Under jullovet blev jag lite sugen på att göra ett eget bokmärke. Och såhär blev det:


Jag tog ett gammalt kuvert och använde ett annat bokmärke som mall. Jag använde bägge sidorna av kuvertet för att få ett stabilare bokmärke. När jag väl hade fixat det behövde jag bara ett hål. Man kan säkert använda ett hålslag, men min pappa hade någon sådan där makapär som man använder när man gör hål i läder(inte helt säker på om den används till det egentligen), så jag bad honom hjälpa mig. Sedan stack jag i ett trevligt snöre som jag hade fixat till själv. Bokmärket låg vitt och tråkigt i några veckor för jag visste inte hur jag skulle dekorera det. Igår när jag städade lite(med betoning på lite) på mitt rum så hittade jag lite gammalt julklappspapper och på det satt det ett klistermärke av en grå katt. Otroligt likt min egen lilla kisse. Då kom jag genast att tänka på mitt bokmärke och istället för att plugga satt jag och fixade färdigt mitt bokmärke.  Lite presentsnöre använde jag också så att bokmärket inte skulle bli så tråkigt.
Bokmärket blev ganska bra och jag kommer garanterat använda det i någon bok så snart som möjligt!


Det är inte särskilt svårt att göra ett eget bokmärke så jag råder er absolut att försöka för det är mycket roligare att använda ett hemmagjort bokmärke. Som ni ser så lyckades ju jag rätt bra med mitt och jag är inte känd för att vara bra på att pyssla.

Hur ser ert favoritbokmärke ut? Har ni något bokmärke som ni gjort själv? Hur ser det ut i så fall?

/Anna(:

Titel: Anna and the French Kiss
Författare: Stephanie Perkins
Sidantal: 372
Betyg: 10/10
Originaltitel: Anna and the French Kiss
Originalspråk: Engelska
Finns boken på svenska? Inte ännu

Anna skickas iväg till Paris av sin pappa som vill att hon ska gå på en internatskola där. I ett helt år! Anna förstår inte alls varför han har bestämt något så dumt. Hon skulle ju börja sitt sista år i High School och dessutom var hon på gång med en kille som jobbade på samma biograf som henne. Nu måste hon lära känna nya vänner och dessutom bo i ett land där hon inte förstår språket. Vännerna finner hon snart och dessutom lär hon känna Étienne St.Clair, en otroligt snygg kille med brittisk dialekt. Det enda problemet med honom är att han redan har en flickvän...

Jag älskade den här boken! Så. Himla. Mycket. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på den sedan jag läste ut den för mer än en vecka sedan. I början var jag dock inte riktigt lika imponerad av boken. Jag var väldigt kritiskt inställd till boken från första början bara för att alla älskar den. Jag har en förmåga att bli extra kritisk då och anmärka på i stort sett allt. Som tur var lyckades jag inte vara kritisk särskilt länge. Det dröjde inte lång stund innan jag älskade den. Jag har aldrig läst ut en engelsk bok så snabbt tidigare och den sista dagen satt jag bara och läste och läste och läste och läste. Tills boken var slut. Jag hade knappt tittat på klockan en enda gång. Detta är något som heller inte händer mig så ofta.

Karaktärerna i den här boken är helt underbara och jag älskar både Anna, Étienne och de andra lite mindre karaktärerna. Étienne älskar jag för han är känslig och försöker inte spela cool samtidigt som han kan skämta och vara rolig. Dessutom tycker han om historia och är rätt så allmänbildad i största allmänhet.
Anna älskade jag också. Hennes fascination för film var underbar. Ända sedan jag läste boken har jag velat gå på bio. Ensam till och med. Jag har aldrig velat gå på bio ensam tidigare, men nu vill jag det helt plötsligt. Jag skulle dessutom vilja gå på bio på en liten biograf i Paris. Enligt boken verkar det helt underbart.

Till Paris vill jag också resa. De som känner mig kommer häpna för jag brukar inte direkt vilja åka utomlands, men nu skulle jag mer än gärna åka till Paris och uppleva Paris på samma sätt som Anna gjorde det. Alla ställen hon besökte skulle jag gärna vilja besöka. Att den här boken utspelar sig i Paris gör boken tusen gånger bättre än vad den redan är. Jag älskade att Perkins hade blandat in franska fraser och lite sådant eftersom jag läser franska. Roligt när man kan förstå lite franska ibland...

I slutet av boken blev jag en aning frustrerad och jag slet nästan mitt hår av förtvivlan. På ett bra sätt antar jag. När jag väl hade avslutat boken kändes det verkligen fruktansvärt. Fruktansvärt. Det känns hemskt att bara lämna Anna och Étienne och veta att jag inte kommer få läsa mer om just dem. Jag vill så gärna ha Lola and the Boy Next Door. Minst en gång om dagen sitter jag och funderar på om jag ska beställa den direkt istället för att önska mig den till min födelsedag (En. Hel. Månad.Kvar.). Samtidigt vill jag inte läsa Lola, det känns som att jag sviker Anna. För tänk om jag tycker bättre om Lola (som så många gjort) än vad jag gjorde om Anna and the French Kiss. Det känns bara hemskt just för tillfället för det känns verkligen som att jag lärde känna Anna under tiden jag läste boken.

Den här boken borde verkligen alla läsa. Och då menar jag alla. Den är så himla underbar att jag blir alldeles varm i kroppen bara av att tänka på den och jag är så himla glad att jag har den i min bokhylla och att jag kom på den lysande idén att faktiskt läsa den.

Bästa med boken: Läs det ovanstående så förstår du nog.
Sämsta med boken: Att den tog slut.

Om inte min recension var tillräckligt tydlig: LÄS DEN. Annars kommer jag komma hem till er, sno alla era böcker och det enda som kommer finnas kvar är en lapp där det står: Så här gick det för att du inte läste Anna and the French Kiss.
Okej, så hård kanske jag inte kommer vara,men ni förstår mitt budskap. Så jävla bra, om vi nu ändå ska slänga oss med kraftiga uttryck.

/Anna(:

Titel: Erebos
Författare: Ursula Poznanski
Sidantal:423
Betyg:7/10
Originaltitel: Erebos
Originalspråk: Tyska

CD-skivor med ett hemligt innehåll har börjat spridas på Nicks skola och han har ingen aning om vad de innehåller. Han frågar runt för att få veta innehållet på skivan men de han frågar vägrar att berätta. Till slut får han en egen CD-skiva, men först måste han själv lova att inte berätta för någon. Skivan visar sig innehålla ett dataspel, Erebos. Nick älskar dataspel och så fort han kommer hem sätter han igång spelet och det dröjer inte lång stund innan han är fast. Spelet är så annorlunda mot alla andra spel därute. Det är precis som att spelet känner Nick, det pratar med honom och ger honom uppdrag i verkliga livet. Men för att få spela måste Nick lova att inte prata med någon om spelet, då åker han ut. Snart börjar alla på skolan bete sig konstigt, även Nick. Dessutom blir uppdragen värre och värre... Och var är egentligen meningen med uppdragen?

Jag vet ännu inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Början var lite seg enligt mig och jag hade svårt att komma in i den. Samtidigt hade jag svårt att lägga ner boken ibland, verkligen svårt alltså.

Något jag i alla fall gillade riktigt mycket med den här boken var själva handlingen. Den var originell och det var roligt att läsa om de två olika världarna. När man var i dataspelsvärlden så tänkte man att Sarius ( Nicks karaktär) var huvudpersonen och eftersom han hade tankar så kändes han väldigt mycket som en riktig person. När man läste om den riktiga världen så tänkte man på Nick som huvudpersonen. Man kanske tror att det här kan vara rörigt, men det är det faktiskt inte och det är ju alltid positivt när man inte blandar ihop.

Enligt spelets regler fick man inte prata om spelet i verkligheten och jag blev alltid så himla spänd och satt och tänkte "sluta prata om spelet nu, Budbäraren kommer få reda på det och ni kommer åka ut ur spelet" när de gjorde det. Det gillade jag, jag älskar när man är så spänd och nervös att man försöker teleportera budskap till de i boken så att de ska förstå att de inte borde göra så(hoppas ni förstod min konstiga förklaring).
Dessutom är själva handlingen på sätt och vis lite skrämmande också. Alla som spelar spelet gör massa uppdrag på grund av att en dator säger åt dem. Det visar väl hur lättpåverkade vi är och att vi lätt litar på andra och slutar tänka efter vad som verkar rimligt. Om en dator skulle börja prata med mig skulle jag bli livrädd och absolut inte svara tillbaka.

Karaktärerna var kanske inte världens mest minnesvärda eller bästa karaktärer. Jag kommer till exempel nästan bara ihåg namnet på huvudkaraktären. I och för sig var det några veckor sedan jag läste den, men ändå. Nick hade en bästa kompis, för mig kändes han inte alls som en bästa kompis. Mer som en flyktig bekant. Något som inte är särskilt positivt då författaren inte lyckats att förmedla känslan av att de ska vara bästa kompisar.  Karaktärerna var alltså inte det bästa i den här boken, något som faktiskt är ovanligt. Många böcker brukar faktiskt lägga mest vikt på att ha älskvärda karaktärer som man kommer ihåg och älskar för evigt. Här är det istället handlingen som känns mest älskvärd och speciell.

Om jag inte har sagt det redan så gillade jag dataspelsvärlden väldigt mycket. I början hade man svårt att förstå allt, men det gjorde det bara mer verkligt eftersom man aldrig fattar något i början av ett spel. Jag brukar i alla fall inte göra det utan brukar frustrerat sitta och slita mitt hår tills det helt plötsligt går upp ett ljus för mig och jag förstår hur det fungerar. Det kan ta lång tid.

I mitten av boken tog handlingen en oväntad vändning. Jag hade verkligen inte förväntat mig det som hände och det gjorde mig först irriterad, men efter några sidor började jag gilla vändningen istället.

Det var också väldigt roligt att läsa en bok som från början var på tyska. Det allra mesta jag läser är antingen svenska böcker eller böcker från UK eller USA.

Detta var alltså en bok som jag hade svårt att sluta läsa ibland, idén till handlingen var originell och språket var mycket trevligt och även det annorlunda. Tyvärr var inte karaktärerna lika bra som jag hade hoppats och början var en aning seg.

Bästa med boken: Handlingen och det mesta som hade med den att göra.
Sämsta med boken: Början av boken och karaktärerna.


/Anna(:

Titel: Johnny Depp
Författare: Nick Johnstone
Sidantal: 127
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Johnny Depp: The Illustrated Biography
År den släpptes: 2006

Den här boken köpte jag  på Bokmässan i september nästan helt gratis och det är ju alltid roligt. Det tog ett tag innan jag började läsa den av den enkla anledningen att jag inte tycker om "självbiografier". Jag visste inte att jag skulle tycka om biografin om Johnny Depp, något jag borde förstått då jag gillar i stort sett allt med honom.

Jag bestämde mig för att läsa den en dag när jag skulle förbereda en redovisning om Johnny Depp. Jag började läsa och hade stora problem att sluta och jag kan erkänna att jag läste boken istället för att jobba på redovisningen.  När jag hade läst färdigt boken så visade det sig att den hade all information som jag skulle behöva till redovisningen, vilket självklart är något väldigt positivt då man ofta vill ha mycket fakta om personen när man läser en självbiografi (fortfarande inte riktigt säker på om det är en självbiografi,men jag antar det).

Så vad tyckte jag då om boken? Jag älskade den! Det var fullt med bilder, texten var underhållande att läsa och jag lärde mig väldigt mycket. Jag gillade att man fick reda på det mesta om hans barndom och hur det gick till när han blev känd m.m.Det enda problemet kunde väl vara att den var från år 2006 och alltså är det mycket som han har gjort som inte finns med i boken, fast det är ju bara på grund av att den är gammal. Han kommer ju fortsätta jobba länge till och de får väl fortsätta att skriva nya böcker om honom. Tyvärr tror jag att detta är den enda översatta boken om Johnny Depp just för tillfället.

Ja, det finns inte så mycket mer att säga om den här boken än att den var mycket bra och att jag rekommenderar den till personer som gillar eller älskar Johnny Depp. Den är ett måste för alla fans!

Som ni ser, mycket trevliga bilder och rätt mycket text!


Ni får ursäkta för att den här recensionen inte blev något vidare, jag är inte särskilt bra på att recensera böcker som inte är skönlitteratur.

/Anna(:

Jag antar det är Clary och Jace på omslaget och det är ju alltid väldigt trevligt.Trots det vet jag inte riktigt vad jag tycker om det än. Om jag älskar det eller bara gillar det. Jag har svårt att bestämma mig och antar att jag behöver smälta det lite. Eller så behöver jag helt enkelt få boken i mina händer. Den mörka bakgrunden till omslaget gör att jag tänker på The Infernal Devices istället för The Mortal Instruments. Men skit i det.

Så jag vet alltså inte riktigt än vad jag tycker om det, men vad tycker ni? Är det snyggt, fult?

/Anna(:  (Jag hatar mitt internet just för tillfället... Så segt.)

Antal lästa böcker: 3

Antal lästa sidor: 713

Jämförelse med november: Jag läste lika många böcker den här månaden men ungefär hundra sidor mindre. Fast även om förra månaden var ungefär lika bra så är jag mer nöjd med den, då läste jag två riktigt bra böcker(dessutom en på engelska), den här månaden läste jag också bra böcker, men inte riktigt lika bra.

Antal svenska böcker: 3
Antal engelska böcker: 0

Bästa bok: Jag tyckte faktiskt att alla böckerna var lika bra,fast på olika sätt. Detta märktes på mina betyg(i mitt kollegieblock hemma) då de var nästan precis likadana.



Sämsta bok: Ingen alltså.


Alla böcker jag läst under december:
Vi är väl vänner!- Marie-Chantal Long 163 sidor
Johnny Depp- Nick Johnstone 127 sidor (recension kommer endast om någon vill det)
Erebos- Ursula Poznanski 423 sidor (recension kommer vare sig ni vill det eller inte)


Nu hoppas vi att jag hinner läsa lite mer under 2012. Jag ska snart krypa tillbaka i min säng för att besöka Anna och St. Clair igen. Och nej, jag tänker inte säga vad boken heter, det vet säkert alla ändå.

Vad var det bästa ni läste i december?

Förresten så kommer den där sammanfattningen av 2011 snart, någon gång. Ni vet hur jag är. Helt hopplös vad det gäller att skjuta upp vissa saker. Jag hade väntat mig någon slags uppenbarelse för att veta hur jag skulle lägga upp det hela, tyvärr har det inte skett någon än...

/Anna(:

Jag vet att jag ännu inte lagt in någon sammanfattning av 2011, det sker förhoppningsvis imorgon, men jag tänkte att jag kunde lägga in några mål som jag ska försöka uppnå i bokväg nästa år. Det kanske kan vara bra om jag utvärderar hur 2011 års löften gick först.

Mitt löfte 2011 var att läsa lite fler engelska böcker och det gjorde jag sannerligen. Jag läste både tjockare och fler engelska böcker än 2010.

Vad blir löftena för i år då? Jag brukar inte ha vanliga nyårslöften men jag kände ändå att jag ville ha några boklöften.

• Läsa 70 böcker (jag är inte särskilt nöjd med det antal böcker jag läste 2011 så jag ska försöka läsa mer i år)UPDATE: DENNA GÄLLER EJ LÄNGRE. JAG PALLAR INTE HA MÅL OM HUR MÅNGA BÖCKER JAG SKA LÄSA.
• Läsa 10 engelska böcker (det här kommer jag förhoppningsvis lyckas med!)
• Läsa minst del 3 och 4 i Harry Potter (det här målet vill jag verkligen klara. Vill helst läsa hela serien i år.)
• Läsa några av de böcker jag skjutit upp alldeles för länge som jag egentligen vill läsa.
  

Här kommer listan på några böcker jag skjutit upp alldeles för länge:
1. Anna and the French Kiss- Stephanie Perkins (jag håller på med den här just nu,men den stod på listan över sådana böcker så det är lika bra att räkna med den.
2. Percy Jackson och titanernas förbannelse- Rick Riordan (kommer knappt ihåg ettan och tvåan, så länge sedan var det jag läste dem..)
3. Yttersta offret- Richelle Mead
4. Krigarhjärta- Henrik Larsson
5. Eragon- Christopher Paolini
6. Boktjuven- Markus Zusak
7. Himlen börjar här- Jandy Nelson
8. Var är Alaska- John Green


Det finns självklart fler böcker som jag velat läsa men aldrig gjort, men jag vill inte ta med alldeles för många.

Kanske råkade jag skriva alldeles för många nyårslöften? Fast vad spelar det för roll, det är ändå ingen som kommer komma och slå mig om jag inte klarar alla löften. Det är ju mest som en rolig grej för att utmana sig själv.

Jag blev också precis påmind om att jag borde börja med Miljöutmaningarna igen.. Det får jag snart ta tag i!

Har ni några nyårslöften? Vad i så fall? De behöver inte vara bokrelaterade.

/Anna(: