigt lika nördiga när det kommer till allt annat som har med böcker att göra. Jag älskar att prata om omslag och saker som egentligen inte har med själva boken att göra. Jag älskar att få uttrycka vad jag tycker om själva boken också såklart.

 

För några år sedan samlade jag inte alls på böcker, men när jag började blogga så blev jag automatiskt en manisk samlare. Mina hyllor fylls hela tiden på och till slut kommer jag väl inte ens kunna komma in i mitt rum(fast det kan jag knappast nu heller, av andra anledningar). Vissa böcker köper jag Secondhand och vissa köper jag nytt.

 

 

/Anna(:

 

 

Titel: Pelle Svanslös på äventyr

Författare: Gösta Knutsson

Sidantal: 140

Betyg: 8/10

Originalspråk: Svenska

Serie: Pelle Svanslös (del 1)

 

 

 

 

Pelle Svanslös på äventyr- Gösta Knutsson s.54

 

Det som jag tyvärr störde mig på en aning var överanvändandet av kommatecken. De användes alldeles för ofta och ibland på ställen där det inte ens passade. Kanske ser ni det där uppe i citatet.

 

Bill och Bull är riktigt roliga de också. Jag älskar att de säger nästan precis samma saker hela tiden. Först så säger den ena något och precis efter säger den andra något som låter snarlikt, men med lite andra ord. Det märks också att de inte är så himla smarta och det är typiskt att elaka katter som Måns umgås med sådana katter. De förstår ju inte riktigt allt han ber dem göra.

 

Texten är stor och man tar sig lätt igenom boken. Det märks nästan inte alls att boken skrevs 1939 och jag tycker att den är ovanligt skämtsam för att vara så gammal.

 

 

Bästa med boken: Att den var så himla rolig och att man fick se världen genom en katts ögon.

Sämsta med boken: Överanvändandet av kommatecken

 

Det kan förresten bli lite dåligt på uppdateringsfronten då jag ska åka iväg i några dagar.

 

/Anna(:

Ännu en gång kommer det här inlägget upp för sent och jag är än en gång ledsen. Denna gång har jag dessutom inte någon superbra förklaring. Det närmaste jag kommer till en giltig förklaring är väl att min bästa vän kommit hem från England efter tre veckors språkresa och jag har velat umgås med henne. Kanske inte så dålig förklaring ändå...

 

Jag gillade att man fick reda på en hel del om ringen och andra saker. Tyvärr blev det en aning för mycket. Alldeles för mycket namn på personer och ställen och det gjorde att jag lätt rörde ihop det och tappade intresset. Jag gillade till exempel delen där Gandalf förklarade varför han inte hade kunnat komma hem i tid till Frodo, men det blev ändå lite för mycket information och det gjorde att jag tröttnade. Eftersom det var så pass mycket namn så hade jag väldigt svårt att ta in alla och jag kunde glömma ett namn trots att jag hade läst det på sidan innan.

 

Så jag kan säga att jag både gillade och ogillade det. Ungefär som den här boken i allmänhet.

 

 

Anledningen till att jag ens vill prata om honom är för att jag VERKLIGEN börjat tycka om honom. Han är hur snäll som helst och jag förstod hur mycket jag tyckte om honom när han bröt ihop efter att Gandalf  sagt att de var tvungna att lämna kvar hästen Bert. Underbart namn på en häst dessutom. Sam är dessutom hur lojal som helst mot Frodo och trots att han älskade Bert så räddade han Frodo och lät Bert vara kvar. Jag antar att jag helt enkelt gillar när man bryr sig mycket om djur eftersom man inte ofta läser om det i dagens YA.

 

Själv gillar jag att det börjar bli mörkare och jag skulle inte ha något emot ännu mer mörker. Just nu känns det som att de stöter på motgångar, men löser problemen lika lätt. Det hade varit roligt om de hade behövt kämpa mer än några rader i boken för att klara sig ifrån det som jagar dem. Hade det varit mer sådant så hade boken fått ett högre tempo och jag hade inte behövt läsa milslånga miljöbeskrivningar om nord och väst. Jag saknar alltså action. Fienden ligger där och lurar och trots att jag blir lite skrämd så vill jag ändå ha mer. Jag vill sitta och bita på naglarna av spänning.

 

Den här veckan hade jag lite svårt att hitta på några bra frågor, så ni får mer än gärna hjälpa mig genom att diskutera annat som ni tänkt på. Förlåt än en gång för att detta kom upp för sent, jag hoppas att söndagens diskussionsinlägg kommer upp på rätt dag i alla fall eftersom det är det sista.

 

/Anna(:

 

 

Titel: Last Sacrifice

Författare: Richelle Mead

Sidantal: 584

Betyg: 10/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Vampire Academy (del 6)

 

 

Jag vill inte förstå att en av mina absoluta favoritserier faktiskt är slut nu. Det tog mer än ett år innan jag läste sista delen, men när jag väl tog mig tid att göra det förstod jag hur mycket jag hade saknat alla karaktärer och världen de lever i. Den här boken gjorde mig inte alls besviken!

 

Handlingen tog fart direkt i den här boken. I några av de andra delarna har det inte hänt så mycket just i början, men sedan blivit desto mer actionpackat i slutet. Den här tyckte jag var spännande hela tiden. Jag älskar också hur perfekt själva handlingen är upplagd. Trots att Rose sitter i fängelse och i vissa stunder är tiotals mil från hovet och Lissa så kan hon fortfarande se vad som pågår där tack vare bandet de har mellan varandra. Jag tycker det är otroligt smart eftersom man då inte behöver sitta och undra vad som faktiskt sker på hovet. Det är dessutom lite mer originellt än att prata i mobiltelefon.

 

Som jag skrev tyckte jag att boken var spännande hela tiden och när jag väl satte mig för att läsa hade jag svårt för att lägga ner boken. Sista dagen läste jag så mycket att jag fick huvudvärk och ögonen hade svårt för att fokusera ordentligt flera timmar efteråt.

 

Att läsa den här boken på engelska kan ha varit ett av mina bättre val här i livet. Jag äger den både på svenska och engelska och jag började till och med läsa den på svenska i början. Sedan märkte jag att jag störde mig på den mediokra översättningen och bestämde mig för att läsa några sidor i den engelska utgåvan för att se om jag märkte stor skillnad. Snacka om skillnad! Jag kände mig mycket närmare själva karaktärerna, handlingen och ungefär allt i den engelska utgåvan. Jag kunde äntligen uppskatta Meads fantastiska språk till fullo. Hon skriver sarkastiskt och hon lyckas verkligen med konsten att fånga sin läsare. Jag måste helt enkelt läsa om hela serien på engelska nu för jag vet att jag kommer älska den ännu mer då.

 

I den här serien finns några av mina absoluta favoritkaraktärer. Rose är helt fantastisk och jag önskar att jag var lika rolig och Kick-ass som hon är. Hon är supersarkastisk och bra på att slåss, men genom böckerna har hon även mognat något otroligt. Jag satt till och med med tårar i ögonen vissa stunder när jag märkte hur mycket hon faktiskt har växt genom de sex böckerna. I början kastade hon sig huvudstupa in i slagsmål utan att tänka sig för. Hon bråkade med alla och var faktiskt en aning naiv. I den här sista boken märker man verkligen hur mycket hon har mognat. Fina, fina Rose. Jag önskar att hon fanns på riktigt så att vi hade kunnat bli vänner.

 

Jag vet att det råder lite delade meningar kring vem Rose borde vara tillsammans med. Dock har jag aldrig tvivlat på att hon ska vara tillsammans med Dimitri. Ännu en av mina favoriter. Jag älskar hur bra Rose och Dimitri passar ihop. Visst irriterade han mig en aning i femte boken, men jag förlåter honom verkligen nu.

 

Adrian har jag tyvärr aldrig gillat, men det är nog för att jag inte vill att Dimitri ska ha någon konkurrens. Det irriterade mig när hon blev tillsammans med Adrian eftersom jag inte alls tycker att de passar ihop.

 

Sydney tyckte jag till en början var dötrist och förstod inte alls hur Bloodlines skulle kunna vara intressant om hon var huvudkaraktären. Hon växte dock under bokens gång och det visade sig att hon faktiskt skulle bli en ganska trevlig karaktär i slutet av boken. Även hon ganska rolig. Tyvärr tror jag inte att hon överhuvudtaget kommer kunna konkurrera med Rose.

 

Det känns som att jag har missat att säga något om den här boken som jag tänkte på medan jag läste...

 

 

 

 

Vad jag vill göra nu? Antingen börja läsa om serien eller beställa hem Bloodlines.

 

/Anna(:

Vet ni vad jag kom på att jag hatar när jag var ute och gick förut? Hade detta varit en blogg om småkryp i naturen hade jag kanske skrivit myggor, men eftersom det inte är någon sådan blogg så måste jag meddela att det inte var det jag tänkte på. Nej, istället tänkte jag på något lite mer bokrelaterat. Vad?

 

 

Förr i tiden så såg jag till att läsa böcker ganska snart efter att de hade kommit ut. Jag var hela tiden uppdaterad med den senaste boken i serien och när jag läst färdigt den undrade jag hur jag någonsin skulle kunna överleva tills nästa del kom ut. Så är det inte längre och jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt tråkigt. Jag har inte direkt funderat över det tidigare, men nu när jag kom att tänka på det så förstod jag att jag har saknat det utan att veta om det. Trots att man hatar känslan att behöva vänta på fortsättningen i en serie så är det ändå ganska spännande. Man räknar ner tills boken släpps, man är superexalterad när omslaget till boken äntligen finns ute och man blir som tokig när man ser att den äntligen går att förhandsboka.

 

Jag kommer knappt ihåg när jag väntade på att en bok skulle komma ut sist. Jag kommer ihåg att jag längtade efter Lola and the Boy Next Door eftersom jag önskade mig den i födelsedagspresent, men den hade ju redan kommit ut så jag hade ju kunnat köpa den om jag velat. Kanske var det då när jag väntade på att Yttersta offret skulle släppas i augusti förra året. Förstår ni hur längesedan det var?

 

Det är ju också roligt att ha förhandsbokat en bok och få hem den, blogga om den och sedan läsa alla andra blogginlägg om samma bok från personer som också är precis lika glada som jag. Nu för tiden sitter jag mest och önskar att jag också hade kommit så långt med den serien så att jag också hade kunnat vara exalterad när andra bloggar om en bok de fått hem.

 

Det finns några författare där jag verkligen ligger efter med läsandet av deras böcker. Det är dessutom serier som jag gillar och det hade varit roligt om jag hade kunnat sitta och vänta på nästa bok. Dessa författare är Richelle Mead och Cassandra Clare. Cassandra Clare har skrivit 4 böcker som jag ännu inte hunnit läsa(visst är det inte samma serie,men ändå). Trots att det känns som evigheter mellan släppen av hennes böcker så hinner jag ändå aldrig läsa ikapp och det är hur tråkigt som helst för jag kan knappt läsa om serien utan att riskera spoilers.

Richelle Mead har 2 böcker som jag vill läsa som jag ännu inte hunnit. Det berodde dels på att jag inte hade läst ut Last Sacrifice och alltså inte kunde börja på Bloodlines-serien, men om jag känner mig själv rätt så kommer det ändå dröja ett tag innan jag läser Bloodlines,nu när jag är färdig med Last Sacrifice, trots att jag är väldigt sugen på att läsa den just nu.

 

Den enda boken som jag kan komma på att jag längtar efter just nu måste vara Isla and the Happily Ever After och det är en evighet tills den kommer ut, jag har inget att längta efter tills dess... Inte som jag kan komma på nu i alla fall.

 

 

 

/Anna(:

Titel: Stinkis
Författare: David Walliams

Sidantal:183

Betyg:7/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Mr. Stink

 

 

Som ni kanske ser på omslaget så är detta en bok som i första hand riktar sig till yngre läsare. Vad var det då som fick mig att fastna för den här boken på biblioteket? För det första så kände jag igen tecknaren,Quentin Blake. Han har illustrerat nästan alla Roald Dahls böcker. Genom att kolla på framsidan och läsa den roliga titeln anade jag att den kanske också skulle vara lite som Roald Dahls böcker. Det visade sig att jag skulle ha rätt.

 

Det som jag först och främst älskar med den här sortens böcker är humorn. Den är alltid överdriven och i andra böcker skulle det bli för mycket, men här passar det alldeles utmärkt. Jag sitter och småskrattar hela tiden, speciellt när man får läsa om Chloes systers fullsatta veckor. Det är nog den del i boken som jag kommer komma ihåg mest för den var bara så otroligt överdriven och rolig.

 

Även karaktärsmässigt liknar boken Roald Dahls. Han har ofta föräldrar eller någon lärare som är otroligt elaka (jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt) och likadant här. Kanske inte lika mycket som Roald Dahl men ändå på samma sätt. Här är det mamman som är den onda och jag tycker att hon är väldigt rolig. Pappan är däremot en mes och vågar aldrig säga emot mamman. Däremot är han snäll mot Chloe när mamman inte märker något.

 

Vänskapen som växer fram mellan Chloe och Stinkis uppskattar jag, antagligen för att jag tycker om att läsa om personer som är kompisar med varandra trots att det skiljer mycket i ålder. Chloe är en väldigt fin och hjälpsam människa och jag tycker att det är fint att man i den här boken visar att uteliggare faktiskt också är människor.

 

 

Bästa med boken: Humorn och den mysiga historien.

 

Ännu en vecka har passerat(ursäkta, men vart tar tiden vägen?) och just för tillfället betyder det att jag och ni ska ha läst fram till 'Flykten till vadstället' i Sagan om Ringen. Ännu en gång kommer mina frågor likna Emelies eftersom våra hjärnor verkar komma från samma fabrik och alltså fungera likadant(inget illa ment Emelie, du vet att jag älskar dina störda tankar).

 

Den här veckan är jag dessutom färdig med kapitlet på rätt dag! Det är ju helt otroligt.

 

1. Vi har blivit introducerade till en hel del nya karaktärer den här veckan. Några av dem kommer vi troligtvis inte se så många fler gånger, medan andra troligtvis kommer finnas kvar ett långt tag framöver. Vad tycker ni om Tom Bombadil och Aragorn (eller Vidstige om man nu gillar det namnet, vilket jag inte gör)? Finns det någon annan ny karaktär som ni verkligen gillade?

 

Tom Bombadil är knäpp. För det första pratar han ofta om sig själv i tredje person och han går klädd i helt galna kläder. När de beskrev hans blå byxor och gula skor(har jag för mig att det var) så satt jag bara och tänkte på en tecknad tomte som jag sett i någon film någon gång, som dessutom såg helt galen ut. Jag gillar inte riktigt Tom och ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Det kan ha att göra med att han är som en duracellkanin och det enda jag kan se framför mig är hur han studsar runt som en galen tok och slår  huvudet i taket för att han studsar så högt. Det står aldrig i boken att han gör så, men jag kan fortfarande se det väldigt tydligt framför mig eftersom han alltid är överenergisk och överentusiastisk. 

 

Tom är mycket gammal och fanns innan skogen och allt som finns i den skapades. När jag läste fick det mig lite att tänka på Gud. Fast sedan kom jag istället att tänka på Tolkien. För Tolkien är ju på sätt och vis Sagan om Ringens gud eftersom det är han som har skapat hela den världen. Därför kunde jag inte få tanken ur mitt huvud att Tom kanske ska varaTolkien. Att Tolkien skapade sig en egen liten karaktär inuti sin egen bok. Det verkar sannerligen som att jag var full eller hög när jag tänkte den tanken.

 

 

 

 

Den här veckan har jag faktiskt då och då haft stora problem med beskrivningarna. I de flesta böcker har jag lätt för att se saker och ting framför mig. Tyvärr har jag verkligen fått kämpa med att få några bilder i huvudet den här veckan. Det har dels med att göra att det pratas mycket om väderstrecken. När de nämner att något ligger åt norr så kan jag inte rita upp en bild i huvudet. Dessutom vandrar de i sänkor,dalar, på kullar och över krön hela tiden och det gör att jag aldrig får någon bra bild i huvudet. Det irriterar mig och gör att jag får slita för att ta mig igenom beskrivningarna när jag egentligen borde njuta. För jag vet att beskrivningarna egentligen är väldigt fina. Det är bara det att jag inte kan fantisera ihop en bra bild.

 

Sångerna tycker jag inte om särskilt mycket, av samma anledning som Emelie. Jag får inte till någon bra melodi och jag sitter hela tiden och letar efter dolda budskap. Det går inget vidare. Det slutar ofta med att jag bara läser texten och fattar själva huvudinnehållet av sången.

 

Alla språk som nämns gör mig däremot väldigt entusiastisk, men det är nog bara för att jag är en väldigt nördig humanist. Jag älskar när de pratar om gamla språk och alvspråk och vad det nu finns mer. Sagan om Ringen är ju faktiskt väldigt känt för att ha ett eget språk och många anhängare som kan tala det. Jag älskar att Tolkien faktiskt har suttit ner och skapat egna språk för de olika sorters varelserna som lever i hans värld. Att de dessutom är så pass utvecklade att folk kan lära sig dem är ju bara underbart!

 

På ett vis älskar jag de svarta ryttarna och det är för att de gör så att det faktiskt blir lite spännande. Man sitter hela tiden och tänker att Frodo och hans vänner verkligen inte borde slå läger eftersom de svarta ryttarna kommer hinna ikapp. Det gör mig lite stressad eftersom jag vet att de jagar honom och kan hitta honom när som helst. Dessutom skrämmer de mig lite och speciellt nu under den sista sidan på det sista kapitlet som vi skulle läsa. Visst har de inte gjort något riktigt farligt än, men det är ändå läskigt att veta att de förföljer honom och vet precis vart han tar vägen.

 

 

/Anna(:

 

Imorse fick jag en alldeles strålande idé. Ni vet en sådan där strålande idé som bara slår till som ett blixtnedslag. Inte någon som man går och funderar över,nej, den lägger sig bara tillrätta inne i hjärnan och så fort den lägger sig där vet man att detta är en alldeles lysande idé som man bara måste genomföra. Dessutom måste man snabba sig på så att ingen börjar tänka i samma banor.

 

Idag hade jag från början tänkt använda hela dagen till att läsa. Läsa tills ögonen sved och huvudet värkte. Den där tanken om en underbar läsdag brukar oftast inte utveckla sig till något mer än en tanke för mig. Likadant idag. Idag har jag istället suttit och sökt som en tok efter böcker från olika länder. Det har visat sig otroligt svårt. Vad är det då jag ska göra?

 

Som titeln säger så ska jag försöka mig på att ta mig jorden runt på 6 månader. Med flygplan? Nej. Med luftballong? Nej, inte det heller. Jag ska istället läsa en bok från varje världsdel och uppleva världen på det sättet.

 

Antarktis fick inte vara med eftersom jag faktiskt inte tror att det finns så många författare från Antarktis. Men rätta mig gärna om jag har fel.

 

Det ska gå till på det viset att jag läser en bok i månaden från en världsdel. Varje månad blir det en ny världsdel och alltså en ny bok. Eftersom jag verkligen vill lära känna världsdelen som jag fokuserar på just den månaden så måste boken utspela sig någonstans i den världsdelen och författaren måste ursprunligen komma från samma världsdel. Under dagen har jag märkt att det faktiskt inte var det lättaste att hitta böcker, speciellt inte ungdomsböcker. Jag trodde till exempel att Europa skulle vara lättast, men eftersom jag ville ha en bok från ett lite annorlunda land så blev det faktiskt väldigt svårt. Jag hittade nästan inte någon från Europa som intresserade mig.

 

Tiden för min hemresa kommer bli i slutet av januari, det är nämligen i januari som jag kommer läsa boken från den sista världsdelen, om inget går snett.

 

Nu för tiden domineras bokutgivningen i Sverige av tre länder: USA, England och Sverige. I alla fall gör ungdomsavdelningen det. Det mesta som översätts kommer från engelsktalande länder och när jag satte mig ner för att söka efter böcker av författare från andra världsdelar så fann jag det otroligt svårt att hitta några. Det var en aning lättare att hitta intressanta böcker från andra världsdelar bland vuxenböckerna och det gör att jag några gånger kommer få läsa vuxenböcker. Jag tycker att det är fel att andra länder helt hamnar i skymundan och att jag knappt får någon chans att lära känna dessa länder dess invånares seder. Vad beror det egentligen på? Varför översätts så få böcker från andra världsdelar och länder?

 

Den största anledningen till att jag vill göra det här är för att jag vill vidga mina vyer. Jag vill se hur vanligt folk i andra länder har det. Jag vet hur många i USA har det nu,tack vare alla böcker jag läst som utspelar sig där, men jag vill även se hur personer i andra världsdelar lever. Därför har jag även sett till att alla böcker jag kommer läsa är verklighetstrogna. Inga vampyrer eller drakar här alltså.

 

Jag tror att man får en bättre förståelse och acceptans för andra i världen om man ser vad vissa går igenom i sina hemland. Därför är det perfekt att läsa böcker skrivna av författare från de länderna. Vi som har det bra och slipper krig i Sverige kan nog ha svårt att verkligen förstå vad vissa faktiskt går igenom. För även om vi i Sverige inte krigar så betyder det inte att det inte finns krig och orättvisor i andra länder. Och det behöver absolut inte bara vara krig! Människor runt om i världen lever inte precis som vi i Sverige och jag tror det kan vara bra att få upp ögonen för det.Förhoppningsvis blir jag en klokare och förståndigare person efter de här sex månaderna.

 

Första boken har jag tänkt läsa i augusti och jag tror att jag börjar med Europa. Just nu väljer jag mellan en bok från antingen England, Sverige eller Frankrike. Det lutar mest mot boken från England just nu. Men mer info om det kommer troligtvis i augusti. Jag vet att jag sa att det mycket som översätts kommer från England, men den här verkade handla om ett mycket viktigt ämne ändå.

 

 

/Anna(:

 

Det var ett tag sedan juni tog slut, men jag har velat testa en ny idé i mina sammanfattningar och jag har behövt fila lite på den och även fixa lite så att det ser(förhoppningsvis) snyggt och städat ut.

 

Det jag ska göra är i alla fall att även nämna bästa filmerna jag sett varje månad och även bästa musiken jag har hittat. Som ni har märkt har jag slutat med Veckans musik, men jag vill ändå tipsa lite om musik eftersom det går lite hand i hand med böcker. Anledningen till att jag tog bort Veckans musik var för att jag i slutet bara använde den kategorin för att ha något att blogga om. När jag gick i skolan och inte hann blogga så mycket så var det bara massor av Veckans musik-inlägg och så vill jag inte ha det. Vi får se hur min nya idé blir. Kanske finns den inte ens nästa månad.

 

Antal lästa böcker: 8

Antal lästa sidor: 1287

 

Antal engelska böcker: 1

 

I juni läste jag inte en enda bok som var på över 300 sidor. Det är jag självklart rätt besviken över, men jag läste ändå en del bra böcker. Ingen ny favorit, men fortfarande helt okej. Dessutom läste jag under en period en hel del seriealbum och det är väl de som hjälper till att utöka antalet lästa böcker.

 

1. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag- Sara Ohlsson  299 sidor

2. The Rabbits- John Marsden, Shaun Tan 32 sidor

3. Elin under havet- Sofia Malmberg 127 sidor

4. Härligt oärligt- Ally Carter 292 sidor

5. Sju minuter över midnatt- Patrick Ness 214 sidor

6. Det röda trädet- Shaun Tan

7. Stinkis- David Walliams 183 sidor (recension kommer)

8. Pelle Svanslös på äventyr- Gösta Knutsson 140 sidor (recension kommer)

 

 

 Antal sedda filmer: 6

Kick-Ass- Spännande och rolig är väl de ord som bäst kan beskriva den här filmen. Full med blod och dödande är den också. Lite för mycket kan jag tycka ibland, men humorn och den fina historien om nörden balanserar upp det.

 

Månadens bottennapp: Fever Pitch. Den handlade om fotboll(som jag hatar) och den var bara inte bra.

  

Allt med Of Monsters and Men är bra, men jag måste ju välja någon! Passenger är ett litet band som jag hittade och som jag tycker mycket om än så länge. Jag hittade även mycket mer bra musik, men skulle jag nämna allt skulle jag få sitta hela kvällen.

 

 

/Anna(:

(Bilderna är gjorda av mig så om ni vill låna dem får ni fråga först)

 

Såg den på Secondhand och reagerade över titeln och författaren. När jag tog ut boken såg jag att den också hade samma framsida som Forgive My Fins. Efter en snabb check inuti boken såg jag att det var samma och jag blev otroligt förvånad för detta hade jag ingen aning om!

 

/Anna(:

(Jag är ledsen Emelie att jag gnällde på dig för att du hade lagt upp diskussionfrågorna en dag för tidigt. Det visade sig att jag skulle vara ännu värre än dig och lägga upp dem en dag för sent istället xD.)

 

Eftersom Emelie redan lagt upp sina frågor så kommer sannolikheten vara stor att mina är någorlunda likadana. Inte av den anledningen att jag har tittat på hennes(jag har tittat på hennes men det var bara för att jag var nyfiken och för att jag inte ville ha precis likadana ifall jag hade tänkt i samma banor som hon tidigare) utan för att jag säkert har tänkt lite som hon. Det kommer nog också bli så att jag väver in lite svar på hennes frågor i mina svar.

 

1. Den här boken publicerades första gången 1954 och åldern på boken har oroat mig. Språket har förändrats mycket på kort tid och jag oroade mig för att jag inte skulle förstå en hel del. Hur var det för er? Tyckte ni att det märktes att boken är nästan 60 år gammal? På vilket sätt i så fall?

 

Åldern i språket bekymrar mig inte alls så mycket som jag hade förväntat mig. Visst kan det vara några ord då och då som jag inte förstår mig på eftersom de är gamla, men det inträffar inte alls särskilt ofta. Och även när det inträffar så kan man lätt lista ut vad orden betyder genom sammanhanget. Ett ord som ofta användes i boken och som räknas som ganska ålderdomligt är 'ty'. Dock är användandet av 'ty' inte något som stör överhuvudtaget, istället tycker jag att det passar bokens stil perfekt.

 

Det märks alltså på vissa ord och formuleringar att boken är gammal, men samtidigt inte alls lika mycket som i andra äldre böcker. Själva handlingen och världen de lever i skulle kunna hittas på av en författare idag och det visar att den här historien är tidlös. Hade boken inte varit en fantasy utan en vanlig bok med vanliga personer som lever under 50-talet så skulle man kunna se stora förändringar mot hur vi lever idag, men det gör man inte nu eftersom de varelser som boken handlar om inte finns överhuvudtaget i vår värld.

 

Emelie hade också en fråga om språket och jag hade tänkt svara lite på den frågan också. Jag läser, som ni redan vet, översättningen av boken. Namnen på alla personer och platser har översatts och heter alltså inte samma på engelska och svenska. Detta är dock inte något jag stör mig på eftersom jag inte vet vad platserna heter på engelska. Dessutom tycker jag att det är bra på ett vis att de faktiskt har översatt namnen så att man kan förstå den vitsiga innebörden i vissa ord även om man inte förstår engelska så bra.

 

Översättningen är annars väldigt bra och jag tycker att det är lätt att hänga med i språket. Ibland flyter läsningen på och man tänker inte alls på att sidorna flyger förbi, medan man ibland sitter och får läsa om samma sak flera gånger innan man ens har förstått det som man precis läst. Jag har märkt att jag får läsa om en del gånger när de förklarar släktband och även vid långa beskrivningar av omgivningen. Trots att jag inte är något fan av släktband så kan jag inte låta bli att ändå fascineras av det i boken. Det visar att Tolkien har  bra koll  och mycket bakgrundsfakta på alla sina karaktärer. Han har inte bara satt sig ner och hittat på lite karaktärer. Alla hobbitar har en bakgrundshistoria och släktingar som nämns har spelat en viktig roll för hur livet i Fylke är idag.  

 

Något jag däremot har lite svårt för ibland är dialogerna och det kanske främst är dem som kan visa att boken är rätt gammal. Ibland känns de inte trovärdiga alls och jag sitter med ett leende på läpparna samtidigt som jag tänker att ingen skulle säga så i verkligheten. Jag har fått för mig att dialogerna är mycket sämre i äldre böcker eftersom de kanske inte hade lika bra koll på hur man egentligen talade med andra. Fast egentligen kanske det beror på att de faktiskt visst pratade på det här sättet, men det är vi som har ändrat vårt sätt att tala sedan dess.

 

Så trots att språket är lite utdraget och jobbigt ibland så gillar jag det ändå och jag har mycket lättare för det än vad jag från början trodde att jag skulle ha!

Gillade det där citatet väldigt mycket.

 

2.  Vad tycker ni om takten i boken än så länge? Är den snabb eller långsam? Är det bra eller dåligt i så fall?

På sätt och vis anser jag att takten både är snabb och långsam. Visst har det gått ca 150 sidor och först nu börjar själva äventyret, men man har fått veta så mycket viktig fakta att det inte hade gått att börja äventyret tidigare. Inte som jag tycker i alla fall. Jag har älskat alla tillbakablickar som man fått och alla små berättelser som har berättats av Gandalf med flera. Trots att jag inte är förtjust i böcker som tar alldeles för lång tid på sig att komma igång så tycker jag ändå att den här faktiskt har kommit igång och jag gillar att man får lära känna karaktärerna lite innan så att man vet hur det är i det vanliga vardagslivet.

 

Prologen var dock långsammare än allt det jag har läst tillsammans. Oj vad jag led. För ett tag trodde jag att juli skulle bli en mycket plågsam månad ifall hela boken fortsatte i samma spår som prologen. Språket i prologen var inte alls lätt att hänga med i och det var bara TRÅKIGT. Det var massa historia om hur allt hade bildats och ärligt talat förstod jag inte mycket av det. Kanske för att det var så himla TRÅKIGT. Prologen blev en aning intressant när den nämnde Bilbos äventyr och jag läste noggrant för jag visste att det troligtvis skulle vara viktigt senare. Så här i efterhand är jag ändå glad att jag plågade mig igenom prologen då en del information där i har visat sig viktig senare.

 

Jag tyckte inte att det gjorde så mycket att jag inte hade läst Bilbo innan jag började i Sagan om Ringen. Man fick en väldigt bra återberättning i prologen och det hintas även om det under bokens gång. Trots det ångrar jag ändå att jag inte läste den för när man får höra om den så verkar den otroligt intressant. Kanske läser jag den senare någon gång.

 

Jag såg första Sagan om Ringen några gånger när jag var yngre och Frodo ser riktigt ung ut där. Runt 20. I boken är han däremot 50 år gammal när han ger sig iväg. Kanske är det ringen som gör att han ser mycket yngre ut för det står ju att Bilbo inte hade åldrats mycket alls på ca 60 år. I alla fall gillar jag Frodo. Jag gillar hur han och alla andra har väldigt speciella drag. Att de till exempel älskar mat(underbar förmåga), att de inte villl och inte har lämnat hemmet. Jag kan relatera till det här med att de inte vill lämna sitt hem på sätt och vis eftersom jag också är lite som dem. Visst är jag inte lika extrem som de är, men jag kan fortfarande relatera till det. Jag gillar vänskapen som hobbitarna har med varandra och det känns verkligt.

 

 

Gandalf kan jag inte hjälpa att jämföra lite med Dumbledore och då vinner Dumbledore stort än så länge. Jag tycker att Gandalf nästan känns lite hotfull ibland, ska jag vara ärlig så skrämmer han mig faktiskt lite.

 

Jag tycker alltså om karaktärerna, även om Gandalf skrämmer mig lite, ifall det inte var så tydligt.

 

 

 

/Anna(:

Jag vet att ni,precis som jag, hade väntat er diskussionsfrågor om Sagan om ringen idag. Tyvärr kommer det inte komma några. Har vi tur kommer de imorgon. Jag har egentligen inte ens läst alla sidor som man skulle, men frågorna kommer förhoppningsvis komma upp imorgon ändå . Anledningen till att de inte kommer upp idag är för att jag låg nästan hela dagen igår och hela dagen idag i migrän. Jag mår lite bättre nu, men inte tillräckligt bra för att sitta  en längre stund framför datorn... Om ni har läst färdigt det kapitel som var till idag så är det bara att börja läsa de nya kapitlen eftersom uppdateringen förhoppningsvis blir på söndag nästa vecka.

 

Jag är ledsen att det inte blir några diskussionsfrågor idag, men jag har verkligen inte kunnat. Dessutom kan ni alltid kika in hos Emelie för jag vet att hon harskrivit ett mycket långt inlägg.

 

Ha det bra så hoppas vi att huvudvärken är bättre imorgon!

 

/Anna 

 

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret också. Det glömde jag säga.

Sedan så ursäktar jag för att det blir lite fel i slutet, men min syster hörde mig prata och trodde att jag pratade med min kompis som är i England. Hon visste nämligen inte att jag spelade in.

 

/Anna(:

Titel: Härligt oärligt

Författare: Ally Carter

Sidantal: 292

Betyg: 5/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Heist Society

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är söndag den 1 juli och äntligen dags att sätta igång med läsningen av första Sagan om Ringen-boken! Jag hoppas att ni som inte äger boken har varit och lånat den på biblioteket så att ni kan börja läsa redan idag. Om jag ska vara ärlig så är jag lite smått livrädd för det här projektet, samtidigt som jag tycker att det ska bli asroligt.

 

Jag och Emelie har gjort upp en liten plan över hur vi ska läsa så att det blir ungefär lika mycket varje vecka och så att vi hinner färdigt innan juli är slut. Det är meningen att en uppdatering av läsningen sker varje söndag då vi diskuterar de kapitel vi läst den senaste veckan. Vi kommer förhoppningsvis ställa en del frågor och ni som är med och läser får gärna kommentera och svara på frågor samt säga vad ni vill om det ni läst.

 

Det är bra om ni tänker på språket, hur handlingen utvecklas, översättningen och andra saker av intresse så att vi har något att diskutera på söndag!

 

Här nedanför följer planeringen:
Det engelska kapitelnamnet står inom parentes.

 

Första veckan (till söndag 8 juli): Fram till 'Gamla skogen' ("The Old Forest"). Ni ska alltså inte läsa kapitlet 'Gamla skogen'.

 

Andra veckan (till söndag 15 juli): Fram till 'Flykten till vadstället' ("Flight to the Ford").

 

Tredje veckan (till söndag 22 juli): Fram till 'Khazad-dûms bro' ('The Bridge of Khazad-Dûm')

 

Fjärde veckan (till söndag 29 juli): Läs tills boken är slut. Detta är sista veckan.

 

Den 29 juli kommer vi även diskutera boken i sin helhet.

Idag ska jag börja läsa och bredvid mig kommer jag även ha en anteckningsbok så att jag kan skriva ner saker jag kommer att tänka på medan jag läser. Annars är risken stor att jag har glömt bort det tills nästa söndag.

 

 

 

 

/Anna(: